Jag har genom åren hunnit att fiska i ganska många Laxälvar i vårt västra grannland och fortfarande står Gaula helt i särklass.
Vild och vacker. Med stor vild Lax och fiskbar på oändligt många platser.
Vi håller som sagt till på Rogstad sedan många år nu. V 25 är det som står på schemat varje år nu för tiden och längtan efter storlaxen är påtaglig varje gång man åker upp.
Vi har haft många trevliga konstellationer genom åren och många fina människor har man fått träffa. Både ruggigt duktiga Laxflugfiskare samt de som trodde att de "hade det inom sig" utan att aldrig riktigt reda ut detta med Laxfiske.
Nu mera är vi ett UNDERBART gäng som åker upp, har skitroligt samt inte minst fiskar när vi är där uppe.
Tyvärr så har Gaula likt sina grannar en kraftigt vikande trend då det gäller fisket och de senaste åren har det INTE varit lätt att få en Gaulalax i juni.
Inte skulle det bli lättare i år visade det sig.
Vi hade underbara förhållanden med högt och ganska varmt vatten då vi kom. Hade det bara funnits fisk så hade vi fiskat fullt varje dag.
Men det kom inga större steg. Vi hade några känningar på fisk som rusade förbi men de var inte många.
Det sköna var dock att ingen lackade ur utan killarna tog sina spön framåt eftermiddagen och fiskade snällt sina pass med gott humör.
Efter ett par dagar så tog dock "Farbror" Jani Barna den första fisken.
Detta var självklart ingen sensation. Jani är en av de mest drivna Laxflugfiskare som jag har träffat. Han har väl alla verktygen som behövs för att vara en mycket duktig Laxflugfiskare som jag ser det. Detta samtidigt som han är en oerhört trevlig och ihärdig fiskare gör ju att alla gillar honom och att han ofta visar "vart skåpet skall stå".
Själv hade jag det tungt och dagarna gick. Mitt fiske gick över i en annan fas där jag bara "finns till", njuter av kastandet och testar lite nytt.
Så kom Midsommar afton och vår sista fiskedag. Vi åt en god lunch ihop som vanligt och en del av killarna började packa ihop sin utrustning så smått.
När jag sippade på min wirre så flög fan i mej och jag bestämde mej för att gå ner till älven.
Väl nere så fiskar jag en vända utan att något händer.
Under andra vändan så hinner jag ner under ledningen då jag känner en stöt i flugan. Reser spöt och så sitter fisken där. Spöt bockar sig djupt och fisken går ner ca 75 meter och över på andra sidan.
Då dyker det upp en norrman som under höga rop stöttar mej under drillningen. Jag kör fisken rätt hårt men den vill inte ge sig.
Efter ca 10 minuter så vänder så fisken tvärt nerströms och då släpper flugan.
NEEEEEJ, vrålar jag så det säkert hörs till Röros och norrmannen är inte sämre.
Fy fan, vad tomt det känns! Kroppen känns bara helt tom och nu känner jag hur slut jag är efter denna veckas fiske.
Jag går upp och sätter mej i gapahuken och äter en macka som jag sköljer ner med en kall pilsner.
Ge sig och gå upp o packa eller bita sig i läppen och fortsätta?
Det senare vinner och jag vadar ut i älven igen.
Efter ett tag så händer det så. Jag ser plötsligt ett par fiskar som kommer över nacken långt där nere mot horisonten. Och ja, de viker över mot min sida som de ska göra.
Då suger det till i min YellowWhitewing igen. Fast fisk direkt och denna känns rejält stor. Jag känner efter ett tag att denna fisken tar jag.
Den gör sina hopp och rusar av sig ordentligt innan jag får in den på ganska kort lina.
Jo då, den är ganska stor!
Ser flugan i munvinkeln och jag kör fisken hårt nu när den börjar närma sig den lilla viken nere vid nacken.
Här är det perfekt att landa fisken vilket jag också gör. Jag lyckas få den stora laxhonan mellan mina ben och flugan går lätt att lossa innan jag mäter fisken mot mitt spö innan jag hjälper henne ut i strömmen igen.
Fint glider hon ut i det klara och fina vattnet utan större besvär.
JAAAAAAAA, ekar nu i dalen och jag sjunker ihop på rygg i strandkanten.
Utmattad, nöjd och helt euforisk ligger jag där en stund medan laxfrossan sköljer genom kroppen.
På lätta ben går jag upp till kamraterna som så klart fick nya krafter de med. Själv skriver jag in fisken och tar sedan en dusch.
Fisken vägde enligt tabellen mellan 12-13 kilo och det kändes helt ok efter en veckas kämpande.
Snart är det v 25 igen!
Gott nytt år och tight lines!
MR.
