Juni och lite Gaulafiske.

Så här i årets sista timmar när allt är packat inför Österlentrippen imorgon så är det inte utan att man drömmer sig tillbaka till Rogstad och Gaula.
Jag har genom åren hunnit att fiska i ganska många Laxälvar i vårt västra grannland och fortfarande står Gaula helt i särklass.
Vild och vacker. Med stor vild Lax och fiskbar på oändligt många platser.
Vi håller som sagt till på Rogstad sedan många år nu. V 25 är det som står på schemat varje år nu för tiden och längtan efter storlaxen är påtaglig varje gång man åker upp.
Vi har haft många trevliga konstellationer genom åren och många fina människor har man fått träffa. Både ruggigt duktiga Laxflugfiskare samt de som trodde att de "hade det inom sig" utan att aldrig riktigt reda ut detta med Laxfiske.
Nu mera är vi ett UNDERBART gäng som åker upp, har skitroligt samt inte minst fiskar när vi är där uppe.
Tyvärr så har Gaula likt sina grannar en kraftigt vikande trend då det gäller fisket och de senaste åren har det INTE varit lätt att få en Gaulalax i juni.
Inte skulle det bli lättare i år visade det sig.
Vi hade underbara förhållanden med högt och ganska varmt vatten då vi kom. Hade det bara funnits fisk så hade vi fiskat fullt varje dag.
Men det kom inga större steg. Vi hade några känningar på fisk som rusade förbi men de var inte många.
Det sköna var dock att ingen lackade ur utan killarna tog sina spön framåt eftermiddagen och fiskade snällt sina pass med gott humör.
Efter ett par dagar så tog dock "Farbror" Jani Barna den första fisken.

Detta var självklart ingen sensation. Jani är en av de mest drivna Laxflugfiskare som jag har träffat. Han har väl alla verktygen som behövs för att vara en mycket duktig Laxflugfiskare som jag ser det. Detta samtidigt som han är en oerhört trevlig och ihärdig fiskare gör ju att alla gillar honom och att han ofta visar "vart skåpet skall stå".

Själv hade jag det tungt och dagarna gick. Mitt fiske gick över i en annan fas där jag bara "finns till", njuter av kastandet och testar lite nytt.

Så kom Midsommar afton och vår sista fiskedag. Vi åt en god lunch ihop som vanligt och en del av killarna började packa ihop sin utrustning så smått.

När jag sippade på min wirre så flög fan i mej och jag bestämde mej för att gå ner till älven.

Väl nere så fiskar jag en vända utan att något händer.

Under andra vändan så hinner jag ner under ledningen då jag känner en stöt i flugan. Reser spöt och så sitter fisken där. Spöt bockar sig djupt och fisken går ner ca 75 meter och över på andra sidan.

Då dyker det upp en norrman som under höga rop stöttar mej under drillningen. Jag kör fisken rätt hårt men den vill inte ge sig.

Efter ca 10 minuter så vänder så fisken tvärt nerströms och då släpper flugan.

NEEEEEJ, vrålar jag så det säkert hörs till Röros och norrmannen är inte sämre.

Fy fan, vad tomt det känns! Kroppen känns bara helt tom och nu känner jag hur slut jag är efter denna veckas fiske.

Jag går upp och sätter mej i gapahuken och äter en macka som jag sköljer ner med en kall pilsner.

Ge sig och gå upp o packa eller bita sig i läppen och fortsätta?

Det senare vinner och jag vadar ut i älven igen. 

Efter ett tag så händer det så. Jag ser plötsligt ett par fiskar som kommer över nacken långt där nere mot horisonten. Och ja, de viker över mot min sida som de ska göra.

Då suger det till i min YellowWhitewing igen. Fast fisk direkt och denna känns rejält stor. Jag känner efter ett tag att denna fisken tar jag.

Den gör sina hopp och rusar av sig ordentligt innan jag får in den på ganska kort lina.

Jo då, den är ganska stor!

Ser flugan i munvinkeln och jag kör fisken hårt nu när den börjar närma sig den lilla viken nere vid nacken.

Här är det perfekt att landa fisken vilket jag också gör. Jag lyckas få den stora laxhonan mellan mina ben och flugan går lätt att lossa innan jag mäter fisken mot mitt spö innan jag hjälper henne ut i strömmen igen.

