Så var det dax för ännu en säsong. Sonen har numera körkort så min traditionella säsongsstart den 1/1 på Österlen kändes inte så betungande denna gång.
Men ändå, uppe till kl 01.00. Äta mycket och god mat. Skjuta lite raketer. Upp igen kl 05.00. Och som grädden på moset sätta sig i bilen och köra de 15 milen ner till fisket.
Ändå kändes det som det milda vädret och vinden som skulle komma från sydväst skulle kunna ge en fin fiskedag. Det borde vara tid för detta nu efter ett par synnerligen dåliga premiärer de senaste åren.
Något är ju som sagt fel där nere på ostsidan.
Nåväl, kl 07.00 rullade vi in på den tomma parkeringen. Först på plats är alltid fint att vara. Trängselfiske är inget för mej.
Stefan är triggad som tusan och kan knappt vänta på att komma ner mot vattnet.
- Pappa, jag har en bra känsla idag!
Jag ler för mej själv och känner igen den känslan allt för väl.
Väl på plats så spanar vi först av vattenytan några minuter för att se om det finns fisk inne. Har sett allt för många som stormar ut i vattnet likt nyårsdoppet då de skall fiska Öring på kusten.
Tänk så många Öringar de har räddat livet på med detta fiskesätt.
Så börjar vi fisket. Sonen med dobbspöt och jag med flugstangen. Ja, börjar och börjar. Vinden visar sig komma från maximalt fel håll och mitt högeröra riskerar att bli piercat i nästan varje kast.
Håller på ett tag utan resultat då Stefan plötsligt ser fisk ca 50 m ut. Spanar febrilt och så ser jag också fisk. Och på bästa stället till råga på allt. I denna kanal in mellan tångbältena tog vi mycket fisk tidigare. De sista åren har det dock varit klent på denna plats.
Nu verkar det dock ha gått in ett stimm med fisk här. De följer kananlen fram och tillbaka och vi sitter och tittar på fisken då den visar sig.
Dit ut når man inte med fluga så det blir dobbspöt för mej också. Sonens fluga landar där ute först och genast går det på en raga som han tappar nästan direkt. Ett par kast senare så sitter en blänkare på hans lilla piratenfluga. Fisken är inte så stor utan får försiktigt sin frihet åter.
Kastet efter så drar han en större raga på några kilo som fajtar ganska trögt på hans långa mjuka spö.
Glad i hågen så sätter han tillbaka fisken innan han slänger iväg ett par spydigheter till mej.
Nu vänder det dock. Jag får först en fin fisk strax över 55 cm som får gå tillbaka. Då jag skall fotografera så inser jag att jag har glömt ladda kameran och att den nu är helt tom på batteri. Nästa kast så känner jag en fisk och ser plogen bakom flugan. Tvärstopp och så tar den. Ett par höga hopp och en fin blänkare visar sig. Blank och trind glider sedan fisken in i håven. 2,7 kg visar den sig väga och middagen är räddad.
Sedan tar jag änne en fisk som får gå och sonen tappar ett par st innan det dör ut fullständigt. Så brukar det vara. Man tar några fiskar och så ger de sig av.
Vi byter plats men en efterföljare är allt som händer. Vi åker förbi några platser på väg hem men här har vinden lagt sig fullständigt. Vattnet är klart och efter några kast så ger vi upp. Klockan är snart 14.30 och tröttheten börjar göra sig påmind.
Nu är det skönt att kunna alternera med sonen med bilkörningen på vägen hem. Extra kul var det att en gammal plats levererade och att det var gamla flugor som tog fisken.
Att man sedan får fiska med sin son är ju bara ännu en bonus. Att få visa sina platser och ge de där avgörande tipsen i arv känns verkligen bra.
TL Mats
