Är flugfiskare tokiga?

 Det är en högst berättigad fråga.

Fullt upp på jobbet hela veckan efter 10 dagars fiskesemester med ytterst lite sömn. Stålis kommer in i butiken och frågar om man vill åka med till ostkusten på nattafiske efter Havsöring.

Självklart, vill man det!

Hem från jobbet. Fixa fiskeprylarna och hitta nattflugorna i röran. Ordna med käk o dricka. Sova, hm eller vila snarare i 1 timma och sedan avfärd från M-ryd 19.30.

Framme 21.00. Söka upp en bra plats och komma till rätta. Ensamma på plats.

Härligt!

Så började fisket. Allt såg superbra ut. Stålis plockar 2 st direkt på spinn. Båda är dock under måttet.

Så är vi igång. Jag vandrar en bit och tappar här en mindre fisk som går på, rister lite i ytan och går av.

Detta ser lovande ut.

Sedan händer det. Revet invaderas av småsej. De sprätter i ytan och man kan inte annat än glädjas och hoppas att de är ett tecken på att "havet lever".

 

Inget annat händer dock på en god stund så det blir en fikastund. Sitter däruppe i mörkret. Ja, speciellt mörkt är det inte.

Vid 3-tiden så händer det dock och det händer fort.

En stor plog i ytan och en rejäl virvev avslöjar att en stor fisk har kommit in på födosök.

Fort smyger jag ut på en i förväg rekad sten.

Zonkern landar ca 25 m ut och jag börjar ta in den snabbt.

Ingenting mera händer!

Absolut NADA.

Stålis kommer som en skugga genom skogen. Även han har haft det dött.

Vid 05.00 ger vi upp. Åker bil i 2 timmar innan jag åter är hemma kl 07.00.

Ser 22 Vildsvin utanför Vankiva. Jag gillar INTE Vildsvin. Inte hemma i vår ekskog, inte i kantarellbacken och inte på tallriken.

Bort med dem snarast!

 

Avslutar med lite "smygreklam" åt en firma borta där ute på andra sidan bukten. Trevliga killar, bra prylar och fina flugor.

Nä, de betalar mej inte för att säga så.

De förtjänar det!

 

Hm, det har regnat rejält. Ett kvällspass i Stensån kanske?

 

Tokiga som sagt?

 

 

TL Mats

Veckan gick......

Veckan gick utan att det hände något mera. Vi fiskade mycket. Vi fiskade ytligt och vi fiskade djupt. Ingen fisk syntes till trots fina förhållanden.
Hade vi haft en normal junistigning så hade Rogstad fiskat KANON under dessa premisser.
Bästa uppställningen någonsin fiskemässigt hjälpte föga då ingen fisk fanns att få.
Vad gjorde vi då?
Jo, vi åt som grevar. Kockrolle gjorde en gigantisk skillnad. Man minns med fasa då man förr om åren åt kall gulash, kexchoklad och drack cola.
Jag och Krister tog en sväng ut i fjorden och fick ett par kalasfiskar som kocken tog synnerligen väl hand om.
På midsommarafton blev det sill o päror ala Jani Barna. Supergott!
Innan dess hann jag med en vända till övre gränsen. Fiskade denna giftiga pool två vändor med flyt-interm- sjunk2 innan jag hängde på en sjunk 1-3-5 och mendade mig ner i blankfläcken mitt i ån.
Då hugger det. Linan fräser uppströms genom vattnet och så hoppar en fin fisk i 9-10 kilosklassen.
Sedan drar den ner mot nacken där den ställer sig och borrar lite i hålan.

Så det fanns lite fisk i alla fall.

Körde sedan fisken rejält trött innan jag backade upp till min jacka för att hämta kameran. Denna fisk nr 2 skulle ju sättas tillbaka. Det hade jag som bekant bestämt sedan tidigare.
Fisken kommer glidande ca 8-10 meter ut i strömmen och snart är det dax för landning. Då ser jag hur den fastnar i något där ute. Laxen blir tokvild och skakar sig kraftigt innan den rätar kroken och sticker iväg.
Vadar så långt ut jag kan och ser då att tuben sitter fast i en rot alt trädgren på bottnen.

FAAAAN!!!!!!!

Extra surt då det var så långt mellan fiskarna. Och hur ytterst knäckande hade det inte varit att plocka ännu en fisk innan kompisarna hade levererat.

Fick till sist loss tuben och studerade den rätade kroken en stund innan jag fortsatte mitt fiske.
Inget mera hände och då jag kom tillbaka till stugorna så berättade de andra att de hade sett flera fiskar passera nere på rakan utan att någon ville ta.

