Jag blir Laxflugfiskare, eller hur allt började.

                                                (En nyare bild från den så kallade PK-Hall)

Allt har en början. Så även min karriär som Laxflugfiskare. Min flugfiskekarriär började egentligen långt tidigare. Redan i 11-årsåldern så började jag och min barndomskamrat Bertil att flugfiska efter

främst Bäcköringarna som fanns i riklig mängd i bäckarna i våra hemtrakter.

Många tips och genvägar fick vi ifrån Berne på Brings´ens flugfiske i Markaryd.

I slutet av 1980-talet så var dock tiden mogen för att ge sig på Laxarna i Lagan. Min goda vän Kjell-Arne och jag hade efter några år med hyfsade Laxfångster på spinn blivit mer och mer sugna på att ge flugfisket en allvarlig chans.

Den enda erfarenhet var en augustilax som under Havsöringfiske ute i Lagans mynning hade slitit bort en svart fluga från min tafs.

Jag ägde ett skapligt 10 fots flugspö i klass 7-8 från Daiwa och med detta så begav jag mej ner till Lagan och den sk Per-Kals hall för att testa detta.

Hallen var på den tiden en plats som spinnfiskarna helst cyklade förbi. Här var så mycket sten att draglådan oftast tömdes allt för fort då man försökte fiska på laxarna som ofta visade sig här.

Denna dag så stod en herre från Halmstad strax ovanför och spinnfiskade.

Då han såg flugspöt så lät inte kommentarerna vänta på sig.

- Sånt jävla mög fungerar ente i Lagan! Laxarna står för fan på botten.

Jag minns att flugan var en enkel kopia av de fina GP som Kjelle själv gjorde och fiskade med.

Linan var en vanlig intermediate och efter den satt en nylontafs.

Jag vandrade helt sonika ut på stora stenen och började luftkasta. Underhandskast visste jag knappt vad det var med enhandsspö.

En bit nerströms ligger en stor sten, som egentligen är rena berget som ligger strax under ytan här.

Så mycket hade jag sett och lärt mej att detta borde vara en kanonplats för Laxen att stanna vid.

Efter en stund så händer då det magiska. Det drar till rejält i fluglinan som raskt åker ut mellan mina fingrar. Rätt som det är så hoppar en fisk rakt upp i luften där ute i strömmen.

En LAX! JA, det är MIN LAX!

Och så kom stora "darren". Jag minns att jag blev helt knäsvag.

Det här går aldrig. Så jäkla stark den är.

Har du håv, skrek jag till gubben ovanför mej?

Inget svar.

Efter ett tag så märkte jag hur Laxen började lugna sig. Jag såg även att den inte var så stor. Detta lugnade mej.

Efter ännu en stund så kom den snällt in till mej strax bakom stenen. Jag minns att den ganska lätt kanade upp ibland gräset och att jag lyckades föra upp den på trygg mark.

Jag avlivade fisken innan den stora skälvan kom över mej.

Det var UNDERBART!

Jag satt där en god stund och tittade och njöt av en lättfärgad augustilax i 2 kilosklassen.

Mannen uppströms mej packade ihop sina saker och vandrade hemåt utan att ens säga grattis till mej.

Detta var väldigt signifikativt för Lagan vid denna tiden. Flugfiske var bara för snobbar, helt enkelt.

På kvällen ringde jag Kjelle. Han blev nästan lika glad som mej. Vi bestämde genast att vi skulle åka dit nästa dag efter han slutade jobbet.

Senare den kvällen så åt jag och flickvännen Laxen, och jag minns hur gott den smakade och hur stolt jag var.

Jag minns också att jag drömde om Laxen mest hela natten. Om och om igen.

Det roliga är att nästa kväll så hade jag med mitt första tvåhands-kitt. Ett Daiwa 13 fot med en Medalist laddad med en halv DT sjunklina. Jag fick en GP av Kjelle som jag egentligen skulle ha som förebild för den egna flugbindningen.

Nu satt den dock på tafsen.

Jag kunde INTE kasta tvåhands. Jag stod mest och rollade ut klumpen utan att få till det alls.

Då händer det igen!

På samma ställe. Strax innanför stenen i strömkanten. Laxen var lite större. Men oj, vad det gick mycket lättare att fajta fisken på det långa spöt. Laxen tröttnade rätt fort och Kjelle kunde håva den efter ett par minuter.

Men då kom laxfrossan igen  med full kraft. Jag blev så skakis att jag måste sätta mej ner i gräset.

Kjelle tittade roat på mej under tiden som jag satt där helt tagen.

Nu var vi igång!

En reflektion; Jag har sedan dess landat en och annan Lax och Havsöring. Men trots stora och fina Havsöringar så känner jag aldrig som vid en fångst av en större Lax. Spänning och glädje kan jag känna över den där stora Havsöringen, men aldrig någon Laxfrossa.

Tight Lines!

