Kylan håller oss alla i sitt fasta grepp just nu. Detta bådar inte gott inför Österlenpremiären den första januari.
Ett antal veckor med minusgrader kan få den mest hungriga Öring att antingen bara sakta simma runt på "sparlåga" eller rent av ge sig ut på djupare vatten.
Samtidigt så kan allt ju som bekant ändra sig fort.
Minns för många år sedan då omständigheterna var liknande fast i mitten av februari.
Fisket hade varit superdåligt under de första veckorna av säsongen. Vi var många som hade gott lottlösa på favoritreven och allt flera började misströsta.
Så ringde min kusin och började tjata. Om och om igen hände detta.
-30 cm snö, 5 minusgrader och nordanvind är VÄRDELÖST, försökte jag upplysa honom om!
-Men, på söndag skall det ju bli plusgrader och ostan, tjatade han vidare!
Söndagen kom och vi satt i hans 240 på väg mot Österlen. I snökaos och rejäl ostanvind.
Snälla, låt oss vända. Så var mina tankar då vi passerade Degeberga.
Ingalunda blev det nu så.
Då vi kom fram så var det strax under "nollan" och hyfsat stora "nya" vågor från ost.
Vi fiskade i 1,5 timma och sedan brakade det loss.
Det högg i vart och vart annat kast. Troligen tryckte vinden in varmare vatten mot land och detta satte fart på Öringen.
Ju mera det blåste desto mer Öring kom in. Ragornas stjärtar vinkade över allt kändes det som och vi såg blänkare som gjorde sina raider in bland strandstenarna.
Efter ytterligare 2 timmar så blev det för mycket skit i vattnet som nu även hade fått en rejält färgad ton.
Men, vi var oerhört nöjda och hade båda ett par fina blänkare med oss hem samtidigt som vi hade återutsatt en del fisk.
Detta visade sig vara den enda bra fiskeperioden på ett par veckor. Men vad gjorde det, vi hade ju turen att vara på plats.
Trots att förutsättningarna verkade hopplösa.
Dagens bild är från ett fruset Lagan. Troligen fullt av utmattade och utlekta Laxar.
TL - Mats