TL Mats

Strålande förhållanden.

Gaula visade upp sig från sin bästa sida då vi kom upp. Dryga 11 grader och runt 200 kubik. Högt vatten är fina förhållanden på Rogstad.
Det finns heller inte mycket som slår att få kroka en stor blank Junilax på högt vatten i Norge. Lördagen bjöd på för högt vatten att fiska. Vi ville invänta söndagen och att fisken skulle gå igenom fossen och äntra valden ovanför.
Liknande förhållanden som det som rådde under vårt klang o jubelfiske på storlax för 5 år sedan gjorde oss upprymda av förväntningar.

 

På söndagens sena eftermiddag skulle de komma, det var vi någorlunda överens om. Jag hade på grund av det "varma" vattnet valt att fiska med en flyt-interm-sjunk2 lina och en bit fluocarbontafs.

Längst ut på tafsen satte jag en stor Yellow-whitewing med mycket flash. Jag har en mycket stark tro till denna fluga under dessa förhållanden. Den har sällan sviktat då det är ny stor fisk i älven.

 

Första vändan gick utan att det hände något. Kastade in mej lite på nya NRX-stangen och för varje kast så gick det bättre och bättre. Lite märkligt att fiska en 15 fotare som väger som en 13 fotare men ytterst angenämt.

 

En varm korv och en stunds paus och så var det dax för andra vändan. Bestämde mej för att fiska flugan ännu lite snabbare och började min tur nedför sträckan.

Väl nere vid "dubbelstenarna" så tyckte jag att det gungade till i ytan då flugan passerade över stenarna.

Då suger det till så där långsamt och tungt. Fisken drar fast sig själv och jag känner hur den vänder där ute i strömmen.

 

Den bara går där ute i den hårda strömmen och spänner emot. Detta tyder ofta på riktigt stor fisk och jag är på helspänn för vad som komma skall.

 

 

Spöt bugar djuupt och jag gillar verkligen den djupa aktionen som sakta suger musten ur fisken.

Efter några korta utfall så visar den sig i ytan.

Den är inte så stor som jag förväntat mig. Jag gissar på 6-8 kilo.

Då kommer Roger och Jani till undsättning. Roger fotar och Jani tar med van hand håven och gör sig redo.

Jag hade som vanligt redan innan resan bestämt mej för att jag skulle behålla varannan fisk så denna den första skulle behållas.

Jag körde fisken ganska hårt på spöt. Jag gillar att göra så och tycker att Lax skall köras hårt och bestämt.

Några minuter senare så började fisken flagga med stjärtfenan och strax där efter gled den fint in i håven.

Hjärtliga gratulationer och ryggdunkar kommer från mina härliga kompisar och den härliga laxfrossan sköljer över mej.

Finns det något bättre än att i MYCKET goda vänners lag få landa en så vacker fisk?

Vandrar sedan upp till stugan och väger in fisken. 7,3 kilo och 90 cm lång. Löss med äggsträngar tyder på att denna fisk hade haft bråttom under sin färd uppför älven

 

Jag firar med en kall öl och mår allmänt gott. Misstänker att det kommer att vägas in flera fiskar under kvällen.

 

 

Så blir det dock inte. Jonny drillar en fin fisk en stund och Patrik känner ännu en fisk. Ingen vill dock följa med upp på land.

7 st duktiga Laxfiskare gör allt vad de kan under resten av kvällen utan resultat.

Själv somnade jag in med en bra känsla inför den kommande veckan.

Det kunde inte ha börjat bättre............

 

TL Mats

Nyförvärv

Rogstadgänget möttes så småningom uppe vid stugorna. Som vanligt var det jag, JB, Niklas och Patrik "Vidar Skiri" Andreasson. Årets nyförvärv gick dock inte av för hackor.
Patrik hade med sig Niklas och Roger från trakterna kring Stenungsund. Själv hade jag förstärkt gänget med Rolle "kock" från Kungsbacka samt Jani Barna från Oxie. Bara duktiga fiskare allihop och kort och gott ett mycket gött gäng med MASSOR av Laxflugfiskerutin.
Gaula flommade och gick med en perfekt färg och temp.

Här skulle fiskas..........

TL Mats

En resa i dur och moll.

Årets Laxfiskeresa tog sin början torsdagen den 13 juni. Vi fick rapporter om att det var mycket ont om fisk i Trönderälvarna på vår resa upp.
Men det skulle visa sig vara värre än befogat.
Resan började dock fint. Då vi kom fram till den lilla flommälven på Möre&Roms där vi skulle begå vår premiär så regnade det rejält.
Mycket regn lagom till premiären brukar betyda kanonfiske i dessa älvar så våra förväntningar var ganska höga.

