(En nyare bild från den så kallade PK-Hall)
Allt har en början. Så även min karriär som Laxflugfiskare. Min flugfiskekarriär började egentligen långt tidigare. Redan i 11-årsåldern så började jag och min barndomskamrat Bertil att flugfiska efter
främst Bäcköringarna som fanns i riklig mängd i bäckarna i våra hemtrakter.
Många tips och genvägar fick vi ifrån Berne på Brings´ens flugfiske i Markaryd.
I slutet av 1980-talet så var dock tiden mogen för att ge sig på Laxarna i Lagan. Min goda vän Kjell-Arne och jag hade efter några år med hyfsade Laxfångster på spinn blivit mer och mer sugna på att ge flugfisket en allvarlig chans.
Den enda erfarenhet var en augustilax som under Havsöringfiske ute i Lagans mynning hade slitit bort en svart fluga från min tafs.
Jag ägde ett skapligt 10 fots flugspö i klass 7-8 från Daiwa och med detta så begav jag mej ner till Lagan och den sk Per-Kals hall för att testa detta.
Hallen var på den tiden en plats som spinnfiskarna helst cyklade förbi. Här var så mycket sten att draglådan oftast tömdes allt för fort då man försökte fiska på laxarna som ofta visade sig här.
Denna dag så stod en herre från Halmstad strax ovanför och spinnfiskade.
Då han såg flugspöt så lät inte kommentarerna vänta på sig.
- Sånt jävla mög fungerar ente i Lagan! Laxarna står för fan på botten.
Jag minns att flugan var en enkel kopia av de fina GP som Kjelle själv gjorde och fiskade med.
Linan var en vanlig intermediate och efter den satt en nylontafs.
Jag vandrade helt sonika ut på stora stenen och började luftkasta. Underhandskast visste jag knappt vad det var med enhandsspö.
En bit nerströms ligger en stor sten, som egentligen är rena berget som ligger strax under ytan här.
Så mycket hade jag sett och lärt mej att detta borde vara en kanonplats för Laxen att stanna vid.
Efter en stund så händer då det magiska. Det drar till rejält i fluglinan som raskt åker ut mellan mina fingrar. Rätt som det är så hoppar en fisk rakt upp i luften där ute i strömmen.
En LAX! JA, det är MIN LAX!
Och så kom stora "darren". Jag minns att jag blev helt knäsvag.
Det här går aldrig. Så jäkla stark den är.
Har du håv, skrek jag till gubben ovanför mej?
Inget svar.
Efter ett tag så märkte jag hur Laxen började lugna sig. Jag såg även att den inte var så stor. Detta lugnade mej.
Efter ännu en stund så kom den snällt in till mej strax bakom stenen. Jag minns att den ganska lätt kanade upp ibland gräset och att jag lyckades föra upp den på trygg mark.
Jag avlivade fisken innan den stora skälvan kom över mej.
Det var UNDERBART!
Jag satt där en god stund och tittade och njöt av en lättfärgad augustilax i 2 kilosklassen.
Mannen uppströms mej packade ihop sina saker och vandrade hemåt utan att ens säga grattis till mej.
Detta var väldigt signifikativt för Lagan vid denna tiden. Flugfiske var bara för snobbar, helt enkelt.
På kvällen ringde jag Kjelle. Han blev nästan lika glad som mej. Vi bestämde genast att vi skulle åka dit nästa dag efter han slutade jobbet.
Senare den kvällen så åt jag och flickvännen Laxen, och jag minns hur gott den smakade och hur stolt jag var.
Jag minns också att jag drömde om Laxen mest hela natten. Om och om igen.
Det roliga är att nästa kväll så hade jag med mitt första tvåhands-kitt. Ett Daiwa 13 fot med en Medalist laddad med en halv DT sjunklina. Jag fick en GP av Kjelle som jag egentligen skulle ha som förebild för den egna flugbindningen.
Nu satt den dock på tafsen.
Jag kunde INTE kasta tvåhands. Jag stod mest och rollade ut klumpen utan att få till det alls.
Då händer det igen!
På samma ställe. Strax innanför stenen i strömkanten. Laxen var lite större. Men oj, vad det gick mycket lättare att fajta fisken på det långa spöt. Laxen tröttnade rätt fort och Kjelle kunde håva den efter ett par minuter.
Men då kom laxfrossan igen med full kraft. Jag blev så skakis att jag måste sätta mej ner i gräset.
Kjelle tittade roat på mej under tiden som jag satt där helt tagen.
Nu var vi igång!
En reflektion; Jag har sedan dess landat en och annan Lax och Havsöring. Men trots stora och fina Havsöringar så känner jag aldrig som vid en fångst av en större Lax. Spänning och glädje kan jag känna över den där stora Havsöringen, men aldrig någon Laxfrossa.
Tight Lines!
