Min Norgefavorit

Alla har vi väl våra favoritflugor som vi inte kan vara utan då vi står där vid vattnet.

Jag minns ju de första åren i Norge då man stod där vid älven och funderade vad man skulle sätta på tafsen.

Ack, vad det kunde vara svårt att hitta rätt där bland alla kreationer.

Någon sa att åk inte till Norge utan Thunder & Lightning och någon annan tipsade om Redbutt.

Dessa tider var inte roliga.

Idag många år senare så har man som tur är välsignats med lite riktmedel vad gäller färger och storlekar för olika vatten.

Och just i Norge samt i detta fallet Gaula så har jag en absolut favorit dagar med klart vatten och gärna kallt sådant i tex början av juni.

Kommer jag ner till älven så vadar jag ogärna ut i älven utan min YWW längst ut på tafsen. Den skillnaden som kan förekomma är att den varierar i täthet beroende på vattnets färg och vilka ljusförhållanden som gäller.

Ju mera färg på vattnet desto mera volym och flash i flugan. Har haft oerhört bra fisken med den på hög och grumlig älv. Då med en rejäl vinge med mycket gult, vitt och flash. Skillnaden är även att jag fiskar flugan med kortare kast samt hela vägen in till min strandkant. Har fått Lax som har gått på inne bland gräs och grenar då det har varit högt vatten.

Samtidigt så kan samma fluga i strålande solsken och i klart vatten vara oerhört effektiv YTTERST sparsamt dressad. Skippa all flash då och förlita dej istället på isbjörnsfibrernas glansiga lyster.

Övertro på flugan?

Nej, jag tror inte det. Har flera gånger fiskat på vår långa raka uppe i Norge. Denna raka är så lång att den rymmer flera fiskare samtidigt.

Vid flertalet tillfällen så har fisk helt sonika simmat förbi mina medfiskare nerströms mej och sedan tagit min YWW stenhårt.

Minns en fin fisk som jag såg då den ställde sig ute vid två större stenar. Två av kompisarna kastade som besatta efter fisken men inget hände. Då jag kom ner i läge så satte Laxen högsta fart efter min fluga. Den högg stenhårt och då jag fick in fisken så satt kroken djupt begravd i svalget.

Ett bra betyg!

TL Mats

Kallt!

Kunde inte hålla mej från en vända till Råån idag. Både jag och kompisen Kenneth var riktigt taggade.
Jo, jag vet att Råån till 90% är ett rent "besefiske" vid denna tiden men ån har ändå gett mej fina blänkare samt en och annan Regnbåge genom åren.
Man är ju inte heller så kräsen vad gäller fisk vid denna tiden på året, utan längtan efter lite åfiske är stor.

Vi började fiska nere vid broarna men fick snart ge oss då det gick höga vågor från havet och blåste rejält.
Vi gick upp en bit och här gick det lite bättre.
En sockvariant i svart och orange med gummiben brukar funka och så även idag. Två kast i rad hade jag en fisk som vände bakom flugan men i det tredje så högg den efter lite trixande. En ganska stark fisk susade förbi mej och gick snabbt uppströms. Jag kände på rusningen att det troligen var en besa och bestämde mej för att ta den stenhårt. Då börjar den snurra i ytan och det känns som fisken släpper för en kort stund.
Mycket märkligt för visst sitter fisken kvar. Fast nu känner jag att något är fel.
Det går mycket tyngre att drilla fisken nu men då Kenneth kommer ner så lyckas jag pressa in den mot håven.
Då ser vi att kroken troligtvis har släppt då fisken rullade i ytan och nu sitter i bröstfenan.
Nåväl, fisken går i håven och den är ganska stadig runt 70 cm. Här lossar kroken också och fisken simmar piggt tillbaka till sitt rätta element.
Inget mera händer här så vi bestämmer oss för en sväng upp till kyrkan.

Här uppe är det lite lugnare för vinden och vi har en trevlig stund helt ensamma. Kenneth lyckas tom att få en gammal haspelrulle på kroken (fråga mej inte hur det gick till???).
Själv fiskar jag här med senaste nyförvärvet, ett Loop AEG 996-4. Detta spö har jag hört mycket gott om genom åren och när jag nu fick chansen att köpa ett sprillans nytt till bra pris så slog jag till.
Ryktet ljög inte utan det är ett mycket trevligt och välbalanserat spö som kändes väldigt välbyggt och lätt i handen.
Fiskade felsida hela vägen ner och med en Sameo wf 7 normalsjunk så gick det perfekt att albinokasta hela vägen. Ja, albinokast förresten. Bättre kalla det för Ingvarssonkastet för jag har aldrig sett någon kasta så grymt som kompisen Per Ingvarsson utför detta kast.
Här får jag också dagens andra fisk. En mindre Öringhona runt 55 cm fattar tycke för samma "socka" som den första. Fisken bjussar inte på mycket till fajt och går varsamt tillbaka rätt fort.

Vi fiskar en stund till innan vi nöjda åker hemåt. Nu är vi dock helt eniga om att kustfisket efter Öring får bli nästa grej. Och får vi mera värme och gynnsamma vindar så skall nya AEG-stangen få sig ett par vändor på kusten också. Här tror jag att jag kommer att gilla dess egenskaper ännu mera faktiskt.

Nå väl, alltid lika kul att fiska med Kenneth. Lättsam och med lagom självdistans till det här med fiske.
Tack för idag kompis!

TL Mats