Har städat idag!

 

 

Har städat i flugboxarna idag. Det går inte att ha 10-15 st likadana flugor i varje storlek och mönster med sig till fisket. Håller desutom på att binda upp lite nya ideer inför kommande säsong så därför har jag lagt ut nästan 70 av mina bästa tuber på Tradera idag. "Någon" får glädjen att få en komplett box med KILLERS för bla Västkusten och Norgefisket. Skall bli spännande att se vad de går för?

TL Mats

Hel och torr!?

Följande tilldrar sig vid Österlenkusten en tidig morgon någon gång under 80-talet. Jag och kompisen Claes har fiskat en god stund. Det är en isfri men kall dag och det är tidigt på säsongen.
Det finns gott om fisk inne men de håller sig utanför min förmåga att placera flugan.
Claes har tagit ett par fina blänkare på dobb och en svart palmer.

Då flyttar sig fisken ett 100-tal meter längre bort och in i en vik. Det är nu det händer.
Jag ska flytta mej och försöker vända om för att gå in till land.
Mina ben reagerar inte!
Jag upptäcker till min förskräckelse att jag knappt känner dem över huvud taget.
Nåväl, efter lite gympa och massage samt jogging på stället så brukade kroppen vakna, till sist.

Detta var på "gummitiden" dvs då vadarbyxorna gjordes i gummi. Detta var ett scenario som kunde hända då man stod stilla för länge och det kalla vattnet gjorde sin inverkan.
Hellyhansenfiberpäls, ett gäng långkallingar och andra patentlösningar funkade inte speciellt bra. Detta plus att man blev rörlig som en cementblandare ökade inte chanserna till fisk precis.

Och då skall vi inte prata om hur dessa vadare var att bära då de började läcka.

Sedan kom "välsignelsen" då neoprenvadarna dök upp på marknaden. Minns att jag såg en reporter på FJ som iklädd ett par dylika vadare förklarade att "detta var framtiden".
Jag skulle ha ett par sådana!
Mina hette Taijo, var blå med orange foder på insidan. De var DYRA, för en student och det fick jobbas en hel del extra för att jag skulle kunna köpa ett par.

Men oj, så underbara de var! Och täta! Och varma!

Jag fiskade hårt med dem i många år och de höll sig täta i alla väder. Sedan blev de "vardagsbyxor" vid bruket av mina dammar här hemma. Nu började de visserligen läcka och stövlarna var uppslitna men med lite lagning så höll de ändå längre.

Åren gick och så dök då äntligen andasvadarna upp. Hade inte råd att köpa de första modellerna som kom ut och tur var väl det.
Oj, vilka kvalitetsproblem de hade. Peter, en annan vän köpte ett par som visserligen "nästan" var täta. Ja, förrutom att de var utrustade med för små dränagehål vid bla förstärkningarna vid rumpan.
Jäklar en sådan röv som den annars så smärte Peter hade då han gick upp ifrån vattnet.
Ja, goda skratt det fick man.
Minns även killen nere i Mörrum som det virvlade tejpremsor kring benen på honom då han vadade omkring i vattnet.
Gissa om han blev sur då han upptäckte att samtliga "svetsningar" på sömmarna hade släppt på de nya vadarna.

Själv höll jag mig som sagt ett par säsonger innan jag köpte ett par Loop "strongvent" med passande kängor.
Fiskade mej igenom dem på 2 säsonger innan de gav upp i struporna samt i grenen.
Insåg rätt snart att kängorna höll ungefär 1 säsong om man fiskar lika mycket som jag. Vadarna höll 1-2 säsonger oavsett om de hette Loop, Guideline eller Fenwick.

Vadarjackorna var sämre. De var INTE vattentäta i den utsträckningen att de klådde min gamla Barbourvadarjacka.

Det var nu jag upptäckte "ljuset i mitt vadarliv".
Jag köpte mej ett par svindyra Simmsvadare av guidemodell precis som alla andra som hade något vett i huvudet.
De FUNKADE ju i alla väder. De andades och var gudomliga att bära. Efter ett tag så blev det även en Simmsjacka. Och ja, den var lika bra den också.

