Gamla minnen.

Ibland då man tittar igenom sina gamla fiskealbum så hittar man riktiga godbitar.

Denna historia utspelade sig för ganska många år sedan uppe i Norge under en av våra laxresor.

Ja utspelar sig förresten. Det höll inte ens på att bli någon resa. En av deltagarna skulle tillhandahålla en bra resebil, hade han lovat.

Visst, en volvo är en volvo. De brukar ju vara pålitliga och så, men denna gången skulle den vara "nyservad" av en av deltagarnas far. Då detta kom på tal så tittade jag och Peter på varandra med skräck i ögonen. Vi visste allt för väl att den tredje deltagarens far besatt egenskaper som motsvarade 80 procents vilja och 20 procents kunnande då det gällde tekniska manövrar med bilar.

Men iväg kom vi till sist ändå. Vi skall vara snälla och sammanfatta det hela med att vi knappast gjorde en omkörning på hela resan och att vi fick köra upp för serpentinvägarna på ettans växel då bilen hellre gick på tre av sina fyra cylindrar. Men upp kom vi till sist.

Detta skulle dock inte gå "ohämnat förbi". Våra resor var alltid fulla av skämt och bus så planer smiddes hela tiden inför nya djävulskap.

Peter visade sig dock redan ha kläckt en riktigt bra ide. Och då vi åkte längs med vägen så såg vi plötsligt en parkeringsplats invid en vacker fjällsjö. Vi parkerade bland ett par turistbussar och strosade ner emot sjön. Vattnet var klart och fint och ytan sprack hela tiden upp i vak från mindre rödingar som glatt visade sig.

- Jag tror fan inte att du vågar bada här, Jonny!

Tärningen var kastad.

- Jo, det kan du ge dej fan på att jag vågar, svarade JB karskt!

-Men jag gör det inte nu när det finns fullt med bussar och turister på plats!

Både jag och Peter visste att JB var utom räddning nu. Och vi föreslog genast att vi skulle vila ut en stund i gräset invid sjön.

Naturligtvis så dröjde det inte länge innan parkeringen var fri från bussar och turister. Vi manade självklar på JB omgående om att det nu var dags för hans bad.

- Men jag har ju inga badbyxor, försökte han!

- Då får du bada naken, kom svaret rappt från oss!

Sagt och gjort. JB slängde alla kläderna och sprang raskt ut i den YTTERST kalla sjön. En sjö uppe på fjället vid denna tiden är ju full av kallt smältvatten och håller inte många grader.

JB började dock simma ut en bit. Då händer det. Jag och Peter ser 2 turistbussar komma ner från berget och båda blinkar in mot parkeringsplatsen.

Peter reagerar snabbt som ögat och rusar fram och tar JBs kläder. Han packar raskt ner dem i sin väska samtidigt som folk börjar välla ut från bussarna.

JB kastar ur sig den ena svavelosande ramsan efter den andra till oss medan vi lugnt påpekar att detta är ytterst olämpligt då det ju faktiskt kan vara både kvinnor och barn bland de resande.

Nu följer en god stund av fotograferande med JB i centrum. Han kan ju inte gå upp ur vattnet och blotta sin kraftigt krympande lekamen. Han försöker hålla skenet uppe emot turisterna. Men då han ser på oss så ser vi en mordisk blick som utstrålas från hans nu blålila ansikte.

Karln fryser! Ja, han fryser som fan!

Turisterna packar in sig i bussarna och vi blir ensamma kvar. Vi slänger väskan till JB och han lyckas ta sig upp ur vattnet fortare än kvickt.

Smällen hänger i luften, men JB ursäktar sig med att han inte har någon känsel i vare sig fötter eller händer.

Peter och jag skrattar så att JB till sist inte kan hålla sig utan också han börjar skratta. Vi hoppar in i bilen och fortsätter vår resa mot nästa utmaning.

Då vi kommer fram till älven så är vi rejält trötta och slitna. Så vi väljer att ta ett kort pass i havet för att fixa kvällsmat. Detta löste sig snabbt och vi fick genast ett par fina matfiskar.

Kvällsvarden intogs med stor aptit. Ja, kanske lite väl stor. Kokt Sej och bröd som sköljs ner med rikliga mängder Smirnoff visar sig bli rena dödsstöten för JB som somnar som ett barn tämligen omgående.

Om vi fick någon fisk? Jodå vi fick faktiskt Lax på land alla tre och vi hade en fin tur som vanligt. JB insjuknade mystiskt i en ordentlig förkylning efter någon dag. Men lyckades ändå med en massa "tokigheter" precis som vanligt. Nya historier om just JB myntades som vanligt. Så skrönor som "vada i din kompis 3 storlekar mindre vadare", "lägg din dyra kamera på biltaket" och "bygg en självutlösande laxhåv som aldrig löser ut sig" är historier som kan dyka upp fram över.

Tight Lines!

Norgetrippen 2016.

Så var vi hemma igen efter årets första norgetripp. Man är sliten nu. Många timmar i bil blev det igår. Satt bak i bilen och njöt av årets fina fiske samtidigt som "magnaten" och "novisen" satt där fram och lyssnade på "hissmusik".

V 25 började oerhört bra på vårt vald i Gaula. Redan första kvällen kom det mycket fisk förbi och mera "straffspark" än så kan man inte få vid laxflugfiske.

En tysk kollega på grannvaldet lyckades ta sina två första Gaulalaxar och via sms fick jag meddelande om att "magnaten" hade fått sin första på fluga.

Själv njöt jag i fulla drag. Snabb inström i poolen och sjunklina med en Blue Evening skulle få göra jobbet. Och visst funkade det fint.

En tappad fisk på 7-8 kilo och en på dryga 9 kilo som återutsattes varligt. Bra fajter i det då 11-12 gradiga vattnet.

Och så skulle det fortsätta för mej med flera höjdpunkter under veckan. Bra storlek på fisken utan den där riktiga höjdaren på 15 + som jag hoppades på men med väldigt bra fajter på fisken.

Till sist hade jag fått 6 fiskar på land. 5 laxar och 1 havsöring. En fisk på 9,7 kilo fick följa med hem då den satt mycket illa på kroken och blödde rejält.

Framåt slutet så fick jag och "magnaten" en fin kväll med bra med fisk som steg förbi oss. Vattnet var nu uppe i nästan 15 grader så vi lyckades inte att få någon av dessa på land.

Vi hade dock oerhört roligt som vanligt och pågarna hade en överraskning åt mej och Jani som fyllde jämna år.

"Kocken" och "novisen" hade lagat en oerhört god middag till oss med bla hjortsadel och oxfile med tillbehör av yppersta klass. Jag minns med snålvattnet rinnande i munnen "kockens" bearnaisesås med tryffel som något av det absolut godaste som jag någonsin smakat.

En annan höjdare var när gammelbröderna Ole och Hans kom ner och fiskade med mej. Ett par rejäla supar av norsk häxblandning blandades med gamla goda minne av svunna tider och stora laxfajter. Och kanske var det häxblandningens fel att jag strax efter miste en fin fisk just vid landningen?

Men det var det värt efter ett par timmar i deras sällskap.

För att sammanfatta en vecka som bjöd på det mesta så fick vi 9 fiskar på land till slut. "Magnaten" fick sin första på tvåhands. Jani fick en och Steffe likaså.

"Björnen" och "kocken" förlorade varsin fisk och "novisen" blev utan.

Nästa år så ses vi förhoppningsvis igen och då tror jag nog att de sistnämnda får sina fiskar på land.

På lördagen så åkte de andra hem medans jag, "magnaten" och "novisen" åkte vidare till min lilla "pärla".