Fint glider hon ut i det klara och fina vattnet utan större besvär.

JAAAAAAAA, ekar nu i dalen och jag sjunker ihop på rygg i strandkanten.

Utmattad, nöjd och helt euforisk ligger jag där en stund medan laxfrossan sköljer genom kroppen.

På lätta ben går jag upp till kamraterna som så klart fick nya krafter de med. Själv skriver jag in fisken och tar sedan en dusch.

Fisken vägde enligt tabellen mellan 12-13 kilo och det kändes helt ok efter en veckas kämpande.

Snart är det v 25 igen!

Gott nytt år och tight lines! 

MR.

"Spådomar" och förhoppningar inför 2015

Med min fiskepremiär mindre än en vecka bort så är det dax för lite funderingar inför kommande säsong.

Jag börjar som vanligt vid bra förutsättningar med kustfiske på Österlen den 1 januari. Jag vet, man får mera fisk på sydkusten. Man kan slaska besor och regnbåge i Råån.
Men Österlen och trakterna mellan Brantevik i söder till Åhus i norr är vatten där jag fiskade oerhört mycket från mitten av 1980-talet då jag var Kristianstadbo och fram till mitten av 1990-talet.
De senaste 15 åren har det bara blivit ströturer dit men förr så fiskade jag ett antal dagar där då det var säsong.
Nu för tiden så är det något om är fel där nere sedan ett par år. Den mesta fisken flyr området helt enkelt. Man ser inga stora mängder av vare sig blänkare eller ragor som vandrar fram och tillbaka längs med kusten.
Vad som är fel får de som kan sånt spekulera i?
Förra säsongen fanns det dock mycket blänkare kring måttet på premiären och skall man gå efter mina gamla fiskedagböcker så skulle det normalt bli ett bra fiske på blänkare mellan 2,5-4 kilo denna premiär.
Min spådom lyder dock, halvskapligt fiske till följd av den milda vintern och det "varma" vattnet där nere.
Jag tror att chansen på en eller ett par fina fiskar de första dagarna om man vet var man ska hitta dem är rätt stor.

Havsöringfisket här hemma på Västkusten tror jag blir bättre än vanligt. Här fanns det oerhört mycket småöring i april-maj och dessa lär ha växt till sig. Alltså blir det klang och jubelfiske på västsidan.

Laxfisket fortsätter sin negativa trend tyvärr. Jag vågar inte sia om det tidiga fisket i mars-april men jag är glad om jag lyckas landa en aprillax på fluga, om jag säger så.
I Mörrum så gissar jag på färre men större Lax i år och att de kommer tidigt igen. Här skall det fiskas lite i månadsskiftet april-maj.

Norge och Gaula känns inte så positivt heller tyvärr. Jo, positivt på det sättet att många tomtar slutar åka dit och att hypen försvinner något. Trivs bättre med laxluffare i v70, skäggstubb och gammal norsk hytte än backslicksnubbar i jättesuv, Go-prokamera på huvudet och av guiden färdigmonterat "laxkit".
Fisket blir säkert inte bättre. Problemet med laxlusen från odlingarna finns kvar och i havet fiskas maten upp för att Stig Strand skall kunna berätta hur pigg han har blivit av att äta kapslar på omega 3.
Jag blir oerhört glad för varje fisk jag ser under v 25 då vi är uppe. Ännu gladare blir jag förstås för varje fiska som vi lyckas landa. Tippar på dåligt fiske men med ett nytt veckopers i vårt gäng storleksmässigt.

Där efter väntar Norrland för Jocke och mej. Detta blir helt nytt för mej och jag ser oerhört mycket fram emot detta. Bara namn som Torne och Byske älv får det att kittla i mina drillarmuskler. Hoppas det blir fin fint och att mina flugor funkar. Måste ju bara bli pers på Norrlandslax för mej hehe.

Vidare skall jag försöka besöka Klarälven. Höstöringarna skall matchas här hemma samt i Mörrum och i slutet av året skall det fiskas Vätternlax från land.

Alltid lika spännande att se hur det blir?

TL Mats

Till alla besökare.

Hur gör ni med norgefisket?