Han är köpt, tänker du nu. Men nej, så är inte fallet. Jag skriver helt oberoende på min blogg och det jag skriver står jag för.

Idag vet jag att Simmsvadarna av guidemodell höll i ca 4-5 säsonger och vadarjackan av modell G4 faktiskt är ännu bättre.

"Syndade" tillfälligt och köpte ett par Imagovadare för 2 år sedan och nej, det gör jag inte om. Snacka om överreklamerat MÖG som vi säger i Skåne.
Använder visserligen neoprenvadare idag till det tidiga fisket som vårfisket och det tidiga Norgefisket. Annars är det den numera återupptagna Simms guidemodellen som gäller.

Mitt recept är innifrån och ut. 1 rejält underställ. Sedan ett fleeceuderställ alt ett par sk bibbs (hängselbyxor i fleece). Ja, är det riktigt kallt så drar du bibsen utanpå fleeceunderstället. Och självklart kan du köra endast ett tunnt underställ vid varma sommardagar. Det kallas ju inte helt obekant "skalplagg".

Under jackan kör jag innifrån och ut. Underställ. Tunnt fleeceundertröja, vanlig fleece och sedan jackan. Och även här så gäller så klart antal lager beroende på årstid och väder.

Dessa kombinationer gör att jag nu för tiden tryggt kan fiska så länge jag själv vill. Och detta oberoende på väderlek.
Och idag då man börjar bli "gubbe" så är detta saker som man uppskattar än mera.

Ja, allt var inte bättre förr. Och definitivt INTE torrare.

TL Mats

Utrustning för "brutallaxfiske" i smååar.

 

Lovade ju i mitt förra inlägg att jag skulle komma med lite tips för detta "brutallaxfiske". Förr körde jag mycket med 10-11 fotare men hade problem med att "de tog lite för mycket plats" bland stock och sten. Här snackar vi inte om tillrättalagda sträckor med klippt gräs och röjda pooler.
Fick därför en kompis att bygga ett canespö på 8 fot i klass 9 åt mej. Detta spö funkade fint och tröttade stor fisk effektivt. Ja, i alla fall så länge som det höll. Fisken på bilden här ovan "byggde om" splicningen till en piasavakvast en tidig majmorgon för ett par år sedan.

Sneglar i dagarna på lite olika alternativ och har inte hittat det optimala än så det får bli egna 11 fotarn i klass 8-9 så länge även om det inte är optimalt till detta fiske.
Rullvalet faller på någon Danielsson ur garderoben. En 6nine gör jobbet fint men även Sameos Peregrinnerulle är helt ok.
Linvalet är oftast flytlina till detta fiske. Ån är grund och i nödfall går det att använda en sjunktafs. Vill ha flytlinans egenskaper att transportera linan som jag vill till detta fiske.

Flugorna är inte så oerhört noga. GPn gillar jag som sagt och tuber och krokflugor i rött och orange med ganska mycket flash är det som behövs.

 Det svåra är inte flugvalet till detta fiske utan problemet är att lära sig NÄR de första är på plats.

Vad är det för förhållanden som får fisken att stiga tidigt på säsongen?

Hur lång tid tar det för dem att nå till sträckan som du fiskar?

Var stannar de vid olika vattenstånd?

Hålla koll på om fisken har kommit i grannälvarna?

Ja, listan kan göra lång. Och det är väl det som gör detta fiske så enormt spännande. Det som är svårt och det som inte alla lyckas med.

TL Mats

"Stort i smått"

Jag minns en film som jag såg för ett par år sedan. En öringfiskare smög längs med en liten å i sin jakt på riktigt fina Öringar på ett par kilo. Man låg och spanade i gräset och dryftade strategier för att kunna komma åt fisken.

Jag gör visserligen detta också ibland under någon period med högvatten här hemma. Detta fisket är väldigt spännande men det finns ett fiske som drar mer då det finns gott om vatten.
Laxflugfiske i små vattendrag har en hel del likheter med ovannämnda fiske. Fast med en STOR skillnad.

Det är väldigt stor skillnad på en Öring på 1,5-2 kilo och en "SUPERDOPAD" nystigen atlantlax.
I april-juni då jag gillar att fiska dem så väger de oftast mellan 4,5 till 10 kg, ja ibland mer.
Detta fiske ställer stora krav på det mesta. Både vad gäller din utrustning och dej själv.