Här var det dock ett oerhört svagt år med lite fisk som snurrade i mynningen men som inte verkade vilja gå upp för den glasklara och ganska låga älven.

En rejäl fajt fick jag dock en av kvällarna då älven steg efter ett ymnigt regn. När jag som minst anade det så brakade en fisk runt 7-8 kilo på mitt på en nacke.

Strax efter gick den så ut över forsen med mej springandes efter. Backingen skar in i vänster pekfinger och efter ca 5 minuter så var fisken borta. Uppgiven och trött vankade jag hemåt i regnet och efter detta så hände det inte mycket.

Till sist vill jag bjuda på en av mina fajter från årets resa. Bara njut!

Tight Lines.

https://www.youtube.com/watch?v=VKwHl0_hXdo

Svåra val?

I morgon bär det så äntligen iväg på 2 veckors laxflugfiske i Norge. Jag brukar ju åka till vårt västra grannland ett par gånger om året men det är just v 25-26 som är årets fiskehöjdpunkt för min del.
Jag har ju triggat pågarna i gänget i flera månader nu på sedvanligt vis.
Fått dem att grubbla som fan och fått dem att köpa klumpar och binda ett gäng mycket märkliga flugor.
Jo, jag erkänner det själv. Jag är en lurig fan, då det gäller laxflugfiske. De nya ska inte ha det för lätt.
De ska ta ett par goa skämt och gliringar. De ska binda upp ett gäng av mina transportflugor som faktiskt är totalt värdelösa till laxflugfiske.
 Precis som man själv fick göra under de första hårda åren hehe.

MEN, jag bjussar alltid på vad som funkar och var man ska fiska när det väl gäller. Det vill jag bjuda mina vänner på. Jag tycker faktiskt nu mera att det är roligare att se en kamrat som får en av sina första laxar , ja kanske den första på land. Minns ända in i märgen hur jävla skönt det var när laxfrossan sköljde över en.

Det ska bli så oerhört gött att få återse pågarna uppe på valdet. Ja, nu mera är vi ett helt underbart gäng på 8 totalt galna laxflugfiskare. Vi äter oerhört gott. Dricker likaså och framför allt blandar låååång erfarenhet med några som längtar dit men samtidigt kommer med nya fräscha influenser.

Packade ner mina favoritspön idag. Högpresterande och oerhört lätta skapelser allihop utom mitt senaste inköp. Ja, inköp förresten. Min gode vän sålde mej ett Daiwa 15 fot Jim Lowe Speycasting special. Han visste liksom hur mycket jag skulle gilla spöt och sålde det superbilligt.
Jag inte bara gillar spöt. Jag ÄLSKAR det!
Kastar det mesta med en smekning och det så långt som man önskar. Så som ett riktigt flugspö ska göra.
Stort tack till Joakim "Trollet" Karlsson som av olika anledningar måste ta en paus från v 25 i år.

Gaula är full av Lax i år tydligen. Positiva rapporter har regnat in hela veckan och det verkar hålla i sig. Kan det bli en upprepning av 2008 då fisket var helt galet för vår del med både stora och många fiskar. Vi får se vad som händer när flugorna landar på lördag eftermiddag?

Kvällens svåraste val är dock vilken jäkla mössa som jag ska ta med i år? Simms-kepan är nästan utsliten. Men det var ju med 08 och på en del kanonfisken.
Sameo-smäcken är inte dum den heller. Har ju deltagit vid magiska rifflefisken och under mörka havsöringnätter.
Sedan har vi ju den nya. Röd och fin samt pryds av en av planetens vackraste flaggor dvs den Makedonska. Då syns man ju dessutom på långt håll.

Men vilken ska få hänga med? Vilken ska jag välja? Jag är fullständigt villrådig nu.
A vad fan! ALLA får hänga med.

Tight Lines!

Premiärnatt i Norge.

I natt smäller det uppe i Trönderlagsälvarna vid midnatt. Förr om åren så missade jag inte gärna detta jippo men nu för tiden får min premiär vänta tills v 25.

Minns resorna som jag och kompisarna gjorde förr. Vi var taggade som tusan och stod där vid älven och stampade otåligt väntande på tolvslaget.

Minns ett år då vi kom upp och körde till bron över bridgepool. Vi hann inte komma ut på bron förrän en stor Lax gjorde ett högt hopp strax ovanför nacken.

Fiskepulsen steg med typ 500 % och vi tittade på varandra med stora ögon.

På den tiden så fiskade man gratis första veckan på Störens jäger&fiskeförenings sträckor. Detta innebar att så fort man hade fått sitt frikort utskrivet och desinfekterat prylarna så var det bara att börja fiska.

Klockan närmade sig alltså tolvslaget och jag, JB och Gusten hade placerat ut oss strategiskt på varsin fin plats.

Jag hade laddat 15 fotarn med en 15 centimeters Sunray Shadow. Då klockan slog 12 så vadade jag försiktigt ut i den kalla älven. Repade ut lina och svepte ut flugan över vattnet.

Flugan landade perfekt i strömkanten på motsatta sidan.

Flugan hinner inte fiska mer än några meter då det drar till och slingan åker ut mellan fingrarna.

Vilket antiklimax!

Första kastet och fisk på direkt.

Jag reste spöt och krokade fisken. Ja, jag mer än krokade den. Den kom flygande förbi mej och landade uppe bland stenarna bakom mej.

Jag la ifrån mej spöt och sprang upp för att se vad som hänt. Uppe bland stenarna låg en vilt sprattlande så kallad Paddörrett. Nu senare har jag fått en del av dessa glupska lokala stationära Öringar. Bruna och med fin teckning. Sylvassa tänder och stora ögon. Och glupska nattjägare som jag tror mumsar i sig främst smolt.

Denna premiärfisk var inte större än 6-7 hekto men jag har vid flera tillfällen fått betydligt större fiskar uppåt 1,2-1,5 kg. Ofta nappar de välvilligt på rifflade flugor nattetid.

Jag fick aldrig någon premiärnattsfisk under de åren vi var uppe. Och idag så väntar jag som sagt hellre någon vecka in i Juni.

För den som inte har upplevt ett junifiske i Norge med tung ström, kallt vatten och STOR Lax. Ja, han har sannerligen något att längta efter.

Det är mitt absoluta favoritfiske framför allt!

Jo förresten, min majlax kom på land i år också. I helgen, på lågt varmt vatten så satt den där.

Jag blir farlig i Norge i år hehe.

TL Mats

"Flugbindarn"

Laxflugbindningen är en härlig hobby. Jag tycker det är mest spännande att se utvecklingen från de strikta mönster som fanns förr till idag då det mest verkar vara en tävling i att binda fast en massa rävhår på en plasttub.

En som tyckte det var kul att binda rävhår på tub var en kille som vi ska vara snälla att endast benämna som "flugbindarn".

"Flugbindarn" är en Svensk kille som har rest längs med de norska älvarna i rätt många år nu. Han lever verkligen för detta fisket och går närmast i ide för utom de få veckorna som han fiskar Lax varje år.

"Flugbindarn" har en jäkla koll. Jag tror han memorerar allt som han läser om Laxflugfiske under vinterhalvåret för att sedan briljera med denna kunskap uppe på laxcampen.

Han har för övrigt även en synnerligen exklusiv smak för flugbindningsmaterial. Han köper från både här och där samt sväljer allt som "ikonerna" inbillar folk i fiskepressen.

Ett år så minns jag att han var i riktig högform uppe vid Gaula. Jag kom precis upp från ett morgonpass i älven då han kom rusande över gårdsplanen.

- Ska du med till Orkanger?

Han var helt sitt esse då han berättade att de hade fått in Tempelhund i superkvalitet och att det nu gällde livet att få tag på denna innan den tog slut.

