Att vada hör ju som bekant till Laxflugfisket. Vågar eller kan man inte detta så blir det liksom svårt att pyssla med denna hobby.
Vadar man så badar man. Så är det bara. Förr eller senare så händer det. Själv har jag badat många gånger. Både på kusten och i älvarna. Har annars en bra balans och älskar ju vatten så det stör mej inte.
Mitt djupaste "dyk" skedde på just den plats som visas på bilden. Strax nedanför Markus som fiskar pool 17 vid ett annat tillfälle.
Jag var som tur ensam. Annars hade det gett upphov till allt för många historier och garv.
Allt tilldrog sig en sen majkväll för rätt många år sedan. Jag hade fiskat denna pool så många gånger att jag tyckte mej känna till den tämligen väl.
Visst var det mörkt, men inga problem, jag kunde ju poolen. Jag fiskade mej så sakta ner och just då jag var i höjd med där trappan kommer ner uppifrån så ser jag ryggen av en stor Lax då den kommer upp över nacken och ställer sig.
Jag känner att jag inte riktigt kan fiska på den optimalt utan vill flytta mej lite. Just utanför mej ligger ju en bra sten tänker jag och tar ett kliv ut i det mörka vattnet.
Jag hinner tänka att, fotfästet inte finns där innan jag slår en framåtvolt ut i det kalla vattnet.
Vad är det för fel i huvudet på en del?
Min första tanke är, "släpp för fan inte spöt". De flesta skulle tänka, "rädda sig den som kan".
Här tumlar jag runt i strömmen med en 15 fotare. Jag vet att Kungsforsen brusar strax nedanför under den gamla bron.
Jag bottnar inte och jag känner att jag blir tyngre av de blöta kläderna samtidigt som vadarna fylls av vatten.
Då räddar instinkten mej. Jag är ju van fridykare sedan barnsben.
Jag dyker!
Sagt och gjort. Jag tar ett djupt andetag och försvinner under ytan. Det går hur bra som helst. Tar några snabba simtag och efter en liten bit så känner jag en stor sten mot min ena hand.
Detta är storstenen nedanför vattenmätaren på pool sjuttons rättsläng.
Här känner jag även bottnen igen och kan kravla mej upp på stranden.
Jag är genomvåt, lite tagen men allt är helt ok. Jag ser mej omkring och ser som tidigare sagt inga medfiskare.
All utrustning utom fiskekepan är med och helt intakt.
Då kommer reaktionen.
Jag brister ut i gapskratt!
Jag sitter där en god stund och skrattar för mej själv. Poolen är helt stilla nu. Ja, alla laxar simmade väl upp till pool 18.
Inser senare nerkrupen i den varma sängen hur mycket glädje och nytta jag hade av just vattenvanan och att just denna är viktig i en sådan situation.
Nu idag många år senare så är jag ännu mera "vattenvan". Har badat flera gånger sedan dess och lär göra det igen.
Så mitt råd är. Ha respekt för vattnet men skaffa dej vattenvana INNAN du behöver den som bäst.
Då är du nära att kunna "vada med stil och förnuft".
Tight Lines!