Mitt första minne av detta brutala fiske ägde rum för många år sedan i sällskap med min numera avlidna fiskekamrat Kjelle.
Jag hade trots tjat inte fått med honom till fisket i gryningen. Han tyckte som vanligt att det var för tidigt att stiga upp med solen.
För att göra en lång historia kort så hade jag ett fint fiske på en till bredden fylld liten å. Då Kjelle gjorde entre vid 9-snåret så hade jag landat en fin 5-kilos och tappat en likadan.
Den lilla 5-10 meter breda ån hade en av sina bättre dagar.

Jag hade en fin 11 fotare av RSTs M1 serie som Kjelle hade byggt åt mej och denna funkade fint även om det aldrig blev tal om något egentligt kastande. Istället vände man egentligen ut flugan och nästan backade ner den över fisken.

 

 

Nu skulle vi testa nacken där vi brukade starta fisket. Ett djupt tungt sug ner över en nacke och med en stor sten vid ena kanten. Här stannade alltid fisken på sin väg uppöver.

Jag ställde mej på knä i perfekt läge och lade ut flugan så att den landade på sträckt tafs snett nedströms. Flugan tog fart och då den kom in vid stenen så gungade hela ån till och en stor lax tog min GP stenhårt.

Nu fick vi en föreställning och det på första parkett.

Upp i ett högt hopp kommer en nystigen 10+ lax. Den sätter högsta fart uppöver ån och passerar oss framför fötterna i ytan som en stor blank torped. Simmar upp ca 25 meter där den vänder och simmar nerströms förbi oss och över bräcket ner för forsen.

Här kröker sig ån och det ligger ett stort träd vid kanten. Linan åker in bland grenar och rötter och längre nerstöms drar laxen av tafsen då motståndet blir för stort.

Vi båda står kvar och gapar!

 

Som tur är så visar det sig att tafsen har gått av strax ovanför flugan och jag hoppas än idag att kämpen fick föra sina gener vidare då hösten kom.

 

 

Vad krävs då för att lyckas med detta fiske? Ja, det tar vi då jag får tid att skriva en fortsättning. Tills dess väljer jag att visa upp en alldeles eminent fluga för den tidiga svenska springern här på västkusten.
Många väljer att rata GPn som en värdelös fluga. Jag har bara en fråga till dessa.

Hur många nystigna fluglaxar har du tagit i mars-maj?

Tänkte just det. Pröva en GP!

TL Mats

Ibland har man tur

 

Ibland så har man tur. Fick ett mail från en kille här om dagen. Han hade ett beg och två nya Supershinobi 11,3 or som han kunde sälja till mej.
Det tog typ en hundradels sekund att bestämma sig för affär.

Jag ÄLSKAR ju dessa spön som bekant. Och nu har jag så jag klarar mej resten av livet vad gäller detta spö.

Kan därför tänka mej att sälja av ett som jag har över. Spöt är i absolut nyskick och är endast testat med en lina av mej. Finns inte en fläck på spöt med andra ord.

Så vill du äga ett spö som är något alldeles extra så släpper jag det för 1500 kr inkl frakt.

Hann för övrigt med att binda lite tuber ikväll. Om lite drygt 2 månader så har vi ju ev de första här.

TL Mats

Får man hoppas på spöböj?

Det är vid denna tiden som jag brukar sakna Laxflugfisket som mest. Så här i januari då det iofs kan fiskas lite Öring från kusten och ibland någon liten sväng ut på isen.

Det är dock ingenting som kan dämpa mitt sug efter Laxfiske. Jag längtar efter de första stora blanka Laxarna här hemma.
Jag längtar till tungt sjunklinefiske på högt vatten i Norge med djupvadning. Ja, blir det riktigt högt vatten så blir det ju smyg i kanten istället.
Jag längtar även till lite riktigt rifflefiske uppe i Norge i augusti. Få metoder är så spännande och effektiva under rätt förhållanden.

Får man hoppas på några riktigt djupa spöböj under 2013?