Jag avböjde vänligt. Jag binder sällan flugor då jag är uppe för att fiska. Jag vill i stället få ut så mycket kvalitetstid vid älven och med fisket. Flugorna binder jag hellre hemma.

Strax efter så hörde jag hans bil rivstarta och fara iväg mot det hägrande målet. Jag tänkte inte så mycket mera på detta utan åt en bit mat, duschade och gick och vilade ett par timmar.

Då jag så småningom vaknade och kom ut på trappen så ser jag en folksamling sitta runt "flugbindarn" en bit bort.

Jag lommade bort för att se vad som skedde. Borta vid bordet så var det full show. "Flugbindarn" satt vid sitt bindstäd bland en massa nya påsar med de finaste och dyraste materialen. Han satt där och band på en väldigt fin tub till junilaxen i Gaula. Och runt om honom satt ett par laxfiskare och lyssnade spänt på hans tips och trix.

Det var bara ett problem. Ja, snarare ett återkommande problem. "Flugbindarn" gillar alkohol. Han hade gillat det så länge att han helst ville ha alkohol hela tiden. Även fast han visste att han inte borde eller tålde det. Han brukade lyckas hålla sig nykter vid fisket men ibland så gick detta inte.

Jag såg nu till min fasa att han var påtagligt på snusen. Näsan blev rödare och rödare samtidigt som laxarna blev större och större.

Men han trollband sin publik. Jag minns ett par unga danskar som var "helt i hans våld". De studerade den underbart fina tubflugan som "flugbindarn" trots intaget av alkohol nu snart var helt färdig med.

Det är då som det tragiska sker. Just som allt skall avslutas i perfektion efter alla konstens regler så sker följande.

"Flugbindarn" gör en avslutande knut på bindtråden och droppar en droppe superlim på det hela innan han ska bränna av tuben med sin tändare.

Nu visar sig alkoholens biverkning på reaktionsförmågan. Han tänder tändaren och ska försiktigt bränna av tuben.

Han råkar dock hålla kvar tuben en mikrosekund för länge varpå superlimmet börjar brinna. Ja, inte bara limmet. Plötsligt så brinner allt. Tub, hår och fjäder slukas på några sekunder inför allas förvånade blickar.

"Flugbindarn" stirrar förskräckt på tragedin innan han far upp svärandes och rusar ner på sitt rum som en tjurig fem-åring.

Själv drar jag mej tillbaka in i vår stuga innan jag brister ut i ett gapskratt samtidigt som jag tänker på alla pengarna för bensin och material som bokstavligt talat just "gick upp i rök".

Ps. Flugorna på bilden ovan är mina egna taffliga skapelser och inga av "flugbindarns" exklusiva kreationer.

Tight lines!

DYK!

Tro nu inte att jag fick inspiration till detta när jag stod på näsan i Mörrumsån. Nej, dykt har jag ju gjort sedan barnsben.

Nej detta började nere i Wramsån i slutet av 1980-talet en varm augustidag. Jag hade sett stor fin Havsöring som ibland visade ryggarna under sena kvällar och jag visste ju redan om de stora Gäddorna som fanns i den väldigt klara och fina lilla ån.

Sagt och gjort. Jag plockade med mej cyklop, snorkel och simfenor och for ner till ån.

Väl nere under ytan så uppenbarade sig en helt ny värld. Visst hade jag dykt i många år ute vid havet och hemma i sjön, men det här var någonting annat.

Wramsån är en klar och fin liten å med en mycket rik och varierande fauna. Och fisk fanns det gott om.

Jag minns att jag såg ett par Öringar, några stora Gäddor och en hel del annat. Men framför allt så såg jag var och hur fisken ställde sig i ån.

Detta var det största genombrottet i mitt fiskeliv!

Detta fortgick i bland annat Lagan och Stensån. Bland annat plumsade jag i en av djuphålorna i Stensån en mycket varm sommardag. Väl nere så upptäckte jag 4 st mellanlaxar som helt lugnt stod och "surfade" i den lilla strömmen som fanns. Nästan i ett dvalaliknande tillstånd faktiskt.

Ytterligare ett par år senare så kom jag tillbaka till Gaula efter ett par års svamlande i andra älvar. I en till synes nästan fisktom och varm, 19 gradig älv så kom tanken på att dyka igen.Detta skedde i strömmarna nedanför Bridgepool på Aune vald.

Och jäklar vad fisk det stod över allt!

Det var bara att lägga platserna på minnet. Var den nystigna blanka fisken stod och var Havsöringen höll till.

Detta forsatte sedan under många år på Rogstad då vi alltid fiskade v 32. Det var underbart och intressant att glida med strömmen och studera älven. Ståndplatser och bottenstruktur gav mej massor av information och fördelar till kommande fiskestunder.

Min mäktigaste upplevelse här ifrån var en gigantiskt Laxhane som stod djupt nere och tryckte vid en sten. Den stod så djupt nere i en håla att om jag inte sett den orange rapalawobblern som satt krokad i ryggfenan så hade jag missat att dyka ner. Fisken var stor, MYCKET stor.

Nu mera fiskar vi inte längre v 32 utan har endast v 25 kvar. Och med tanke på vattentemperaturen och det oftast höga vattenflödet så är dykning inte att tänka på.

Men platserna och var fisken ställer sig i älven finns kvar i minnet. Visst ändrar sig älven från år till år efter flommarna men några platser finns fortfarande kvar i minnet och levererar ibland.

Tight Lines!

Konsten att vada med stil och förnuft.

Att vada hör ju som bekant till Laxflugfisket. Vågar eller kan man inte detta så blir det liksom svårt att pyssla med denna hobby.

Vadar man så badar man. Så är det bara. Förr eller senare så händer det. Själv har jag badat många gånger. Både på kusten och i älvarna. Har annars en bra balans och älskar ju vatten så det stör mej inte.

Mitt djupaste "dyk" skedde på just den plats som visas på bilden. Strax nedanför Markus som fiskar pool 17 vid ett annat tillfälle.

Jag var som tur ensam. Annars hade det gett upphov till allt för många historier och garv.

Allt tilldrog sig en sen majkväll för rätt många år sedan. Jag hade fiskat denna pool så många gånger att jag tyckte mej känna till den tämligen väl.

Visst var det mörkt, men inga problem, jag kunde ju poolen. Jag fiskade mej så sakta ner och just då jag var i höjd med där trappan kommer ner uppifrån så ser jag ryggen av en stor Lax då den kommer upp över nacken och ställer sig.

Jag känner att jag inte riktigt kan fiska på den optimalt utan vill flytta mej lite. Just utanför mej ligger ju en bra sten tänker jag och tar ett kliv ut i det mörka vattnet.

Jag hinner tänka att, fotfästet inte finns där innan jag slår en framåtvolt ut i det kalla vattnet.

Vad är det för fel i huvudet på en del?

Min första tanke är, "släpp för fan inte spöt". De flesta skulle tänka, "rädda sig den som kan".

Här tumlar jag runt i strömmen med en 15 fotare. Jag vet att Kungsforsen brusar strax nedanför under den gamla bron.

Jag bottnar inte och jag känner att jag blir tyngre av de blöta kläderna samtidigt som vadarna fylls av vatten.

Då räddar instinkten mej. Jag är ju van fridykare sedan barnsben.

Jag dyker!

Sagt och gjort. Jag tar ett djupt andetag och försvinner under ytan. Det går hur bra som helst. Tar några snabba simtag och efter en liten bit så känner jag en stor sten mot min ena hand.

Detta är storstenen nedanför vattenmätaren på pool sjuttons rättsläng.

Här känner jag även bottnen igen och kan kravla mej upp på stranden.

