Årets Laxfiskeresa tog sin början torsdagen den 13 juni. Vi fick rapporter om att det var mycket ont om fisk i Trönderälvarna på vår resa upp.
Men det skulle visa sig vara värre än befogat.
Resan började dock fint. Då vi kom fram till den lilla flommälven på Möre&Roms där vi skulle begå vår premiär så regnade det rejält.
Mycket regn lagom till premiären brukar betyda kanonfiske i dessa älvar så våra förväntningar var ganska höga.
Fredagen ägnades åt rek av vår älv samt lite andra pärlor runt omkring. Ja, vi hann även med lite härligt torskfiske från land.
Kvällen kom och älven sjönk och klarnade fort. Vi beslöt att sova ett par timmar innan vi skulle ut och fiska.
Kl 24.00 var vi på plats i älvoset för att börja vårt fiske där. Bra drag i vattnet och fin färg, ja allt var perfekt.
1,5 timmar senare så beslut jag mej för att fiska en vända längre upp efter att ha fått ett par fina tips av en äldre bybo.
Rakt utanför campen gick det fint att fiska av med en sinktiplina. Plats efter plats fiskades av med en liten "hottad" Sunray innan jag kom ner till en större sten och en fin ståndplats.
Jodå, när flugan sveper in i strömkanten så drar det till. En fin fisk på 4-5 kilo hoppar rakt upp innan den rusar nerströms. Här nere vänder den och släpper taget. SUCK!
Taggad av fisken så fortsatte jag att fiska mej neråt hela vägen till JB i oset. Han har inte kännt ett dyft och vi bestämmer oss för en färd uppför ån till ett annat giftigt ställe.
Väl på plats nås vi av rapporter som säger att älven är fisktom. Inte ens maskadängarna har kännt något. Vi fiskar noga av de superfina platserna utan att känna ett dyft.
Ja, finns det inte fisk på dessa helt perfekta nackar och ståndplatser så är det helt solklart inte mycket fisk i älven.
Vid 04.00 ger vi upp och beger oss till stugan igen för några timmars sömn innan vi ska fortsätta vår resa till de norska älvarnas drottning, Gaula.
Om hur det gick där ber jag at få återkomma till fram över.
TL Mats