TL Mats

Linor

En del gillar "att dra en lina". Själv gillar jag att klippa till en dito.
Och oj, vad jag har klippt, klistrat, sytt och värmt ihop linor genom åren. Då jag började med tvåhands så gällde fortfarande DT och LB linor. Det var inga jätteproblem att kasta dem hjälpligt men det tog inte lång stund innan jag fick prova den första klippta DT linan som genom att ha delats på mitten nu plötsligt var en klump.
Genast gick det lättare att kasta och man kunde fiska på betydligt svårare platser. Samtidigt så hade det andra fördelar. Av en DT lina (jag gillade Cortland) så fick man 2 klumpar eftersom man delade DT linan på mitten och utgick från detta.
Samtidigt fick man en massa andra vänner då man bytte till sig "halva DT linor" till höger och vänster.
Minns att jag mötte en Dansk tjomme vid Mörrum som precis hade handlat en flytande DT hos Berne. Vi snackade lite och efter en stund så hade jag bytt till mej en halv DT flyt mot en DT intermediate dito.

Sedan på 90-talet så gjorde de färdiga klumparna från Guideline, Loop och Vision entre och DT eran försvann in i stenåldern.
Minns tiderna då alla tomtar köpte powertaperklumpar och grundlade "gurun" Lasses imperium på fiskeshopen i Mörrum.
"Berne Bringsen eran" med BS-rullar och spön försvann in i stenåldern likaså och ALLA skulle ha PT-klumpar.
Roligast var "Tysken" vid Lagan som köpte och klippte PT-klumpar i aldrig sinande mängd från Lasse. Han hade fått "en hemlig lista" med exakta vikter och längder på klumpar för olika spön.

Oj, vad klumpar han köpte. Likaså spön som då han inte kunde kasta med dem snabbt utbjöds som till salu med omdömme som att de inte kastade bra. Ja, kastade de inte av sig själv med en PT klump från "hemliga listan" så var de värdelösa helt enkelt.

Många var vi som här köpte kanonspön som sedan visade sig kasta oerhört väl med "nästan vad som helst". Trots att det inte stämde med "hemliga listan".

Nu var snart alla inne i klumpträsket och det klipptes och klistrades i varje hobbyrum. Jag gjorde egna "connectklumpar" samt värmde egna öglor. Något annat som är en ständig process för mej är att få till allt mindre och starkare skarvöglor mellan klump och skjutlina.
Min "egen bästa klump" till dax dato är en flytande klump från en Airflo som är sydd på en skjutlina från SA med ett "kastmärke" som då den glider över fingrarna betyder dax för nytt kast.
Denna är mitt främsta vapen vid rifflefisket på natten och kastar som en häst sparkar.

Till mina tvåhandsspön så regerar klumparna totalt. Jag kör gärna långa sådana på typ 13-13,5 m och tycker de gör det som jag kräver av dem perfekt.
Nymodigheter som skagit och annat har jag faktiskt inte testat i större utsträckning då jag helt enkelt inte tycker att jag behöver dessa.
Sk switchkast och linor tycker jag inte är nymodigheter. Detta har ju folk pysslat med i massor av år nu.
Idag finns det så mycket bra klumpar och klumpkoncept att det knappast kan beskrivas här. Men det kommer hela tiden nya ideer och det gör framtiden spännande.
Möjligen kan det verka som en djungel för nybörjaren. Det finns mycket att välja på.

Till en annan sak. Nu är snart deltagarlistan för vårt fiske i Gaula under v 25 och 32 klar. Det som finns är 1 plats kvar v 32. Här är det först till kvarn samt ett positivt svar från mej som gäller.
Just bytet från v 24 till v 25 känns OERHÖRT spännande. Tror vi har gjort ett kap här.

TL Mats

Rullar

Börjar med följande skräckminne från Mörrumsån.

Kom ibörjan av 90-talet ner till pool 1 en sen eftermiddag i maj. Glad i hågen och rejält fiskesugen. Hade en ny 13 fotare och på detta satt en Hardy Maquis i st 1. Flytlinan låg på och i änden på tafsen satt en Ullsock i st 6.

Fiskar ensam av hela ettan innan jag sätter mej ner för en liten paus. Då faller blicken på kanalen utanför odlingen och dess vattenutsläpp.