Ja, det kan man fråga sig inför kommande säsong? Har hört från många håll att det är en hel del som skippar sitt norgefiske.
En del lägger fisket här hemma. Några drar vidare till tex vestlandet eller andra älvar med positiv trend. Några lägger till och med laxfisket på is eller börjar spela golf.
Det känns lite som om folket som vill bevara vildlaxen i Norge har svåra tider i kampen mot opdrettslaxen och dess miljardindustri.
Det höjs till och med röster som vill offra vildlaxen för att kunna bygga ut laxodlingsnäringen fullt ut. Detta menar jag är totalt vansinne. Man riskerar ju att utarma livet i älvdalarna fullständigt.
Ta och åk genom Orkladalen eller Gauldalen i september så får ni se en döende landsbyggd.

Det positiva är att med de nedåtgående fiskantalen så stoppas förstås de skenande priserna på fiskekort och fiskearrenden. Ja, i många fall så kommer de att bli billigare.
 Laxflugfiske blir inget "Yuppienöje" längre.
Märkliga kvoteringar och c&r fiskeregler får flera att dra öronen åt sig. Man får förstå detta då de flesta vill kunna få vara med om magiska fisken där större steg av stor och blank lax stiger uppöver älvarna. Man vill självklart också kunna ta med sig drömlaxen  hem för att kunna avnjuta den senare.
Betalar man sedan 10, 20 ja 30.000 kr för sin fiskevecka så vill man ha valuta för pengarna. Man får kanske bara denna vecka som sin chans på laxfiske?
 Jag förstår detta.

Själv tillhör jag de lyckligt lottade som kan ta mej en eller ett par matfiskar här hemma innan jag åker upp och därför så känns inte det så tungt för mej att köra ett c&r fiske där uppe.
Vi i vårat gäng är idag en grupp med Laxflugfiskare i olika stadier av vår hobby. Allt från "totalt idiotiska 24-timmar om dygnet Laxflugfiskare" till de som fortfarande trevar hehe.
MEN, vi är en genuin grupp som trivs oerhört bra ihop. Vi äter gott, dricker gott och skratten ekar längs med vårt vald under v 25. Sånt är VIKTIGAST!
Dystergökar med mungiporna neråt efter en eller två dagar utan fisk göre sig ICKE besvär. Då blir man aldrig en Laxflugfiskare!!!

Som jag ser det och det som jag har eftersträvat då jag genom åren har pusslat ihop de åtta gubbarna i gänget har varit att man ska vara POSITIV. V 25 längs en älv i Trönderlag innebär ofta att fisket är trögt och det kan vara långt mellan "de stora".
Därför vet jag att så gott som alla i gänget fortsätter kämpa för den stora blanka junlaxen på fluga. Vi fortsätter i Norge så länge vi är välkomna på vår sträcka till en rimlig peng.

Vad tycker jag dock att man skall göra för att rädda den norska vildlaxen? Mina förslag är som följer.
*Upp med all fiskodling på land i slutna system.
*Skall det fiskas med c&r så bort med metet med mask. Djupt krokade laxar överlever inte.
* Då antalet fiskar i älven når ett ett kritiskt läge antalsmässigt = Stäng omgående älven.
*Bort med fisket i fjordarna.
* Finns det fisk dvs bra år så tillåt en kvot på 1 lax per dygn och max 2-3 per vecka.
*Utbilda fiskarna mera i hur man handhar en fisk som skall återutsättas. C&r utan att fisken lämnar vattnet osv osv.

Kl 12.00 lördagen den 13 juni äntrar vi i kompisgänget älven som vanligt. Ses vi i Norge 2015?

TL Mats

Två dagar i maj.

Alla som känner mej vet att jag gillar nästan allt flugfiske. Havsöringen i sin silverskrud på kusten eller den försiktigt smygande och lynniga höstöringen.
Men, det är Laxflugfisket som jag tycker bäst om. I synnerhet de första Laxarna som letar sig upp i åarna främst på sydvästkusten.
Jag offrar gladeligen ALLT fiske och ev fångster för att få lura en nystigen mars eller aprillax på fluga här hemomkring.
Det tog mej hyfsat många år att lista ut ett eventuellt mönster på dessa få fiskar. Men med de rätta förhållandena och fram för allt massor av tid så finns chansen där ibland.
Säsongen som gick så lyckades det inte. För mycket jobb och för långt till "mina vatten" bidrog förstås, men jag skyller inte ifrån mej.
Stora tidiga nystigna Springers på fluga, de får man inte, de förtjänar man!