Jag är genomvåt, lite tagen men allt är helt ok. Jag ser mej omkring och ser som tidigare sagt inga medfiskare.

All utrustning utom fiskekepan är med och helt intakt.

Då kommer reaktionen.

Jag brister ut i gapskratt!

Jag sitter där en god stund och skrattar för mej själv. Poolen är helt stilla nu. Ja, alla laxar simmade väl upp till pool 18.

Inser senare nerkrupen i den varma sängen hur mycket glädje och nytta jag hade av just vattenvanan och att just denna är viktig i en sådan situation.

Nu idag många år senare så är jag ännu mera "vattenvan". Har badat flera gånger sedan dess och lär göra det igen.

Så mitt råd är. Ha respekt för vattnet men skaffa dej vattenvana INNAN du behöver den som bäst.

Då är du nära att kunna "vada med stil och förnuft".

Tight Lines!

Jag blir Laxflugfiskare, eller hur allt började.

                                                (En nyare bild från den så kallade PK-Hall)

Allt har en början. Så även min karriär som Laxflugfiskare. Min flugfiskekarriär började egentligen långt tidigare. Redan i 11-årsåldern så började jag och min barndomskamrat Bertil att flugfiska efter

främst Bäcköringarna som fanns i riklig mängd i bäckarna i våra hemtrakter.

Många tips och genvägar fick vi ifrån Berne på Brings´ens flugfiske i Markaryd.

I slutet av 1980-talet så var dock tiden mogen för att ge sig på Laxarna i Lagan. Min goda vän Kjell-Arne och jag hade efter några år med hyfsade Laxfångster på spinn blivit mer och mer sugna på att ge flugfisket en allvarlig chans.

Den enda erfarenhet var en augustilax som under Havsöringfiske ute i Lagans mynning hade slitit bort en svart fluga från min tafs.

Jag ägde ett skapligt 10 fots flugspö i klass 7-8 från Daiwa och med detta så begav jag mej ner till Lagan och den sk Per-Kals hall för att testa detta.

Hallen var på den tiden en plats som spinnfiskarna helst cyklade förbi. Här var så mycket sten att draglådan oftast tömdes allt för fort då man försökte fiska på laxarna som ofta visade sig här.

Denna dag så stod en herre från Halmstad strax ovanför och spinnfiskade.

Då han såg flugspöt så lät inte kommentarerna vänta på sig.

- Sånt jävla mög fungerar ente i Lagan! Laxarna står för fan på botten.

Jag minns att flugan var en enkel kopia av de fina GP som Kjelle själv gjorde och fiskade med.

Linan var en vanlig intermediate och efter den satt en nylontafs.

Jag vandrade helt sonika ut på stora stenen och började luftkasta. Underhandskast visste jag knappt vad det var med enhandsspö.

En bit nerströms ligger en stor sten, som egentligen är rena berget som ligger strax under ytan här.

Så mycket hade jag sett och lärt mej att detta borde vara en kanonplats för Laxen att stanna vid.

Efter en stund så händer då det magiska. Det drar till rejält i fluglinan som raskt åker ut mellan mina fingrar. Rätt som det är så hoppar en fisk rakt upp i luften där ute i strömmen.

En LAX! JA, det är MIN LAX!

Och så kom stora "darren". Jag minns att jag blev helt knäsvag.

Det här går aldrig. Så jäkla stark den är.

Har du håv, skrek jag till gubben ovanför mej?

Inget svar.

Efter ett tag så märkte jag hur Laxen började lugna sig. Jag såg även att den inte var så stor. Detta lugnade mej.

Efter ännu en stund så kom den snällt in till mej strax bakom stenen. Jag minns att den ganska lätt kanade upp ibland gräset och att jag lyckades föra upp den på trygg mark.

Jag avlivade fisken innan den stora skälvan kom över mej.

Det var UNDERBART!

Jag satt där en god stund och tittade och njöt av en lättfärgad augustilax i 2 kilosklassen.

Mannen uppströms mej packade ihop sina saker och vandrade hemåt utan att ens säga grattis till mej.

Detta var väldigt signifikativt för Lagan vid denna tiden. Flugfiske var bara för snobbar, helt enkelt.

På kvällen ringde jag Kjelle. Han blev nästan lika glad som mej. Vi bestämde genast att vi skulle åka dit nästa dag efter han slutade jobbet.

Senare den kvällen så åt jag och flickvännen Laxen, och jag minns hur gott den smakade och hur stolt jag var.

Jag minns också att jag drömde om Laxen mest hela natten. Om och om igen.

Det roliga är att nästa kväll så hade jag med mitt första tvåhands-kitt. Ett Daiwa 13 fot med en Medalist laddad med en halv DT sjunklina. Jag fick en GP av Kjelle som jag egentligen skulle ha som förebild för den egna flugbindningen.

Nu satt den dock på tafsen.

Jag kunde INTE kasta tvåhands. Jag stod mest och rollade ut klumpen utan att få till det alls.

Då händer det igen!

På samma ställe. Strax innanför stenen i strömkanten. Laxen var lite större. Men oj, vad det gick mycket lättare att fajta fisken på det långa spöt. Laxen tröttnade rätt fort och Kjelle kunde håva den efter ett par minuter.

Men då kom laxfrossan igen  med full kraft. Jag blev så skakis att jag måste sätta mej ner i gräset.

Kjelle tittade roat på mej under tiden som jag satt där helt tagen.

Nu var vi igång!

En reflektion; Jag har sedan dess landat en och annan Lax och Havsöring. Men trots stora och fina Havsöringar så känner jag aldrig som vid en fångst av en större Lax. Spänning och glädje kan jag känna över den där stora Havsöringen, men aldrig någon Laxfrossa.

Tight Lines!

Roliga minnen

I väntan på årets första Lax för min del så tänkte jag bjuda på lite roliga minnen från alla år och händelser vid laxälvarna.

Första minnet utspelar sig vid en av mina favoritälvar i Norge. Det är en sen kväll i slutet av juli och jag har nyss satt mej nere vid älven i sällskap med en trevlig norrman.

Vi samtalar om läget inför kvällen och tar ett par öl och grillar lite korv. Då kommer en annan norsk kille med raska steg ner till oss.

Han bär på 3 upptacklade spön och en gigantisk fiskebag. Då han har hälsat och satt sig ner så börjar han plocka fram pryl efter pryl.

Vi tittar intresserat på tills han tar fram en väska som visar sig innehålla klumpar. Inte ett par klumpar utan MASSOR av klumpar. Detta tilldrog sig något år efter att Guidelines powertaperklumpar hade gjort entré tillsammans med några andra märken som försökte upprepa deras succé.

Jag tror fan att han har 50 st olika klumpar där i väskan, viskade den andra norrmannen till mej.

Så var det nog. Det fanns klumpar i alla färger och densiteter. I alla längder och vikter.

Jag och Stian, som norrmannen hette tittade på våra rullar och sedan ner på älven.

Vi hade båda flytlina, lång tafs och fluga. Älven gick ganska låg och platsen var en långsväng med inte alltför djupt vatten.

Nu satte killen med alla klumpar igång ett föredrag som vi sent skulle glömma. Jag är sponsrad av bla bla bla. Har ni testat bla bla bla. Har ni sett dessa nya klumparna bla bla bla.

Efter dessa utläggningarna så följde han upp med fiskestrategi för platsen. Här är långa kast i den och den vinkeln viktiga bla bla bla. Dessa klumparna passar här bla bla bla.

Sagt och gjort, nu var det dags för fiske.