Herregud, det står ju en 10 kilos där i strömmen!

 

Går lite upp mot gångbron och lägger försiktigt ut flugan.

PANG, säger det och fisken tar stenhårt, vänder och rusar ner i kanalen innanför ön. Och trots att jag tycker mej ha ställt in bromsen bra så övervarvar rullen något DJÄVULSKT och jag får den vita flytlinan i stora slingor runt rullen.

Tokstopp och ännu ett pang då tafsen går av.

Visst kunde man säkert ha handbromsat om man bara hade hunnit. Detta hade även krävt att man hade varit iskall och rutinerad nog vilket jag verkligen inte var vid denna tiden.

 

Sedan dess är jag oerhört skeptisk mot Hardyrullar. Jo, det ligger en gammal släktklenod i form av en Hardy Perfect 4 tummare i skåpet. Men där får den ligga. Jag fiskar INTE med den.

 

Det samma gäller Guidelinerullarna. Tappade spolar under drillning och bromsar som har släppt både hos mej och JB gör att de snabbt såldes bort. Namn som Inex får mej att drömma mardrömmar ex.

 

Sedan får de heta Vomhofe, Bogdan, Cascapedia och allt vad det är. De är underbart vackra, men på mina spön hamnar de inte.

 

Som normrullar skulle man egentligen kunna säga Danielsson helt enkelt. De är funktionella, snygga och gör sitt jobb i alla väder.

 

Jag väljer ändå att även här nämna några rullar som jag tycker sticker ut i mängden vad gäller kvalitet och funktion.

 

* Pfluger Medalist. En finfin rulle som funnits sen urminnes tider känns det som. I storlekar från de minsta till Laxfiske även om kanske inte till det grövsta fisket. Alla har väl ägt eller äger en sådan. Och de är bra i all sin enkelhet med släpbroms och allt. Ända minuset är väl avsaknaden av balansvikt som gör fajten med tex storlaxen till en "skakig" historia.

 

* Danielsson LW 6nine och 8twelve. Oj, vad kär jag blev då jag såg dessa rullar första gången. Beställde direkt, väntade länge innan de kom ut och älskar dem fortfarande. Har du en av varje så behöver du inte mer. Att lita på i alla väder och hur länge som helst verkar det som.

 

* Loop Classic 8-11 och 11-13. Ja, dessa rullarna gör det sista jobbet på dina långspön där föregående normrullar inte riktigt balanserar upp ett längre spö.

Och de KNARRAR som tusan. Kamraterna hör ända upp till hyttan då du drillar fisk. De är dessutom driftsäkra, klassiskt vackra och som sagt HÖGLJUDDA.

Känner mej faktiskt lite naken om jag inte får åka till Norge med min classicrulle.

 

Inför 2013 kommer förresten Vision med en ny rulle som ser fin ut. Tank heter den och påminner lite om farfars Perfect i mitt skåp.

 

Ja, fast med en funktion som går att lita på då?

 

TL Mats

Var det bättre förr?

 

 

Ja, om det var bättre förr det kan man verkligen fråga sig då det gäller spön och rullar.
Vi börjar med spöna idag.
Jag har några "normspön" som jag vill utgå ifrån. Dessa är spön som har passat eller passar mej perfekt och som jag upplever som något alldeles extra.
Dessa är om jag skall välja ut 3 st.

Daiwa Supershinobi 11,3 fot klass 6-8. Ja, vad säger man utan att riskera att det blir en upprepning? Ett oerhört kvalitetsspö som jag äger ett par st av. Underbart följsam helaktion som smeker ut det mesta i linväg och det lååångt om man kan handtera det rätt. Har här testat det mesta i denna längd utan att imponeras mer än möjligen av G.Loomis GLX 11,6a. Då skall man veta att det kostade helt andra pengar på sin tid.

Guideline Salar 12,6 klass 9. Oj, vad många vi är som gillade dessa brytpinnar. En härlig aktion som hos just 12,6an verkade vara fulländad. Det kändes som det gick att fiska och göra vad som helst med detta spö. Men som sagt, man fick passa på att göra det så länge det höll. Vi var ett gäng som köpte dessa spön och ingen har något helt spö kvar. Jag har tom ägt 3 st.