I maj kom så förutsättningarna för lite fiske. Första vändan till Mörrum slutade 2-0 till Laxen. Samma fisk var uppe och bet i min fluga på Pool 17 två gånger utan att fastna.
Dryga veckan senare så var först jag och Emil och prövade i "lilla pärlan". En kontakt med en fisk som troligen varit uppe någon vecka var allt. Omgångens fisk hade alltså inte hunnit upp efter regnet än.
Morgonen efter var jag på plats i gryningen på de nedre sträckorna.
Allt såg perfekt ut. Blött, en doft av fuktig jord samt ganska högt vatten.
Switchstangen åkte fram och i änden på tafsen satt en 15 cm Svart långvingad sunrayvariant.
Laxen stannar alltid på samma platser här på denna sträckan, om de stannar över huvud taget. En stor hängande hasselgren som döljer två större stenar. Här strax bakom i strömkanten står de på högt vatten.

Flugan landar vid andra standbrinken. Jag tar in ca 1 meter för att få den att svepa förbi strax framför den förmodade fisken. Flugan sveper förbi men utan en känning. Jag ser dock virveln som avslöjar att det blev en reaktion av en fisk där under ytan.
In med flugan och kollar den för säkerhets skull, väntar ett ögonblick innan nästa kast går på samma sätt som jag tidigare beskrev.
Linan stramar upp och slingan åker ut mellan fingrarna. Spöt bugar djupt och fisken sitter fast. Fisken hoppar rakt upp innan den går ner i hålan nedanför. Här spänner den och bökar runt ett bra tag innan jag ser en stor knallblank Västkustlax som flaggar med stjärten i ytan.
Jag backar upp något och låter den gå sig riktigt trött mot spöt innan jag lyckas taila en fin och lusad 7 kiloslax.

Dagen efter var det dax för nästa fiske. Jag och Sven Axelssom skulle ta en vända till Mörrumsån ihop. På väg ner så pratade vi lite om var v skulle starta och jag uteslöt direkt på 4 beroende på att jag helt enkelt inte gillar denna.
Pool 1 är superfin men där lär det vara trångt!
Så sa jag men då vi kom ner och skulle hämta våra kort så låg den fina poolen där helt tom i morgondiset.
Straffspark, tänkte jag för mej själv.
Väl påklädda och upptacklade så erbjöd jag Svenne att få ta första vändan. Detta gjorde han glatt och började fiska. Då han hade kommit ner till mitten av poolen så vadar jag ut och börjar med ett par korta kast längst upp. Min lilla olivfärgade fluga med hotbutt ser fin ut i vattnet och allt känns rätt.

Efter 5-6 kast så ser jag en fisk som visar sig nere på lilla nacken. Stanna nu utanför busken tänker jag för mej själv. Lägger ett kast där och känner stöten i flugan.
Nytt kast fast med lite mera fart och då sitter den där i ett hårt tag där slingan snärtar till så där skönt över fingrarna.
Eftersom jag har planerat att återsätta fisken så tar jag den stenhårt. Jag vill inte släppa ner den förbi kröken utan försöker få den att gå runt längst uppe i poolen. Den känns inte alltför stor utan låter sig snällt jobbas in på kort lina där den fort börjar bli trött.
Väl landad så ser jag att fisken blöder och då jag öppnar munnen så ser jag att kroken har slitit av en gälbåge. Fiskens liv avslutas snarast och jag tar ett par bilder innan jag sätter mej ner för att njuta och titta på Svenne då han fiskar vidare. Strax ser jag en ny fisk gå över nacken och direkt går den på hos ännu en lycklig fiskare.
Efter att jag har hjälpt fiskebrodern att landa hans fisk så tar vi båda den härliga promenaden över bron till invägningen där min fisk visar sig väga strax under de magiska tio och fiskebroderns till ca tolv.
Resten av dagen njuter jag i solen medans Svenne fiskar.
Två fina majlaxar på två dagar. En Västkust och en Ostkust.
Det är inte dumt det!

TL Mats.

Havets Silver!

