Jag minns en film som jag såg för ett par år sedan. En öringfiskare smög längs med en liten å i sin jakt på riktigt fina Öringar på ett par kilo. Man låg och spanade i gräset och dryftade strategier för att kunna komma åt fisken.
Jag gör visserligen detta också ibland under någon period med högvatten här hemma. Detta fisket är väldigt spännande men det finns ett fiske som drar mer då det finns gott om vatten.
Laxflugfiske i små vattendrag har en hel del likheter med ovannämnda fiske. Fast med en STOR skillnad.
Det är väldigt stor skillnad på en Öring på 1,5-2 kilo och en "SUPERDOPAD" nystigen atlantlax.
I april-juni då jag gillar att fiska dem så väger de oftast mellan 4,5 till 10 kg, ja ibland mer.
Detta fiske ställer stora krav på det mesta. Både vad gäller din utrustning och dej själv.
Mitt första minne av detta brutala fiske ägde rum för många år sedan i sällskap med min numera avlidna fiskekamrat Kjelle.
Jag hade trots tjat inte fått med honom till fisket i gryningen. Han tyckte som vanligt att det var för tidigt att stiga upp med solen.
För att göra en lång historia kort så hade jag ett fint fiske på en till bredden fylld liten å. Då Kjelle gjorde entre vid 9-snåret så hade jag landat en fin 5-kilos och tappat en likadan.
Den lilla 5-10 meter breda ån hade en av sina bättre dagar.
Jag hade en fin 11 fotare av RSTs M1 serie som Kjelle hade byggt åt mej och denna funkade fint även om det aldrig blev tal om något egentligt kastande. Istället vände man egentligen ut flugan och nästan backade ner den över fisken.
Nu skulle vi testa nacken där vi brukade starta fisket. Ett djupt tungt sug ner över en nacke och med en stor sten vid ena kanten. Här stannade alltid fisken på sin väg uppöver.
Jag ställde mej på knä i perfekt läge och lade ut flugan så att den landade på sträckt tafs snett nedströms. Flugan tog fart och då den kom in vid stenen så gungade hela ån till och en stor lax tog min GP stenhårt.
Nu fick vi en föreställning och det på första parkett.
Upp i ett högt hopp kommer en nystigen 10+ lax. Den sätter högsta fart uppöver ån och passerar oss framför fötterna i ytan som en stor blank torped. Simmar upp ca 25 meter där den vänder och simmar nerströms förbi oss och över bräcket ner för forsen.
Här kröker sig ån och det ligger ett stort träd vid kanten. Linan åker in bland grenar och rötter och längre nerstöms drar laxen av tafsen då motståndet blir för stort.
Vi båda står kvar och gapar!
Som tur är så visar det sig att tafsen har gått av strax ovanför flugan och jag hoppas än idag att kämpen fick föra sina gener vidare då hösten kom.
Vad krävs då för att lyckas med detta fiske? Ja, det tar vi då jag får tid att skriva en fortsättning. Tills dess väljer jag att visa upp en alldeles eminent fluga för den tidiga svenska springern här på västkusten.
Många väljer att rata GPn som en värdelös fluga. Jag har bara en fråga till dessa.
Hur många nystigna fluglaxar har du tagit i mars-maj?
Tänkte just det. Pröva en GP!
TL Mats