G.Loomis GLX 15 fot klass 10-11. Hade man turen att få ett dylikt spö som var rättbyggt vad gällde ringsättning och byggkvalitetsmässigt så hade man en UNDERBAR fiskemaskin. Kanske inte värsta sjunklinespöt men kunde ändå kasta det mesta. Det "kändes i hela kroppen" då man kastade med detta spö. En så perfekt anpassad spänst har jag inte upplevt sedan dess. Billigt svart rullfäste, dålig kork och en olackad klinga gjorde även detta sitt till att spöt fick cultstatus. Visst hade Sagespöna bättre kvalitet och så, men känslan ja den var det STOR skillnad på oavsett om de hette G3 eller G4. Frågan är väl här om Loomis någonsin hittar rätt på samma sätt som med denna klingan igen?

Omnämnande får också Loop och dess Yellowlineserie som trots den vidriga färgen är en underbar spöserie och då speciellt om man vill göra det lätt för sig i böran av karriären.

Här får vi dock se vad framtiden har att komma med. Satt och pratade med Gunnar R Nielsen innan jul och även han var nyfiken på vad som kommer framöver. Loomis NRX är jag inte så impad av (har bara testat 14 resp 15 fotarn dock). Loops Cross 1a gillar jag så pass att jag har handlat en 14 fotare. Och klass 7 spöt som jag testade på kusten var finfint. Går Loop mot en ny "storhetstid"?

TL Mats

Sen julklapp!

Det här var inte en dag för tidigt. Nu får nätpacket rätta in sig i ledet och ge Öringen en chans att växa till sig.
http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/nyheter/2012/Pages/natfiske-pa-grunt-vatten-forbjuds-vintertid.aspx

"Fiskar man så badar man"

Kustfiskare och Laxfiskare har en sak gemensamt.
 Vi badar!
Ja, många av oss håller ju på med båda sakerna så därför kanske vi badar dubbelt så ofta. Eftersom jag dessutom gillar att fridyka och bada rent generellt så blir det rätt ofta som "jag tar mej vatten över huvudet".
Då så har jag turen att inte behöva bada speciellt ofta vid fisket. Inbillar mej att alla åren i sadeln på cross och endurohojjar från 5-års åldern har bidragit till att jag besitter en tämligen fin balans. Farsan vill att jag skulle bli crossförare och, eller jägare.
Men det blev som bekant flugfiskare. Nog om det.
Mitt värsta minne då det gäller bad har jag från den härliga tiden i slutet av 1980-talet. Detta var för en fattig student som mej en tid då det var gummivadare som gällde. Dessa hade inte så raffinerade sulor som filt, sugploppar och annan hightec. De hade räfflad gummisula ala vanlig gummistövel.
Dessa på såphala stenar beklädda med div alger var en fruktansvärd kombination.
 På denna tiden hoppade jag definitivt INTE mellan stenarna som JB hävdar att jag gör numera.

Minns en premiär då jag var lite sen ner till kusten. Hittade till sist ett rev där det var tomt på folk och såg lovande ut. Bodde ju i KRSTD på den tiden men hade ändå åkt bil en god stund. Hoppade i min utrustning och småsprang fiskesugen som tusan ner till vattenbrynet. Tar ett par steg ut i vattnet då jag ser en fisk som visar sig en bit ut. Kanske tappar jag focus i någon tiondel och så händer det. Tappar fotfästet fullständigt och gör en redig rundpall, landar på rygg i vattnet. I en millisekund så väntar jag på det som komma skall innan det händer. Iskallt vatten forsar in i mina vadare. Vadarbälte hade jag inget så de blir fulla av vatten på nolltid. Jag kan än idag minnas hur djävulskt kallt det var och hur fort jag tog mej upp till bilen. Väl där uppe så rullade precis en bil med fiskare in. Ett par bekanta kollegor klev ur bilden och så började gliringarna. Snabbt som attan in i bilen och så blev det hemfärd från min kortaste premiär, ja till dags dato är kanske bäst att säga.

