Julehilsen

Det kom en hälsning idag från Erling med familj till alla oss som fiskar hos honom. Ni som skall med 2013 kommer att få ett nyhetsbrev framöver. Vi har bla lite nya deltagare som kommer att passa in fint i gänget. Det kommer ev även att ske en MYCKET spännande förändring för oss som fiskar den tidiga veckan. Allt är inte klart än men mer om detta kommer i nyhetsbrevet.
Jag passar även på att tacka alla besökare för att ni tittar på bloggen. Tar själv jullov nu och återkommer i mellandagarna med lite mera fisketjafs och lite uppsnack inför Österlenpremiären.

Önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott nytt fiskeår.!

TL Mats

Öringen och "Kråkan"

Mikael Wiehe har ju en fin låt om flickan och kråkan som bekant. Här om året råkade jag ut för ett märkligt spektakel då jag fiskade Havsöring. Jag har valt att kalla detta för "Öringen och Kråkan"

Då sensommaren och hösten kommer så brukar jag någon eller några gånger besöka någon fin å för att mörkerfiska Havsöring. Är begåvad med ett ypperligt mörkerseende så detta fiske passar mej perfekt.
Denna sena augustikväll befann jag mej på en strategiskt bra plats för Öringen. En blank fin nacke ovanför en rejäl fors. Var tidigt på plats och satt och funderade på en sten medans jag noga studerade nacken.
Det tog inte lång stund innan en rygg försiktigt visade sig i ytan. En stund senare så hände samma sak.
Ställde mej försiktigt i vattenbrynet och lät 11 fotarn svepa ut en Wramsånspecial med röda gummiben. Mendade upp kraftigt och lät flugan gå sakta över nacken. Kände fisken gå upp och dra så där retligt i flugan innan allt var över.
Skit också, hann jag tänka innan den bet i igen och satt där. Ut i hårdströmmen och ner mot bräcket.
Stangen böjde sig djupt och det var ytterst ovisst en stund om jag skulle kunna hålla den. Då rusar den uppströms mot mej och går upp i den djupa delen av poolen.
Här kan jag rätt fort fajta fisken trött och leda in den mot land.
Ca 5 kilo honöring får försiktigt sin frihet åter.
Jag går upp och sätter mej igen på stenen. Det har nu blivit riktigt mörkt och sikten är nästan obefintlig då jag hör hur det plaskar till ute på nacken.
Mera fisk tänker jag då jag går ut och börjar fiska.
I andra kastet drar det så i grejorna igen. Det drar i rejält dessutom. Men istället för tunga knyckar vid bottnen så blir ytan piskad till skumm samtidigt som något skriker och skränar något djävulskt där ute i mörkret.
-Vad i H-VETE????
Varelsen där ute i mörkret lever om något fruktansvärt och vill absolut inte komma in till land. Den simmar uppströms, nedströms ja åt alla håll på en gång känns det som.
Måste tända pannlampan och då får jag se en riktigt förbannad och livrädd "Ålakråka" (Skarv) som har min fluga i käften.
Då den kommer in till mej så har den bestämt sig för att utkräva hämd och det rejält. Där står jag med en tång i ena handen och en vildsint fågel i den andra. Spöt har jag satt i armvecket men måste snart kasta upp det på land då fågeln börjar bita mej i handen.
Och gissa om jag blir biten både här och där innan jag lyckas få loss kroken som sitter i näbben. Fågeln ser oskadd ut men är fortsatt "tokförbannad" då jag släpper den i vattnet. Jag samlar ihop spö, lina och tafs och sätter mej ordentligt uppskakad tillrätta på stenen igen.
Det blir inget mera fiske för mej denna kvällen. Fingrarna ömmar liksom de ställen på underarmarna där den har lyckats att nypa mej.
Går genom skogen i den mörka natten när en tanke så sakta slår mej.

Fågeljakt kanske vore grejen?????

TL Mats

.

Goda och sämre minnen.

 

Under ett fiskeliv så råkar man ut för en hel del dråpligheter.

Tänkte bjussa på ett par de närmaste dagarna. 

För ett gäng år sedan så pajjade mina vadarkängor strax innan vi skulle till Norge. Lat som man är så upptäckte jag att nu mera insomnade Crillesflugfiske hade fått hem nya fina Teeny vadarkängor med dragkedja istället för snörning. Ringde upp Crille som intygade att de var "supersköna" och enkla att ta av och på.