Fredagen ägnades åt rek av vår älv samt lite andra pärlor runt omkring. Ja, vi hann även med lite härligt torskfiske från land.

Kvällen kom och älven sjönk och klarnade fort. Vi beslöt att sova ett par timmar innan vi skulle ut och fiska.
Kl 24.00 var vi på plats i älvoset för att börja vårt fiske där. Bra drag i vattnet och fin färg, ja allt var perfekt.
1,5 timmar senare så beslut jag mej för att fiska en vända längre upp efter att ha fått ett par fina tips av en äldre bybo.
Rakt utanför campen gick det fint att fiska av med en sinktiplina. Plats efter plats fiskades av med en liten "hottad" Sunray innan jag kom ner till en större sten och en fin ståndplats.

Jodå, när flugan sveper in i strömkanten så drar det till. En fin fisk på 4-5 kilo hoppar rakt upp innan den rusar nerströms. Här nere vänder den och släpper taget. SUCK!

Taggad av fisken så fortsatte jag att fiska mej neråt hela vägen till JB i oset. Han har inte kännt ett dyft och vi bestämmer oss för en färd uppför ån till ett annat giftigt ställe.

Väl på plats nås vi av rapporter som säger att älven är fisktom. Inte ens maskadängarna har kännt något. Vi fiskar noga av de superfina platserna utan att känna ett dyft.
Ja, finns det inte fisk på dessa helt perfekta nackar och ståndplatser så är det helt solklart inte mycket fisk i älven.
Vid 04.00 ger vi upp och beger oss till stugan igen för några timmars sömn innan vi ska fortsätta vår resa till de norska älvarnas drottning, Gaula.

Om hur det gick där ber jag at få återkomma till fram över.

TL Mats

Nu drar vi!

Inatt drar JB och jag till grannlandet i väster för dryga 10 dagars Laxflugfiske. Ja, kanske blir det en sväng med torrfluga också under tiden.
Lovar också att som vanligt bjuda grabbarna på min egenhändigt ihopslängda fisksoppa.
Så nästa uppdatering lär dröja lite. Fast förhopningsvis blir det lite goa fiskebilder då.

TL Mats

Träning.

Träning är viktigt. Inte minst då det gäller kastandet med flugspöt. Förr om åren då jag hade mycket tid att fiska så blev de 3-5 fiskepassen vid älven per vecka  även träningspass med stangen.

Nu då man kränger fiskeprylar så blir det som sagt mindre tid för fiske och då får det bli lite rena träningstimmar istället. Och även om jag tycker att det är betydligt viktigare att lära sig FISKA med flugspöt så är just träningen på olika kast, vinklingar och ren distansträning väldigt viktig.

Tyvärr drabbas många flugfiskare av "distanssjukan" och satsar allt på att kasta långt hela tiden. Jo, även jag har varit i det träsket.
En mycket god vän och en suverän Laxflugfiskare påpekade dock för mej för ett gäng år sedan att det faktiskt gick att fånga fisk effektivt med bara tafsen ute.

Därför satsar jag sedan många år på just FISKET. Läsa vatten, kasta utan att skrämma osv osv. Detta är tyvärr svårt att träna på för många som kanske saknar lämpliga vatten på nära håll men den krassa verkligheten är nog så att "det är timmarna i vattnet som skapar Laxflugfiskaren".
Inte dyra spön. Inte dyra rullar och inte dyraste valdet i dyraste älven.

Idag trimmades jag och utrustningen in under ett bra pass på en öde badstrand vid sjön. Gass 11,6an fick sig en duvning med 2 compact rigklumpar för smygfiske och sedan fick ytterligare 4 klumpar sig en omgång inför Norgefisket som börjar om ett par dagar.

Sist men inte minst så åkte NRX 15 fotarn fram. Fullängds TripleD klumpar i flyt-int-sink2, int-sink2-sink4 och sink1-sink3-sink5 kastade fantastiskt bra på denna superstang.
Jag har som tidigare sagt aldrigt fiskat med ett spö som passar mig bättre. Lätt som en 13 fotare, djup och krispig aktion och en oerhörd spänst.

De andra fabrikaten får jobba fram över med sina 15 fotare. Loomis har gjort det igen liksom med föregångarna IMX och GLX-serierna. Man är helt enkelt steget före!

TL Mats