*** Som tillägg kan sägas att jag har sett många rejäla dopp tagna av andra fiskare. Än idag innehar dock klubbkollegan och goda vännen Lasse "Badankan" Sundström rekordet för snabbaste och grymmaste doppet då han under en tur till Lagan i början av juni lyckades tokdoppa sig och helt försvinna under ytan. Detta trots att jag hade varnat honom strax innan för att vada längre ut. Ja, dessa gubbar....... TL Mats

Nytt år.

Så var det dax för ännu en säsong. Sonen har numera körkort så min traditionella säsongsstart den 1/1 på Österlen kändes inte så betungande denna gång.
Men ändå, uppe till kl 01.00. Äta mycket och god mat. Skjuta lite raketer. Upp igen kl 05.00. Och som grädden på moset sätta sig i bilen och köra de 15 milen ner till fisket.

Ändå kändes det som det milda vädret och vinden som skulle komma från sydväst skulle kunna ge en fin fiskedag. Det borde vara tid för detta nu efter ett par synnerligen dåliga premiärer de senaste åren.
Något är ju som sagt fel där nere på ostsidan.

Nåväl, kl 07.00 rullade vi in på den tomma parkeringen. Först på plats är alltid fint att vara. Trängselfiske är inget för mej.
Stefan är triggad som tusan och kan knappt vänta på att komma ner mot vattnet.
- Pappa, jag har en bra känsla idag!
Jag ler för mej själv och känner igen den känslan allt för väl.

Väl på plats så spanar vi först av vattenytan några minuter för att se om det finns fisk inne. Har sett allt för många som stormar ut i vattnet likt nyårsdoppet då de skall fiska Öring på kusten.
Tänk så många Öringar de har räddat livet på med detta fiskesätt.

Så börjar vi fisket. Sonen med dobbspöt och jag med flugstangen. Ja, börjar och börjar. Vinden visar sig komma från maximalt fel håll och mitt högeröra riskerar att bli piercat i nästan varje kast.

Håller på ett tag utan resultat då Stefan plötsligt ser fisk ca 50 m ut. Spanar febrilt och så ser jag också fisk. Och på bästa stället till råga på allt. I denna kanal in mellan tångbältena tog vi mycket fisk tidigare. De sista åren har det dock varit klent på denna plats.
Nu verkar det dock ha gått in ett stimm med fisk här. De följer kananlen fram och tillbaka och vi sitter och tittar på fisken då den visar sig.

Dit ut når man inte med fluga så det blir dobbspöt för mej också. Sonens fluga landar där ute först och genast går det på en raga som han tappar nästan direkt. Ett par kast senare så sitter en blänkare på hans lilla  piratenfluga. Fisken är inte så stor utan får försiktigt sin frihet åter.
Kastet efter så drar han en större raga på några kilo som fajtar ganska trögt på hans långa mjuka spö.
Glad i hågen så sätter han tillbaka fisken innan han slänger iväg ett par spydigheter till mej.

Nu vänder det dock. Jag får först en fin fisk strax över 55 cm som får gå tillbaka. Då jag skall fotografera så inser jag att jag har glömt ladda kameran och att den nu är helt tom på batteri. Nästa kast så känner jag en fisk och ser plogen bakom flugan. Tvärstopp och så tar den. Ett par höga hopp och en fin blänkare visar sig. Blank och trind glider sedan fisken in i håven. 2,7 kg visar den sig väga och middagen är räddad.

Sedan tar jag änne en fisk som får gå och sonen tappar ett par st innan det dör ut fullständigt. Så brukar det vara. Man tar några fiskar och så ger de sig av.

Vi byter plats men en efterföljare är allt som händer. Vi åker förbi några platser på väg hem men här har vinden lagt sig fullständigt. Vattnet är klart och efter några kast så ger vi upp. Klockan är snart 14.30 och tröttheten börjar göra sig påmind.

Nu är det skönt att kunna alternera med sonen med bilkörningen på vägen hem. Extra kul var det att en gammal plats levererade och att det var gamla flugor som tog fisken.
Att man sedan får fiska med sin son är ju bara ännu en bonus. Att få visa sina platser och ge de där avgörande tipsen i arv känns verkligen bra.

TL Mats