Som gammal FN-yxa så hade man ju investerat en och annan krona på att få försvarets kängor fixade hos skomakaren med en dragkedja istället för den f-bannade snörningen.

Nu fanns alltså denna välsignelse även bland vadarkängorna.

(Hatar inte även ni att sitta och snöra av och på vadarkängorna då man skall fiska?)

Satt och skröt om dessa fina kängorna hela vägen till Norge och det var inte utan att avundsjuka blickar tittade åt mitt håll då vi skulle börja fisket.

 

Jag och JB skulle börja vårt fiske på den nedre sträckan och vi begav oss dit i en hast. Vi drog strå om vem som skulle få börja och jag hade turen på min sida.

Vi hade kanonfiske och jag minns att jag fiskade 2 Grilse på GH pluppis nästan direkt och fick avbryta mitt fiske eftersom vi skulle ha 2 matfiskar till dagen efter.

 

Åkte glatt upp till stugan och möttes av Björn och Laxresarn vid stugorna.

-Ger du upp redan, hann resarn haspla ur sig!

Då lyfte jag upp fisken och en tyst svordom på klockren Strömsnäsbruksdialekt nådde mina öron.

Triumferande gick jag till stugan, hängde upp stangen och fiskarna.

Sedan böjde jag mej ner för att dra ner dragkedjan i kängorna.

Den första gick bra, fast med en viss kärvhet i blixtlåset. Den andra däremot satt berghårt fast. Jag testade allt utan att det hände mera än att det "krasade" av grus vid mina försök.

 

"Handlaredjävel", hördes eka i Gauldalen då jag uttryckte mitt vrede. 

Efter en stunds försök och tríxande så gick "flärpen" sönder och med det alla möjligheter att få ner dragkedjan.

Ilskan var nu påtaglig då min gerberkniv snabbt kom fram och snittade upp kängan där bak. Dyra kängor hade nu visat sig duga till ingenting. Inga fanns med som reserv (skall fan inte behövas).

 

Fick sedan på kvällen uthärda diverse smädelser för mina "jättebraoinnovativa" kängor.

Men, skamm den som ger sig. Fick rådet halvt på skämt att fixa dem med silvertejp.

Sagt och gjort. Åkte ner till Stören och knallade in på byggbutiken och beställde fram en rulle tejp.

169 norska kronor?????

....................

169 norska kronor!!!!!!

Det blev ett djupt tag i den svenska börsen, men nu skulle det i alla fall fungera.

1 vecka och massor av tejpande senare så åkte vi nöjda hem efter ännu en minnesvärd vecka då vi faktiskt hade haft ett av våra bättre fisken.

Väl hemma så fick jag till och med reklamerat mina kängor hos handlarn som motvilligt erkände att "de nog inte var någon hit".

 

Nu mera handlar jag kängor med snörning och är YTTERST vaksam mot nya "patentlösningar" vad gäller snörning av vadarkängor.

 

(Ser du noga på bilden så ser du den svindyra tejpen på ena kängan)

 

TL Mats

En dag av svår längtan

Idag har längtan till juninatten i Norge varit påtaglig. Att få stå där i skymningen och få se ett par fiskar som kommer över bräcket är väl värt att vänta på.
Att få kämpa med en stor Lax på högt vatten är nästan det man lever för känns det som.
Älskar att vistas där uppe med likasinnade fanatiker. Se deras längtande blickar som trånande spanar ut över älven.
Kanske är det min tur just idag, nästa vända eller kanske senare ikväll?
Just nästa säsong har jag ett par killar som av olika orsaker inte har möjlighet att följa med. Är du sugen och tror att du passar in i vårt gäng så går det bra att höra av sig till mej på
m_rubinsson@hotmail.com
Vi fiskar v 24 samt v 32 på samma vald i Gaula varje år. 1-2 gästplatser finns både v 24 och 32 nästa säsong. Kommer man in på en gästplats så har man förtur på ev framtida vakanta fasta platser.
Jag är ingen sk laxhallick utan du betalar samma pris som alla andra.
Mera info får du via mail.