För utom Laxfiske med flugspö så är Havsöringfisket på kusten det fisket som jag tycker bäst om. Att få smyga omkring ute på kusten en dag med perfekta förhållanden och spana efter Havsöring ligger mej så varmt om hjärtat att jag ofta drömmer om detta.
Missar inte ofta en premiär nere på Österlen den 1 januari om det är fiskbara förhållanden. Detta trots att de sista åren har varit mycket dåligt fiske där nere.
Istället har det blivit flera turer till vår kust nere vid sundet samt uppe i mina hemmatrakter på Hallandskusten.
Detta året går väl inte till historien som något av de bättre men det var i alla fall bra förhållanden under nästan hela våren.
Ett par fina fiskar blev det dock. Även någon havsvandrande rymling dvs Regnbåge blev det.
Piratenflugan regerade som vanligt ibland tångruskorna och Öringarna slukade den som vanligt med stor aptit.
Mitt egenbyggda TFO bvk 9 fot klass 6 funkade finfint och kastade föredömligt bra. Underbart att man kan bygga ett så bra och välkastande spö för under 2000 kr idag.
Härligt!
Har dock sökt efter ett komplement till mitt Loomis Max GLX 9 fot klass 6. Ville ha ett styvt spö runt 10 fot där det räcker med att lyfta linan och bara skjuta ut långt igen.
Fick tips om att det skulle finnas ett Loomis competition Max GLX 10 fot i klass 6 och efter lite sökande så fann jag det till sist.
Detta är inget spö som kan kallas finlirarspö utan kan mer jämföras med ett kvastskaft. Har väl inte hittat den optimala linan än men kan redan säga att detta "kvastskaft" gillar jag som tusan.
Lite som de gamla vinröda Loomis GLX tvåhandsspöna designade av br Syrstad.
BRUTALA, men oerhört långkastande.
Mera omdömen kommer när vi har fiskat lite ihop.

En av årets finaste Havsöringar fick jag kontakt med en ljummen vårkväll med precis rätt sydvästvind.
Frallan och jag var ute för att han skulle få fånga lite Horngädda.
Då vi hade fiskat ett tag så såg jag ett par fina ryggar på Öring som kom glidande in över revet söderifrån.
Det fanns gott om mat i vattnet så jag bytte omgående fluga till en Pirat i st 6 med extra glitter i baken.
Första kastet innebar två små stötar i fluglinan så jag förstod redan från början att jag var "rätt på det".
I nästa kast går fisken på tungt och bestämt. Drar sakta men bestämt ut över sandbottnen.
Blankraga, tänker jag då jag känner tyngden utan att få några hopp. Sedan ökar dock farten ordentligt och fisken vill INTE komma in på närdistans.
Efter en stunds bra fajt så kommr den till sist in på kort lina. Då ser jag i en snabb vändning hur det glittrar av små silverfjäll när linan glider över kroppen.
HÄRLIGT, det gör det inte på besor eller blankragor.
Väl i håven så visar det sig vara en underbart vacker Västkustöring i perfekt kondition. Kroken sitter djupt begravd i tungroten så detta kan säkert ha spelat roll till att fisken ej hoppade mera och till att fajten blev ganska lugn.
Tyvärr så gjorde fajten med fisken att stimmet då jag fortsatte fiska visade sig ha försvunnit för denna gången.
Men vad gjorde detta. Jag fick en härlig upplevelse och min fiskekamrat fick se vad som kan dölja sig ibland tången ute på kusten.

TL Mats

Julspecial 2014

Det har gått ett tag sedan jag pga tidsbrist lade bloggen "på is". Många är ni som har hört av er och förkunnat er saknad av mina inlägg.
Har därför beslutat mej för att försöka hinna med att slänga in lite inlägg då tid och händelser vid vattnet medger detta.
Under de sista skälvande veckorna på detta år så kommer jag att försöka sammanfatta de lyckosamma fisketurerna som jag fick vara med om detta året på ett någorlunda läsvärt sätt.
För trots att passen med flugstangen idag får kallas kvalitetstid framför kvantitets-dito så lyckades ett par av turerna ganska bra.
Passar redan nu på att tacka alla de ytterst duktiga fiskare som man  har fått förmånen att få fiska med genom åren.
Tänk att det finns andra som liksom en själv kan njuta av saker som en tidig aprilmorgon kl 05.00 i hällregn vid "lilla pärlan" eller ett halvdygnspass utvadad i någon iskall Norsk juni-hög älv.

Alla ni skall hyllas och alla er önskar jag att kärt få återse kommande år.