Stian som var först på plats fick gå första vändan. Vi hade sett lite fisk och allt kändes bra. Stian fiskade sig lugnt och fint ner över poolen. Ett mellanlägg och så fina kast med sträckt tafs. Då han har fiskat ca 20 meter av poolen så drar han på en fin mellanlax. En blank och nystigen fisk på ca 5 kilo som ger en fin fajt. Jag tailar fisken åt honom och säger grattis. Ett halvkvävt grattis hörs uppe från "klumpmannen".

Stian vill nu bjuda på en dramm så jag erbjuder min plats till "klumpmannen" som nu närmast rusar ner och ut i älven. Ut i älven förresten. Nja, snarare närmast över den samma. Han vadar ut nästan till bröstet.

Stian ser roat på och sedan säger han till mej.

-Nå, blir det action!

Nu sätter "klumpmannen" igång. Han lägger mellanlägg på mellanlägg som den värsta Mörrumsfiskare. Ja, hade vattnet varit vispgrädde så hade det blivit smör.

Och så här håller han på. En fisk visar sig på nere på nacken och då blir han helt galen. Han kastar helt vilt. Kasten blir sämre och sämre och jag tror inte att något resulterar i att flugan landar med sträckt tafs.

Inget händer för honom och fisken simmade väl antagligen skrämt förbi rakt mellan benen på honom.

Då han kommer linkande upp till oss så skyller han naturligtvis på, klumpen.

Den var alltför kort och om han bara hade haft en annan så hade han tagit fisken.

Nå väl, nu har det blivit dags för mej att fiska av poolen. Jag vadar ut lite längre upp och endast knädjupt. Minns att jag hade en Rusty Rat på tafsen.

ca 15 meter ut ligger en platt större sten och där ser det fint ut. Jag hinner inte mer än lägga ut flugan förrän det drar till. Fisken släpper nästan direkt men allt känns bra.

Uppe på land ser jag hur "klumpmannen" desperat dyker i sin väska.

Fiskar mej ner över poolen en bit innan det drar till igen på en kraftigt nerströmsmendad fluga. Denna fisken sitter på hela vägen. Ännu en nystigen fisk kommer på land. Denna något kilo mindre än Stians.

Vi språkar glatt vidare uppe vid grillen medan "klumpmannen" byter klumpar och tafsar. Ja, så fortgår kvällen. Stian drar tre fina fiskar och jag får två st samt tappar någon. Vi fiskar inte så mycket utan låter "klumpmannen" få fiska på för att få sin fisk.

Han får motvilligt flugor av oss att testa, men ingenting händer för honom. Han blir tystare och sitter till sist mest och mumlar för sig själv.

När så jag och Stian till sist börjar samla ihop våra saker för att ge oss av hemåt så kommer kvällens höjdpunkt från "klumpmannen".

- Om jag bara hade haft den nya bla bla bla klumpen så hade jag fått fisk jag också!

Jag och Stian ser på varandra med ett stort smile innan vi vandrar iväg uppåt vägen. Väl uppe vid bilarna så kan vi inte hålla oss längre utan brister ut i ett unisont ASGARV.

- Proffesional drittsäck, blir Stians sista ord!

Snart Laxdax?

Hann med lite fiske efter jobbet idag på förmiddagen. Inte en människa på plats då jag kom ner till ån och inga nya fotspår i sanden.
Härligt ofiskat och inga besefiskare på plats heller.
Hade precis börjat mitt fiske då en större, troligtvis gammal fisk visade sig längst ute på bräcket mot havet.
Kanske vinkade den farväl till mej innan den simmade ut till havs för att växa till sig?
Fick sedan 2 fiskar tämligen omgående. En lite 35a som snabbt fick simma åter innan en hyfsad blänkare, dock ganska slank på ca 55 cm fick mej att dra på mungiporna då den rullade våldsamt efter hugget.
Tog fisken hårt och kunde varsamt sätta tillbaka den rätt fort.
Sedan slog Laxbacillen till som vanligt och eftersom jag hade switchpinnen i bilen så tog jag ett par kast.
Havsöringar och annat i all ära.
Men det är LAXEN jag vill ha. Det andra bleknar i jämförelse.

TL Mats

Min Norgefavorit

Alla har vi väl våra favoritflugor som vi inte kan vara utan då vi står där vid vattnet.

Jag minns ju de första åren i Norge då man stod där vid älven och funderade vad man skulle sätta på tafsen.

Ack, vad det kunde vara svårt att hitta rätt där bland alla kreationer.

Någon sa att åk inte till Norge utan Thunder & Lightning och någon annan tipsade om Redbutt.

Dessa tider var inte roliga.

Idag många år senare så har man som tur är välsignats med lite riktmedel vad gäller färger och storlekar för olika vatten.

Och just i Norge samt i detta fallet Gaula så har jag en absolut favorit dagar med klart vatten och gärna kallt sådant i tex början av juni.

Kommer jag ner till älven så vadar jag ogärna ut i älven utan min YWW längst ut på tafsen. Den skillnaden som kan förekomma är att den varierar i täthet beroende på vattnets färg och vilka ljusförhållanden som gäller.

Ju mera färg på vattnet desto mera volym och flash i flugan. Har haft oerhört bra fisken med den på hög och grumlig älv. Då med en rejäl vinge med mycket gult, vitt och flash. Skillnaden är även att jag fiskar flugan med kortare kast samt hela vägen in till min strandkant. Har fått Lax som har gått på inne bland gräs och grenar då det har varit högt vatten.

Samtidigt så kan samma fluga i strålande solsken och i klart vatten vara oerhört effektiv YTTERST sparsamt dressad. Skippa all flash då och förlita dej istället på isbjörnsfibrernas glansiga lyster.

Övertro på flugan?

Nej, jag tror inte det. Har flera gånger fiskat på vår långa raka uppe i Norge. Denna raka är så lång att den rymmer flera fiskare samtidigt.

Vid flertalet tillfällen så har fisk helt sonika simmat förbi mina medfiskare nerströms mej och sedan tagit min YWW stenhårt.

Minns en fin fisk som jag såg då den ställde sig ute vid två större stenar. Två av kompisarna kastade som besatta efter fisken men inget hände. Då jag kom ner i läge så satte Laxen högsta fart efter min fluga. Den högg stenhårt och då jag fick in fisken så satt kroken djupt begravd i svalget.

Ett bra betyg!

TL Mats

Kallt!

Kunde inte hålla mej från en vända till Råån idag. Både jag och kompisen Kenneth var riktigt taggade.
Jo, jag vet att Råån till 90% är ett rent "besefiske" vid denna tiden men ån har ändå gett mej fina blänkare samt en och annan Regnbåge genom åren.
Man är ju inte heller så kräsen vad gäller fisk vid denna tiden på året, utan längtan efter lite åfiske är stor.

Vi började fiska nere vid broarna men fick snart ge oss då det gick höga vågor från havet och blåste rejält.
Vi gick upp en bit och här gick det lite bättre.
En sockvariant i svart och orange med gummiben brukar funka och så även idag. Två kast i rad hade jag en fisk som vände bakom flugan men i det tredje så högg den efter lite trixande. En ganska stark fisk susade förbi mej och gick snabbt uppströms. Jag kände på rusningen att det troligen var en besa och bestämde mej för att ta den stenhårt. Då börjar den snurra i ytan och det känns som fisken släpper för en kort stund.
Mycket märkligt för visst sitter fisken kvar. Fast nu känner jag att något är fel.
Det går mycket tyngre att drilla fisken nu men då Kenneth kommer ner så lyckas jag pressa in den mot håven.
Då ser vi att kroken troligtvis har släppt då fisken rullade i ytan och nu sitter i bröstfenan.
Nåväl, fisken går i håven och den är ganska stadig runt 70 cm. Här lossar kroken också och fisken simmar piggt tillbaka till sitt rätta element.
Inget mera händer här så vi bestämmer oss för en sväng upp till kyrkan.