TL Mats

Det drar ihop sig till premiär

Det börjar att dra ihop sig så smått till Österlenpremiär. Om inte vädret sätter käppar i hjulet så skall jag och sonen ner och testa den 1 januari precis som vanligt.
De senaste åren så har fisket försämrats ganska mycket. Sydkusten har fiskat ok men på Österlen som är mina "hemmatrakter" så har det varit magert.
Trots massor av folk som fiskar så kommer det inte upp mycket fisk.
Får man önska att det blir bättre kommande säsong?  Man minns ju fortfarande de härliga åren på 80-90 talet när man kunde ha veritabla "huggfester" där nere.
Minns att man rusade hem ifrån jobbet för att hinna ta en fin flugöring i kvällningen.
Och då hade vi ändå inte sett filmer som Havsöringens hemligheter eller hade Pattegrisar i flugboxen!
Nej, utrustade med små ullsockar, montanor, black & silver och så småningom piratenflugor så fixade vi silver i håven ändå.
Hade man tur i april innan Horngäddorna kom så kunde man få uppleva sitt livs fiske flera gånger om.
Det jag kan tycka mej ha märkt som skillnad mellan då och nu är att det tycktes vara mera "mat" i vattnet då för fisken.
Märlor och småfisk formligen vällde ut ur munnen på Öringarna då man fick upp dem på land och i vattnet så myllrade det av liv.
Ok, för att det kan vara dött i vattnet i januari både då och nu. Men då vattnet blir varmare så känns det inte som om det finns lika mycket mat i vattnet nu som då.
Har det hänt något i havet? I så fall vad?
För min del så undrar jag hur det ser ut med all ammunition och gas som dumpades i havet efter krigen?
Säkert finns det andra miljöbovar som kanske också gör sitt till?

Så därför önskar jag mej inget speciellt i jul. Jag önskar mej en STOR Havsöring i början av nästa år!

TL Mats

Små pärlor.

 

Denna sommar föll det ju som bekant rätt mycket regn. Detta borgar oftast för en fin stigning av Grilse och Havsöring i mina små pärlor.

Hann med ett par besök och speciellt en tidig morgon etsade sig fast i minnet. Jag vill komma först till ån. Innan någon annan har plaskat eller dragit vobblers och spinnare genom poolerna. Där jag fiskar finns det iofs inte så många som fiskar, men de finns där trots allt.

Var på plats strax innan gryningen och ån låg inbäddad i en härlig sensommardimma.

Bra med nytt fint vatten och naturen höll precis på att vakna.

Jag ville först testa utkanten av en välbekant sten där jag har plockat mycket Lax genom åren.

På med en liten orangefly och så ett mjukt fint underhandskast.

Flugan sveper in vid stenen och en stöt i linan med en stoor virvel är det enda som händer.

Hm, mellanlax på plats?

 

Nytt kast men inget händer. Ok, is i magen nu. Backa tillbaka försiktigt och så blev det till att sätta sig i gräset och vänta samt byta fluga.

10 minuter senare så sitter en "The Duke" på tafsen. Kastet går och då flugan når stenen så drar det till. Slingan åker ut mellan fingrarna och samtidigt hoppar en Grilse rakt upp i luften. En kort men härlig fajt där den lille hoppar tre gånger innan den kanas upp på land. En nystigen hanlax på strax över 2 kilo ligger där i gräset och blänker.

Då händer det!

Ännu en Grilse hoppar högt precis framför stenen. Oj, ett steg med fisk kanske?

Smyger på plats igen och lägger ut flugan på nytt. Då flugan når rätt plats så drar det till tungt i linan. Lyfter spöt i ren instinkt och det bugar sig djupt med en gång. Inser att detta inte är en Grilse då fisken tungt vänder och går ner i hålan lite nedströms.

Gammal Lax eller Havsöring kanske? Ett par minuter senare får jag se fisken som är en svagt färgad Havsöringhona på ca 4 kg. Då matfisken redan ligger på land så får denna fina fisken sin frihet åter. En Öringhona på 4 kg är en värdefull fisk i mina trakter så det är med glädje som jag ser den glida iväg i strömmen.

Det är inte ofta som jag har fått både Öring och Lax på samma plats i en så liten å så det är med glada steg som jag vänder åter mot bilen.

Extra kul var det sedan att då jag besökte platsen vid leken så fanns det en hona i precis samma storlek på denna plats som ivrigt uppvaktad av ett par mindre hanar var i färd med att föra släktet vidare.

