Nej då, några dårar är de inte de goda Smålänningarna uppe från Gnosjö. Igår satte de sig i bilen kl 16.00 direkt efter arbetet för att åka dryga 2 timmar för att komma ner till Västkusten och dess kustfiske.
Själv var jag på plats redan kl 16 för att ta del av det digra "smörgåsbordet" i form av Horngäddor i massor, små smällfeta Havsöringar och en och annan smolt.
Dryga 2 timmar senare och mer än 20 "i handen lossade" Hornisar så gjorde de entre.
De hoppade i sina vadare, Janne "fisklös" tog lugnt en cigg och sedan välde de ner mot vattnet.
En av de trevliga gossarna han hade så bråttom ut till sin favoritsten att han struntade i sin vadarstav.
Smålänningar endast vana vid fenlös Regnbåge och put &takedammar bör ICKE vistas bland hala kuststenar och tång utan MINST en vadarstav. Det vet ju alla!
Några meter ut i vattnet hör jag ett gigantiskt plask följt av fraser som jag inte har hört sedan barnaåren och filmerna med Emil i Lönneberga och hans far Anton.
FÖÖÖÖRGRÖÖÖÖMMADE...........H-VETES...........JAU HAR JU EIN VADARSTAV.........
Nåväl, strax efter lurade Tony upp sin Horngädda och allt var frid och fröjd då jag valde att lämna sedan jag snällt fiskat upp "vinterbadarens" glasögon.
Vad jag vet så fick de sedan ett par "gäddor" innan det var dax att åka de 2 timmarna hemåt igen.
Och Janne, ja Janne han fick det fula namnet ännu en gång trots "massor" av kontakter.
Idag har dagen ägnats åt Laxfiske med JB. Vi såg en fisk men i övrigt är det heldött.
Men, det är bara att kämpa på nu. Rätt som det är så kommer ett steg.
Och då SKALL man vara på plats.
JB gladdes för övrigt åt spöt som jag har fixat åt honom.
Kasten var en fröjd att se då de smektes ut över ån. Tänk vad ett 25 år gammalt Daiwaspö kan åstadkomma.
Mitt Loomis får härmed stanna hemma, var omdömmet som nyförvärvet fick.
Bättre än så blir det inte!
TL Mats