Här uppe är det lite lugnare för vinden och vi har en trevlig stund helt ensamma. Kenneth lyckas tom att få en gammal haspelrulle på kroken (fråga mej inte hur det gick till???).
Själv fiskar jag här med senaste nyförvärvet, ett Loop AEG 996-4. Detta spö har jag hört mycket gott om genom åren och när jag nu fick chansen att köpa ett sprillans nytt till bra pris så slog jag till.
Ryktet ljög inte utan det är ett mycket trevligt och välbalanserat spö som kändes väldigt välbyggt och lätt i handen.
Fiskade felsida hela vägen ner och med en Sameo wf 7 normalsjunk så gick det perfekt att albinokasta hela vägen. Ja, albinokast förresten. Bättre kalla det för Ingvarssonkastet för jag har aldrig sett någon kasta så grymt som kompisen Per Ingvarsson utför detta kast.
Här får jag också dagens andra fisk. En mindre Öringhona runt 55 cm fattar tycke för samma "socka" som den första. Fisken bjussar inte på mycket till fajt och går varsamt tillbaka rätt fort.

Vi fiskar en stund till innan vi nöjda åker hemåt. Nu är vi dock helt eniga om att kustfisket efter Öring får bli nästa grej. Och får vi mera värme och gynnsamma vindar så skall nya AEG-stangen få sig ett par vändor på kusten också. Här tror jag att jag kommer att gilla dess egenskaper ännu mera faktiskt.

Nå väl, alltid lika kul att fiska med Kenneth. Lättsam och med lagom självdistans till det här med fiske.
Tack för idag kompis!

TL Mats

Juni och lite Gaulafiske.

Så här i årets sista timmar när allt är packat inför Österlentrippen imorgon så är det inte utan att man drömmer sig tillbaka till Rogstad och Gaula.
Jag har genom åren hunnit att fiska i ganska många Laxälvar i vårt västra grannland och fortfarande står Gaula helt i särklass.
Vild och vacker. Med stor vild Lax och fiskbar på oändligt många platser.
Vi håller som sagt till på Rogstad sedan många år nu. V 25 är det som står på schemat varje år nu för tiden och längtan efter storlaxen är påtaglig varje gång man åker upp.
Vi har haft många trevliga konstellationer genom åren och många fina människor har man fått träffa. Både ruggigt duktiga Laxflugfiskare samt de som trodde att de "hade det inom sig" utan att aldrig riktigt reda ut detta med Laxfiske.
Nu mera är vi ett UNDERBART gäng som åker upp, har skitroligt samt inte minst fiskar när vi är där uppe.
Tyvärr så har Gaula likt sina grannar en kraftigt vikande trend då det gäller fisket och de senaste åren har det INTE varit lätt att få en Gaulalax i juni.
Inte skulle det bli lättare i år visade det sig.
Vi hade underbara förhållanden med högt och ganska varmt vatten då vi kom. Hade det bara funnits fisk så hade vi fiskat fullt varje dag.
Men det kom inga större steg. Vi hade några känningar på fisk som rusade förbi men de var inte många.
Det sköna var dock att ingen lackade ur utan killarna tog sina spön framåt eftermiddagen och fiskade snällt sina pass med gott humör.
Efter ett par dagar så tog dock "Farbror" Jani Barna den första fisken.

Detta var självklart ingen sensation. Jani är en av de mest drivna Laxflugfiskare som jag har träffat. Han har väl alla verktygen som behövs för att vara en mycket duktig Laxflugfiskare som jag ser det. Detta samtidigt som han är en oerhört trevlig och ihärdig fiskare gör ju att alla gillar honom och att han ofta visar "vart skåpet skall stå".

Själv hade jag det tungt och dagarna gick. Mitt fiske gick över i en annan fas där jag bara "finns till", njuter av kastandet och testar lite nytt.

Så kom Midsommar afton och vår sista fiskedag. Vi åt en god lunch ihop som vanligt och en del av killarna började packa ihop sin utrustning så smått.

När jag sippade på min wirre så flög fan i mej och jag bestämde mej för att gå ner till älven.

Väl nere så fiskar jag en vända utan att något händer.

Under andra vändan så hinner jag ner under ledningen då jag känner en stöt i flugan. Reser spöt och så sitter fisken där. Spöt bockar sig djupt och fisken går ner ca 75 meter och över på andra sidan.

Då dyker det upp en norrman som under höga rop stöttar mej under drillningen. Jag kör fisken rätt hårt men den vill inte ge sig.

Efter ca 10 minuter så vänder så fisken tvärt nerströms och då släpper flugan.

NEEEEEJ, vrålar jag så det säkert hörs till Röros och norrmannen är inte sämre.

Fy fan, vad tomt det känns! Kroppen känns bara helt tom och nu känner jag hur slut jag är efter denna veckas fiske.

Jag går upp och sätter mej i gapahuken och äter en macka som jag sköljer ner med en kall pilsner.

Ge sig och gå upp o packa eller bita sig i läppen och fortsätta?

Det senare vinner och jag vadar ut i älven igen. 

Efter ett tag så händer det så. Jag ser plötsligt ett par fiskar som kommer över nacken långt där nere mot horisonten. Och ja, de viker över mot min sida som de ska göra.

Då suger det till i min YellowWhitewing igen. Fast fisk direkt och denna känns rejält stor. Jag känner efter ett tag att denna fisken tar jag.

Den gör sina hopp och rusar av sig ordentligt innan jag får in den på ganska kort lina.

Jo då, den är ganska stor!

Ser flugan i munvinkeln och jag kör fisken hårt nu när den börjar närma sig den lilla viken nere vid nacken.

Här är det perfekt att landa fisken vilket jag också gör. Jag lyckas få den stora laxhonan mellan mina ben och flugan går lätt att lossa innan jag mäter fisken mot mitt spö innan jag hjälper henne ut i strömmen igen.

Fint glider hon ut i det klara och fina vattnet utan större besvär.

JAAAAAAAA, ekar nu i dalen och jag sjunker ihop på rygg i strandkanten.

Utmattad, nöjd och helt euforisk ligger jag där en stund medan laxfrossan sköljer genom kroppen.

På lätta ben går jag upp till kamraterna som så klart fick nya krafter de med. Själv skriver jag in fisken och tar sedan en dusch.

Fisken vägde enligt tabellen mellan 12-13 kilo och det kändes helt ok efter en veckas kämpande.

Snart är det v 25 igen!

Gott nytt år och tight lines! 

MR.

"Spådomar" och förhoppningar inför 2015

Med min fiskepremiär mindre än en vecka bort så är det dax för lite funderingar inför kommande säsong.

Jag börjar som vanligt vid bra förutsättningar med kustfiske på Österlen den 1 januari. Jag vet, man får mera fisk på sydkusten. Man kan slaska besor och regnbåge i Råån.
Men Österlen och trakterna mellan Brantevik i söder till Åhus i norr är vatten där jag fiskade oerhört mycket från mitten av 1980-talet då jag var Kristianstadbo och fram till mitten av 1990-talet.
De senaste 15 åren har det bara blivit ströturer dit men förr så fiskade jag ett antal dagar där då det var säsong.
Nu för tiden så är det något om är fel där nere sedan ett par år. Den mesta fisken flyr området helt enkelt. Man ser inga stora mängder av vare sig blänkare eller ragor som vandrar fram och tillbaka längs med kusten.
Vad som är fel får de som kan sånt spekulera i?
Förra säsongen fanns det dock mycket blänkare kring måttet på premiären och skall man gå efter mina gamla fiskedagböcker så skulle det normalt bli ett bra fiske på blänkare mellan 2,5-4 kilo denna premiär.
Min spådom lyder dock, halvskapligt fiske till följd av den milda vintern och det "varma" vattnet där nere.
Jag tror att chansen på en eller ett par fina fiskar de första dagarna om man vet var man ska hitta dem är rätt stor.