 

TL Mats

 

 

Allt som nappar på fluga har inte fettfena.

Väl hemkomna från Laxfisket så blev det massor av jobb. Både på kneget och privat. Lite fiske blev det också men det väljer jag att återkomma till.
I början av september var det sedan dax för mej och sonen att åka upp till Norge igen för vårt årliga havsfiske.
Årets tripp gick till Möre&Roms. Vi har här funnit en fin fjord som vi nu skulle utforska lite bättre.
Detta år skulle det dock visa sig finnas ofantliga mängder med Makrill.
Stora kompakta skikt på ekolodet visade sig nästan vara oigenomträngliga för våra tackel. Makrill är skoj och en god matfisk men inte hur mycket som helst.

Sagt och gjort. Klass 4 spöt fram med flytlina och streamer. Sedan placerades båten på en lämplig grundtopp med bra rörelse i vattnet.
Några plask med åran i vattnet och så var de på plats.
Och herre gud så kul det är att drilla dessa fiskar på lätta grejor. Att det sedan ibland högg riktiga "monstermakrillar" runt kilot samt Sej och Blekor gjorde inte saken sämre.
Ut med flugan och så tokdra hem denna visade sig vara rätt medicin. Som tur är det faktiskt möjligt att återutsätta fisken som man inte vill behålla i de flesta fall.

Inga jättar fångades på havsfiskegrejorna, ja sonen tog en väldigt fin Kummel och lite plattfisk. Då var det tur att flugfisket räddade turen.

Aldrig har jag fått se backingen försvinna så fort och ofta från rullen som vid denna typ av flugfiske.

Makrill på fluga = HUR KUL SOM HELST.

TL Mats

                                         Flugfångad "Gaisare" på 1450 g.

                                         Sonen med fin Kummel.

Hur gick det då?

Resten av veckan gick och trots tappert kämpande så lyckades inte jag få någon fisk på land. Övriga i gänget lyckades få ett gäng fiskar på land. I år var det främst de i andra stugan som lyckades lura lite fisk.
Ett par i Stjördal och några nedanför fossen i Gaula. Inga jättar denna gång men ändå fina fiskar.
Själv njöt jag av fisket ändå. De år som det tidiga fisket i Norge inte har kommit igång riktigt så gäller det att uppskatta andra saker som kastandet och allt runt omkring.
Det hjälpte naturligtvis mycket att jag redan hade landat tidiga Laxar hemma redan i april och mars.
Men som sagt. Kan man inte uppskatta annat än död fisk på land så är kanske inte junifiske i Norge det man skall satsa på om man är ny och vill testa Laxflugfiske.

Tokig som man är så går man ju redan nu och längtar upp till Norge igen. Kommande säsong blir säkert bra. Har faktiskt aldrig råkat ut för 2 fisklösa år i rad ännu då det gäller norgefisket.
Och visst. På hemresan så började det redan planeras för resorna 2013.

Nu skulle man hem och fortsätta kränga sportfiskeprylar och förhoppningsvis hinna fiska lite innan nästa tripp i början av september.

TL Mats

Niklas tur igen.

Dagen efter vaknade vi riktigt tidigt. Det regnade och var ganska kallt då vi hoppade in i bilen för den korta turen ner till valdet.
Då vi kom ner så såg vi att älven var på väg upp. Vadningen ut till grusörat gick utan problem men redan då insåg vi att det skulle vara en god ide att hålla koll på vattennivån för att säkert kunna vada iland senare.
Vi hann inte fiska länge innan Niklas drog på en rejäl fisk ute i hårdströmmen. Det var återigen härligt att de det djupa spögunget och Niklas belåtna flin.
Fisken gav sig inte så lätt men den drillades ganska hårt beroende på att vi ville sätta tillbaka den.
Då den kom in och lät sig tailas så visade det sig vara en mycket djup och fin fisk med både lus och äggsträngar. Ca 8 kilo och oerhört vacker som sagt.
En snabb fotografering och sedan fick den fortsätta sin färd upp mot lekbottnarna. På andra sidan drogs det ett par Laxar på mask då vi fiskade och man undrar ju över denna form av fiske samt återutsättningen av fisk som sitter djupt krokad i svalget???
Inte blir det väl bättre av att man sparkar i fisken efteråt. Var finns etiken och respekten för fisken ?