Roliga minnen

I väntan på årets första Lax för min del så tänkte jag bjuda på lite roliga minnen från alla år och händelser vid laxälvarna.

Första minnet utspelar sig vid en av mina favoritälvar i Norge. Det är en sen kväll i slutet av juli och jag har nyss satt mej nere vid älven i sällskap med en trevlig norrman.

Vi samtalar om läget inför kvällen och tar ett par öl och grillar lite korv. Då kommer en annan norsk kille med raska steg ner till oss.

Han bär på 3 upptacklade spön och en gigantisk fiskebag. Då han har hälsat och satt sig ner så börjar han plocka fram pryl efter pryl.

Vi tittar intresserat på tills han tar fram en väska som visar sig innehålla klumpar. Inte ett par klumpar utan MASSOR av klumpar. Detta tilldrog sig något år efter att Guidelines powertaperklumpar hade gjort entré tillsammans med några andra märken som försökte upprepa deras succé.

Jag tror fan att han har 50 st olika klumpar där i väskan, viskade den andra norrmannen till mej.

Så var det nog. Det fanns klumpar i alla färger och densiteter. I alla längder och vikter.

Jag och Stian, som norrmannen hette tittade på våra rullar och sedan ner på älven.

Vi hade båda flytlina, lång tafs och fluga. Älven gick ganska låg och platsen var en långsväng med inte alltför djupt vatten.

Nu satte killen med alla klumpar igång ett föredrag som vi sent skulle glömma. Jag är sponsrad av bla bla bla. Har ni testat bla bla bla. Har ni sett dessa nya klumparna bla bla bla.

Efter dessa utläggningarna så följde han upp med fiskestrategi för platsen. Här är långa kast i den och den vinkeln viktiga bla bla bla. Dessa klumparna passar här bla bla bla.

Sagt och gjort, nu var det dags för fiske.

Stian som var först på plats fick gå första vändan. Vi hade sett lite fisk och allt kändes bra. Stian fiskade sig lugnt och fint ner över poolen. Ett mellanlägg och så fina kast med sträckt tafs. Då han har fiskat ca 20 meter av poolen så drar han på en fin mellanlax. En blank och nystigen fisk på ca 5 kilo som ger en fin fajt. Jag tailar fisken åt honom och säger grattis. Ett halvkvävt grattis hörs uppe från "klumpmannen".

Stian vill nu bjuda på en dramm så jag erbjuder min plats till "klumpmannen" som nu närmast rusar ner och ut i älven. Ut i älven förresten. Nja, snarare närmast över den samma. Han vadar ut nästan till bröstet.

Stian ser roat på och sedan säger han till mej.

-Nå, blir det action!

Nu sätter "klumpmannen" igång. Han lägger mellanlägg på mellanlägg som den värsta Mörrumsfiskare. Ja, hade vattnet varit vispgrädde så hade det blivit smör.

Och så här håller han på. En fisk visar sig på nere på nacken och då blir han helt galen. Han kastar helt vilt. Kasten blir sämre och sämre och jag tror inte att något resulterar i att flugan landar med sträckt tafs.

Inget händer för honom och fisken simmade väl antagligen skrämt förbi rakt mellan benen på honom.

Då han kommer linkande upp till oss så skyller han naturligtvis på, klumpen.

Den var alltför kort och om han bara hade haft en annan så hade han tagit fisken.

Nå väl, nu har det blivit dags för mej att fiska av poolen. Jag vadar ut lite längre upp och endast knädjupt. Minns att jag hade en Rusty Rat på tafsen.

ca 15 meter ut ligger en platt större sten och där ser det fint ut. Jag hinner inte mer än lägga ut flugan förrän det drar till. Fisken släpper nästan direkt men allt känns bra.

Uppe på land ser jag hur "klumpmannen" desperat dyker i sin väska.

Fiskar mej ner över poolen en bit innan det drar till igen på en kraftigt nerströmsmendad fluga. Denna fisken sitter på hela vägen. Ännu en nystigen fisk kommer på land. Denna något kilo mindre än Stians.

Vi språkar glatt vidare uppe vid grillen medan "klumpmannen" byter klumpar och tafsar. Ja, så fortgår kvällen. Stian drar tre fina fiskar och jag får två st samt tappar någon. Vi fiskar inte så mycket utan låter "klumpmannen" få fiska på för att få sin fisk.

Han får motvilligt flugor av oss att testa, men ingenting händer för honom. Han blir tystare och sitter till sist mest och mumlar för sig själv.

När så jag och Stian till sist börjar samla ihop våra saker för att ge oss av hemåt så kommer kvällens höjdpunkt från "klumpmannen".

- Om jag bara hade haft den nya bla bla bla klumpen så hade jag fått fisk jag också!

Jag och Stian ser på varandra med ett stort smile innan vi vandrar iväg uppåt vägen. Väl uppe vid bilarna så kan vi inte hålla oss längre utan brister ut i ett unisont ASGARV.

- Proffesional drittsäck, blir Stians sista ord!