Havsöringfisket här hemma på Västkusten tror jag blir bättre än vanligt. Här fanns det oerhört mycket småöring i april-maj och dessa lär ha växt till sig. Alltså blir det klang och jubelfiske på västsidan.

Laxfisket fortsätter sin negativa trend tyvärr. Jag vågar inte sia om det tidiga fisket i mars-april men jag är glad om jag lyckas landa en aprillax på fluga, om jag säger så.
I Mörrum så gissar jag på färre men större Lax i år och att de kommer tidigt igen. Här skall det fiskas lite i månadsskiftet april-maj.

Norge och Gaula känns inte så positivt heller tyvärr. Jo, positivt på det sättet att många tomtar slutar åka dit och att hypen försvinner något. Trivs bättre med laxluffare i v70, skäggstubb och gammal norsk hytte än backslicksnubbar i jättesuv, Go-prokamera på huvudet och av guiden färdigmonterat "laxkit".
Fisket blir säkert inte bättre. Problemet med laxlusen från odlingarna finns kvar och i havet fiskas maten upp för att Stig Strand skall kunna berätta hur pigg han har blivit av att äta kapslar på omega 3.
Jag blir oerhört glad för varje fisk jag ser under v 25 då vi är uppe. Ännu gladare blir jag förstås för varje fiska som vi lyckas landa. Tippar på dåligt fiske men med ett nytt veckopers i vårt gäng storleksmässigt.

Där efter väntar Norrland för Jocke och mej. Detta blir helt nytt för mej och jag ser oerhört mycket fram emot detta. Bara namn som Torne och Byske älv får det att kittla i mina drillarmuskler. Hoppas det blir fin fint och att mina flugor funkar. Måste ju bara bli pers på Norrlandslax för mej hehe.

Vidare skall jag försöka besöka Klarälven. Höstöringarna skall matchas här hemma samt i Mörrum och i slutet av året skall det fiskas Vätternlax från land.

Alltid lika spännande att se hur det blir?

TL Mats

Till alla besökare.

Hur gör ni med norgefisket?

Ja, det kan man fråga sig inför kommande säsong? Har hört från många håll att det är en hel del som skippar sitt norgefiske.
En del lägger fisket här hemma. Några drar vidare till tex vestlandet eller andra älvar med positiv trend. Några lägger till och med laxfisket på is eller börjar spela golf.
Det känns lite som om folket som vill bevara vildlaxen i Norge har svåra tider i kampen mot opdrettslaxen och dess miljardindustri.
Det höjs till och med röster som vill offra vildlaxen för att kunna bygga ut laxodlingsnäringen fullt ut. Detta menar jag är totalt vansinne. Man riskerar ju att utarma livet i älvdalarna fullständigt.
Ta och åk genom Orkladalen eller Gauldalen i september så får ni se en döende landsbyggd.

Det positiva är att med de nedåtgående fiskantalen så stoppas förstås de skenande priserna på fiskekort och fiskearrenden. Ja, i många fall så kommer de att bli billigare.
 Laxflugfiske blir inget "Yuppienöje" längre.
Märkliga kvoteringar och c&r fiskeregler får flera att dra öronen åt sig. Man får förstå detta då de flesta vill kunna få vara med om magiska fisken där större steg av stor och blank lax stiger uppöver älvarna. Man vill självklart också kunna ta med sig drömlaxen  hem för att kunna avnjuta den senare.
Betalar man sedan 10, 20 ja 30.000 kr för sin fiskevecka så vill man ha valuta för pengarna. Man får kanske bara denna vecka som sin chans på laxfiske?
 Jag förstår detta.

Själv tillhör jag de lyckligt lottade som kan ta mej en eller ett par matfiskar här hemma innan jag åker upp och därför så känns inte det så tungt för mej att köra ett c&r fiske där uppe.
Vi i vårat gäng är idag en grupp med Laxflugfiskare i olika stadier av vår hobby. Allt från "totalt idiotiska 24-timmar om dygnet Laxflugfiskare" till de som fortfarande trevar hehe.
MEN, vi är en genuin grupp som trivs oerhört bra ihop. Vi äter gott, dricker gott och skratten ekar längs med vårt vald under v 25. Sånt är VIKTIGAST!
Dystergökar med mungiporna neråt efter en eller två dagar utan fisk göre sig ICKE besvär. Då blir man aldrig en Laxflugfiskare!!!

Som jag ser det och det som jag har eftersträvat då jag genom åren har pusslat ihop de åtta gubbarna i gänget har varit att man ska vara POSITIV. V 25 längs en älv i Trönderlag innebär ofta att fisket är trögt och det kan vara långt mellan "de stora".
Därför vet jag att så gott som alla i gänget fortsätter kämpa för den stora blanka junlaxen på fluga. Vi fortsätter i Norge så länge vi är välkomna på vår sträcka till en rimlig peng.

Vad tycker jag dock att man skall göra för att rädda den norska vildlaxen? Mina förslag är som följer.
*Upp med all fiskodling på land i slutna system.
*Skall det fiskas med c&r så bort med metet med mask. Djupt krokade laxar överlever inte.
* Då antalet fiskar i älven når ett ett kritiskt läge antalsmässigt = Stäng omgående älven.
*Bort med fisket i fjordarna.
* Finns det fisk dvs bra år så tillåt en kvot på 1 lax per dygn och max 2-3 per vecka.
*Utbilda fiskarna mera i hur man handhar en fisk som skall återutsättas. C&r utan att fisken lämnar vattnet osv osv.

Kl 12.00 lördagen den 13 juni äntrar vi i kompisgänget älven som vanligt. Ses vi i Norge 2015?

TL Mats

Två dagar i maj.

Alla som känner mej vet att jag gillar nästan allt flugfiske. Havsöringen i sin silverskrud på kusten eller den försiktigt smygande och lynniga höstöringen.
Men, det är Laxflugfisket som jag tycker bäst om. I synnerhet de första Laxarna som letar sig upp i åarna främst på sydvästkusten.
Jag offrar gladeligen ALLT fiske och ev fångster för att få lura en nystigen mars eller aprillax på fluga här hemomkring.
Det tog mej hyfsat många år att lista ut ett eventuellt mönster på dessa få fiskar. Men med de rätta förhållandena och fram för allt massor av tid så finns chansen där ibland.
Säsongen som gick så lyckades det inte. För mycket jobb och för långt till "mina vatten" bidrog förstås, men jag skyller inte ifrån mej.
Stora tidiga nystigna Springers på fluga, de får man inte, de förtjänar man!

I maj kom så förutsättningarna för lite fiske. Första vändan till Mörrum slutade 2-0 till Laxen. Samma fisk var uppe och bet i min fluga på Pool 17 två gånger utan att fastna.
Dryga veckan senare så var först jag och Emil och prövade i "lilla pärlan". En kontakt med en fisk som troligen varit uppe någon vecka var allt. Omgångens fisk hade alltså inte hunnit upp efter regnet än.
Morgonen efter var jag på plats i gryningen på de nedre sträckorna.
Allt såg perfekt ut. Blött, en doft av fuktig jord samt ganska högt vatten.
Switchstangen åkte fram och i änden på tafsen satt en 15 cm Svart långvingad sunrayvariant.
Laxen stannar alltid på samma platser här på denna sträckan, om de stannar över huvud taget. En stor hängande hasselgren som döljer två större stenar. Här strax bakom i strömkanten står de på högt vatten.