Vi fortsatte att fiska utan resultat. Efter en stund kom även Fredrik och Danne ner. Redan då var älven riktigt hög och en stund senare bestämde vi oss för att vada iland.
Strandsatta på en ö ute i en fort stigande Gaula med en vattentemp på 7 grader lockade inte nämnvärt.
Med lite eftertanke så började sedan vadandet. Snett upp mot strömmen för att sedan vika av mot land.
Det var på gränsen verkligen. Strömmen drog tungt mot benen och grusbottnen ville flytta på sig under fötterna. Nåväl, det hade ju gått att simma över i värsta fall även om ingen av oss önskade detta just nu. Nedanför hårdströmmen så blev det djupare och lite lugnare vatten så faran var aldrig överhängande.
Väl i land så begav vi oss hem til stugan för några timmars sömn och en god middag innan vi skulle på det igen.
Regnet slutade och älven stabiliserade sig igen så nog såg det lovande ut.

 

TL Mats

Ny plats, nya chanser.

Efter återtåget från Surna så drabbades JB o Anders av en plötslig släng av sömnsjukan. Niklas och jag drog alltså iväg på rek själva.
Efter otaliga småvägar som visade sig leda fel så fick vi tag på både fiskekort och hittade valdet.
Tja, vald och vald. Snarare ett tillfälligt grusöra som tydligen fiskade bra på detta vattenståndet.
Jag hann inte fiska mer än ett tag innan jag såg två fiskar som visade sig.
Strax efter kom så dragningen i linan som är så där typisk. Inget mera hände och trots att jag trodde att Niklas skulle dra i en fisk så blev det ånyo stiltje.
Så kommer en hemmafiskare ner. Frågar artigt om han fick gå en vända och steg sedan i älven.
Såg att han fiskade flugan väldigt fort i förhållande till oss.
(Och då anser jag mej ändå oftast fiska flugan fortare än de flesta även på kallt vatten.)

Han hinner inte mer än ner till mitten så drar det i en fin fisk som han sedan tar stenhårt och nästan brottar upp. Då jag hjälper honom att taila fisken så säger han att "fisken stod bak steina" och visar sedan på en plats ute i strömmen där det skulle ligga en stor flat sten.
Då han nöjt vadrar hemmåt med sin fina fisk i 8 kilosklassen så inser jag för mej själv att ännu en gång så segrar kännedomen om sitt vatten.

Vi fiskade sedan vidare utan att känna något denna dag. Även Danne kom förbi och trots att ingen fisk kom på land så hade vi en fin kväll.
Redan nu så visste både jag och Niklas att det skulle bli en tidig morgon nästa dag.

 

TL Mats

Leta vatten

Det här med att man inte har fisk på sin sträcka är ju en situation som kan hända om man har "böjelsen" att fiska stor och tidig Lax. Somliga år lär man då råka ut för en fisktom sträcka.
Vad gör man då?
Somliga blir sittande och tjurar. Krökar till det och vips tar kanske suget efter Laxfiske slut.
Vi har haft sådana personer i våra gäng. Inget konstigt med det. Då är man inte av rätta virket helt enkelt. Man kan ju alltid börja med "fjällmörtmete" eller "puggefiske" efter fenlösa Regnbågar i nån damm.
Dåliga år har ju den fördelen att man börjar leta alternativ i form av andra sträckor och älvar.
Den som söker han skall finna, heter det ju. Och det stämmer väldigt ofta då det gäller Laxfiske i Norge.
Har själv på detta sätt och via kontakter upptäckt många fina pärlor genom åren samtidigt som man har lärt känna mycket trevligt folk.
Men det tar oftast tid och mycket sådan om man skall lära känna en ny älv eller en ny sträcka. En sträcka som fiskar underbart på 200 kubik kan vara totalt kass på 150 osv. Samtidigt som det så klart kan vara tvärt om.
Och som om det inte vore nog så kan en sk flomm i Norge totalt bygga om en älvsträcka från vecka till vecka.
Vi har dock brukat ha turen att hitta rätt förr eller senare.
Räkna dock med att det kan bli en eller ett par extra vändor till bankomaten vid denna typ av fiske.
Denna säsong så var det bröderna i andra stugan som hittade en grusholme som fiskade fint på rådande vattenstånd.
De hade tagit en gäng fiskar där så vi beslöt att testa där vi också. Det spännande här var att fisken kom simmande helt nära land här och kunde fångas utan tung sjunklina.
Bilden är dock från sista vändan i Surna. Var tvungen att köra en vända med mitt gamla ljuvliga yellowline. Sååå härligt att fiska med, men ändå så fruktansvärt fult.

