Under ett fiskeliv så råkar man ut för en hel del dråpligheter.
Tänkte bjussa på ett par de närmaste dagarna.
För ett gäng år sedan så pajjade mina vadarkängor strax innan vi skulle till Norge. Lat som man är så upptäckte jag att nu mera insomnade Crillesflugfiske hade fått hem nya fina Teeny vadarkängor med dragkedja istället för snörning. Ringde upp Crille som intygade att de var "supersköna" och enkla att ta av och på.
Som gammal FN-yxa så hade man ju investerat en och annan krona på att få försvarets kängor fixade hos skomakaren med en dragkedja istället för den f-bannade snörningen.
Nu fanns alltså denna välsignelse även bland vadarkängorna.
(Hatar inte även ni att sitta och snöra av och på vadarkängorna då man skall fiska?)
Satt och skröt om dessa fina kängorna hela vägen till Norge och det var inte utan att avundsjuka blickar tittade åt mitt håll då vi skulle börja fisket.
Jag och JB skulle börja vårt fiske på den nedre sträckan och vi begav oss dit i en hast. Vi drog strå om vem som skulle få börja och jag hade turen på min sida.
Vi hade kanonfiske och jag minns att jag fiskade 2 Grilse på GH pluppis nästan direkt och fick avbryta mitt fiske eftersom vi skulle ha 2 matfiskar till dagen efter.
Åkte glatt upp till stugan och möttes av Björn och Laxresarn vid stugorna.
-Ger du upp redan, hann resarn haspla ur sig!
Då lyfte jag upp fisken och en tyst svordom på klockren Strömsnäsbruksdialekt nådde mina öron.
Triumferande gick jag till stugan, hängde upp stangen och fiskarna.
Sedan böjde jag mej ner för att dra ner dragkedjan i kängorna.
Den första gick bra, fast med en viss kärvhet i blixtlåset. Den andra däremot satt berghårt fast. Jag testade allt utan att det hände mera än att det "krasade" av grus vid mina försök.
"Handlaredjävel", hördes eka i Gauldalen då jag uttryckte mitt vrede.
Efter en stunds försök och tríxande så gick "flärpen" sönder och med det alla möjligheter att få ner dragkedjan.
Ilskan var nu påtaglig då min gerberkniv snabbt kom fram och snittade upp kängan där bak. Dyra kängor hade nu visat sig duga till ingenting. Inga fanns med som reserv (skall fan inte behövas).
Fick sedan på kvällen uthärda diverse smädelser för mina "jättebraoinnovativa" kängor.
Men, skamm den som ger sig. Fick rådet halvt på skämt att fixa dem med silvertejp.
Sagt och gjort. Åkte ner till Stören och knallade in på byggbutiken och beställde fram en rulle tejp.
169 norska kronor?????
....................
169 norska kronor!!!!!!
Det blev ett djupt tag i den svenska börsen, men nu skulle det i alla fall fungera.
1 vecka och massor av tejpande senare så åkte vi nöjda hem efter ännu en minnesvärd vecka då vi faktiskt hade haft ett av våra bättre fisken.
Väl hemma så fick jag till och med reklamerat mina kängor hos handlarn som motvilligt erkände att "de nog inte var någon hit".
Nu mera handlar jag kängor med snörning och är YTTERST vaksam mot nya "patentlösningar" vad gäller snörning av vadarkängor.
(Ser du noga på bilden så ser du den svindyra tejpen på ena kängan)
TL Mats