Flugan landar vid andra standbrinken. Jag tar in ca 1 meter för att få den att svepa förbi strax framför den förmodade fisken. Flugan sveper förbi men utan en känning. Jag ser dock virveln som avslöjar att det blev en reaktion av en fisk där under ytan.
In med flugan och kollar den för säkerhets skull, väntar ett ögonblick innan nästa kast går på samma sätt som jag tidigare beskrev.
Linan stramar upp och slingan åker ut mellan fingrarna. Spöt bugar djupt och fisken sitter fast. Fisken hoppar rakt upp innan den går ner i hålan nedanför. Här spänner den och bökar runt ett bra tag innan jag ser en stor knallblank Västkustlax som flaggar med stjärten i ytan.
Jag backar upp något och låter den gå sig riktigt trött mot spöt innan jag lyckas taila en fin och lusad 7 kiloslax.

Dagen efter var det dax för nästa fiske. Jag och Sven Axelssom skulle ta en vända till Mörrumsån ihop. På väg ner så pratade vi lite om var v skulle starta och jag uteslöt direkt på 4 beroende på att jag helt enkelt inte gillar denna.
Pool 1 är superfin men där lär det vara trångt!
Så sa jag men då vi kom ner och skulle hämta våra kort så låg den fina poolen där helt tom i morgondiset.
Straffspark, tänkte jag för mej själv.
Väl påklädda och upptacklade så erbjöd jag Svenne att få ta första vändan. Detta gjorde han glatt och började fiska. Då han hade kommit ner till mitten av poolen så vadar jag ut och börjar med ett par korta kast längst upp. Min lilla olivfärgade fluga med hotbutt ser fin ut i vattnet och allt känns rätt.

Efter 5-6 kast så ser jag en fisk som visar sig nere på lilla nacken. Stanna nu utanför busken tänker jag för mej själv. Lägger ett kast där och känner stöten i flugan.
Nytt kast fast med lite mera fart och då sitter den där i ett hårt tag där slingan snärtar till så där skönt över fingrarna.
Eftersom jag har planerat att återsätta fisken så tar jag den stenhårt. Jag vill inte släppa ner den förbi kröken utan försöker få den att gå runt längst uppe i poolen. Den känns inte alltför stor utan låter sig snällt jobbas in på kort lina där den fort börjar bli trött.
Väl landad så ser jag att fisken blöder och då jag öppnar munnen så ser jag att kroken har slitit av en gälbåge. Fiskens liv avslutas snarast och jag tar ett par bilder innan jag sätter mej ner för att njuta och titta på Svenne då han fiskar vidare. Strax ser jag en ny fisk gå över nacken och direkt går den på hos ännu en lycklig fiskare.
Efter att jag har hjälpt fiskebrodern att landa hans fisk så tar vi båda den härliga promenaden över bron till invägningen där min fisk visar sig väga strax under de magiska tio och fiskebroderns till ca tolv.
Resten av dagen njuter jag i solen medans Svenne fiskar.
Två fina majlaxar på två dagar. En Västkust och en Ostkust.
Det är inte dumt det!

TL Mats.

Havets Silver!

För utom Laxfiske med flugspö så är Havsöringfisket på kusten det fisket som jag tycker bäst om. Att få smyga omkring ute på kusten en dag med perfekta förhållanden och spana efter Havsöring ligger mej så varmt om hjärtat att jag ofta drömmer om detta.
Missar inte ofta en premiär nere på Österlen den 1 januari om det är fiskbara förhållanden. Detta trots att de sista åren har varit mycket dåligt fiske där nere.
Istället har det blivit flera turer till vår kust nere vid sundet samt uppe i mina hemmatrakter på Hallandskusten.
Detta året går väl inte till historien som något av de bättre men det var i alla fall bra förhållanden under nästan hela våren.
Ett par fina fiskar blev det dock. Även någon havsvandrande rymling dvs Regnbåge blev det.
Piratenflugan regerade som vanligt ibland tångruskorna och Öringarna slukade den som vanligt med stor aptit.
Mitt egenbyggda TFO bvk 9 fot klass 6 funkade finfint och kastade föredömligt bra. Underbart att man kan bygga ett så bra och välkastande spö för under 2000 kr idag.
Härligt!
Har dock sökt efter ett komplement till mitt Loomis Max GLX 9 fot klass 6. Ville ha ett styvt spö runt 10 fot där det räcker med att lyfta linan och bara skjuta ut långt igen.
Fick tips om att det skulle finnas ett Loomis competition Max GLX 10 fot i klass 6 och efter lite sökande så fann jag det till sist.
Detta är inget spö som kan kallas finlirarspö utan kan mer jämföras med ett kvastskaft. Har väl inte hittat den optimala linan än men kan redan säga att detta "kvastskaft" gillar jag som tusan.
Lite som de gamla vinröda Loomis GLX tvåhandsspöna designade av br Syrstad.
BRUTALA, men oerhört långkastande.
Mera omdömen kommer när vi har fiskat lite ihop.

En av årets finaste Havsöringar fick jag kontakt med en ljummen vårkväll med precis rätt sydvästvind.
Frallan och jag var ute för att han skulle få fånga lite Horngädda.
Då vi hade fiskat ett tag så såg jag ett par fina ryggar på Öring som kom glidande in över revet söderifrån.
Det fanns gott om mat i vattnet så jag bytte omgående fluga till en Pirat i st 6 med extra glitter i baken.
Första kastet innebar två små stötar i fluglinan så jag förstod redan från början att jag var "rätt på det".
I nästa kast går fisken på tungt och bestämt. Drar sakta men bestämt ut över sandbottnen.
Blankraga, tänker jag då jag känner tyngden utan att få några hopp. Sedan ökar dock farten ordentligt och fisken vill INTE komma in på närdistans.
Efter en stunds bra fajt så kommr den till sist in på kort lina. Då ser jag i en snabb vändning hur det glittrar av små silverfjäll när linan glider över kroppen.
HÄRLIGT, det gör det inte på besor eller blankragor.
Väl i håven så visar det sig vara en underbart vacker Västkustöring i perfekt kondition. Kroken sitter djupt begravd i tungroten så detta kan säkert ha spelat roll till att fisken ej hoppade mera och till att fajten blev ganska lugn.
Tyvärr så gjorde fajten med fisken att stimmet då jag fortsatte fiska visade sig ha försvunnit för denna gången.
Men vad gjorde detta. Jag fick en härlig upplevelse och min fiskekamrat fick se vad som kan dölja sig ibland tången ute på kusten.

TL Mats

Julspecial 2014

Det har gått ett tag sedan jag pga tidsbrist lade bloggen "på is". Många är ni som har hört av er och förkunnat er saknad av mina inlägg.
Har därför beslutat mej för att försöka hinna med att slänga in lite inlägg då tid och händelser vid vattnet medger detta.
Under de sista skälvande veckorna på detta år så kommer jag att försöka sammanfatta de lyckosamma fisketurerna som jag fick vara med om detta året på ett någorlunda läsvärt sätt.
För trots att passen med flugstangen idag får kallas kvalitetstid framför kvantitets-dito så lyckades ett par av turerna ganska bra.
Passar redan nu på att tacka alla de ytterst duktiga fiskare som man  har fått förmånen att få fiska med genom åren.
Tänk att det finns andra som liksom en själv kan njuta av saker som en tidig aprilmorgon kl 05.00 i hällregn vid "lilla pärlan" eller ett halvdygnspass utvadad i någon iskall Norsk juni-hög älv.

Alla ni skall hyllas och alla er önskar jag att kärt få återse kommande år.

Silver från lilla pärlan

Glömde ju bilden på mina fiskar från torsdagsmorgonen. Lusat silver är aldrig fel.

TL Mats