TL Mats

Niklas tur.

Niklas tur denna gången, gånger 2.
V 24 blev ju som sagt lite halvtrögt. Ingen fisk ovanför fossen då vi kom dit och det skulle senare visa sig bli trögt där uppe flera veckor framöver.
Själv tog jag ändå 2 "nostalgirepor" på vårt vald. Dels för att provfiska sträckan efter flommens härjningar året innan samt dels för att det säkert hade gått förbi någon fisk innan högvattnet.
Man skall aldrig säga....... osv.
Minns för ett gäng år sedan då alla sa att ingen fisk fanns ovanför fossen och jag skulle prova stangen nere på Jaerehölen.
Gjorde ett par utlägg för att komma igång med grejorna strax efter kl 12 på premiärnatten.
Hann bara fiska mej ner en bit innan det sög till i flugan så där tungt.
Reste spöt och hade fast fisk som tyvärr gjorde en snabbrusning ett högt hopp och så var den borta.

Detta året hände dock ingenting utan vi fick göra som fiskebröderna från andra stugan. Vi sökte oss till andra älvar. Bröderna hamnade i Stjördal medans vi valde den vackra Surna och hittade här ett fint kortvald på Patriks rekomendationer.
Det är alltid svårt med nya sträckor, men det kändes rätt hett och sträckan såg inte svårfiskad ut.
Första kvällen hände ingenting utom att vi blev utskrattade på stans lilla kinakrog.
Servitrisen tyckte att vi hade ett väldigt roligt uttal av den kända drycken Coca cola.
Det blev nästan pinsamt då hon fnissande gick förbi oss titt som tätt.
Som om de kan uttala ordet Coca cola i Norge, speciellt med asiatisk brytning.
Nej, det heter ICKE "kukka kula"!

Åter vid älven nästa dag. Gick upp en bit och fiskade mej nerströms med Niklas. Då vi kom ner till svängen så såg jag fisk. Kastandet skedde nu under största koncentration. Inget hände dock förrän jag fick höra det bekanta "FISK" bakom ryggen.
Niklas spö bugade sig djupt och ute i strömmen gick en fisk upp i ytan. Efter en kortare fajt så fick vi in fisken till land.
En lusad fin fisk på ca 3,5 kg beundrades en kort stund innan den fick simma vidare uppöver.
Inspirationen var nu på topp, men vi kände inte mera fisk denna dagen utan beslöt att pröva någon annan plats nästa dag.
På väg hem fick vi rapporter om flera fångade fiskar från gänget i andra stugan. Från "vår" älv, fast på en annan sträcka.
Nu jäklar skulle det hända..........

TL Mats

Återkomsten!
Efter ett långt uppehåll vad gäller bloggandet så drar jag igång igen så smått. Trots att nya jobbet har tagit massor av tid denna säsongen så har man ju fått fiska i alla fall lite.
Efter senaste inlägget så var vi en vecka i Norge som vanligt.
Tyvärr så var ju fisket i Gaula dåligt för att inte säga obefintligt v 24 så vi fick snällt leta alternativ på andra vald och älvar.
Resten av sommaren innebar mest jobb för min del men ett par fina Öringfisken blev det varvade med ett par fina Grilse och Havsöringar från Stensån.
September inleddes med sonen och min norgevecka. Stefans fina Kummel och massor av fin Makrill på fluga var höjdpunkterna denna vecka.
September kröntes sedan med ett troligt nytt pers på Havsöring i en "hemlig å" på ostsidan. ca 90 cm och en stöddig Öringhane var det som pressade 11 fotaren DJUPT.
Skall den närmaste tiden försöka delge er lite bilder och berättelser från året som gick.
När vi är färdiga med det så lär nästa säsong ha dragit igång nere på kusten.
Ja, om nu inte "kung Bore" tar ett för kallt grepp om oss.

TL Mats