Alla som känner mej vet att jag gillar nästan allt flugfiske. Havsöringen i sin silverskrud på kusten eller den försiktigt smygande och lynniga höstöringen.
Men, det är Laxflugfisket som jag tycker bäst om. I synnerhet de första Laxarna som letar sig upp i åarna främst på sydvästkusten.
Jag offrar gladeligen ALLT fiske och ev fångster för att få lura en nystigen mars eller aprillax på fluga här hemomkring.
Det tog mej hyfsat många år att lista ut ett eventuellt mönster på dessa få fiskar. Men med de rätta förhållandena och fram för allt massor av tid så finns chansen där ibland.
Säsongen som gick så lyckades det inte. För mycket jobb och för långt till "mina vatten" bidrog förstås, men jag skyller inte ifrån mej.
Stora tidiga nystigna Springers på fluga, de får man inte, de förtjänar man!
I maj kom så förutsättningarna för lite fiske. Första vändan till Mörrum slutade 2-0 till Laxen. Samma fisk var uppe och bet i min fluga på Pool 17 två gånger utan att fastna.
Dryga veckan senare så var först jag och Emil och prövade i "lilla pärlan". En kontakt med en fisk som troligen varit uppe någon vecka var allt. Omgångens fisk hade alltså inte hunnit upp efter regnet än.
Morgonen efter var jag på plats i gryningen på de nedre sträckorna.
Allt såg perfekt ut. Blött, en doft av fuktig jord samt ganska högt vatten.
Switchstangen åkte fram och i änden på tafsen satt en 15 cm Svart långvingad sunrayvariant.
Laxen stannar alltid på samma platser här på denna sträckan, om de stannar över huvud taget. En stor hängande hasselgren som döljer två större stenar. Här strax bakom i strömkanten står de på högt vatten.
Flugan landar vid andra standbrinken. Jag tar in ca 1 meter för att få den att svepa förbi strax framför den förmodade fisken. Flugan sveper förbi men utan en känning. Jag ser dock virveln som avslöjar att det blev en reaktion av en fisk där under ytan.
In med flugan och kollar den för säkerhets skull, väntar ett ögonblick innan nästa kast går på samma sätt som jag tidigare beskrev.
Linan stramar upp och slingan åker ut mellan fingrarna. Spöt bugar djupt och fisken sitter fast. Fisken hoppar rakt upp innan den går ner i hålan nedanför. Här spänner den och bökar runt ett bra tag innan jag ser en stor knallblank Västkustlax som flaggar med stjärten i ytan.
Jag backar upp något och låter den gå sig riktigt trött mot spöt innan jag lyckas taila en fin och lusad 7 kiloslax.
Dagen efter var det dax för nästa fiske. Jag och Sven Axelssom skulle ta en vända till Mörrumsån ihop. På väg ner så pratade vi lite om var v skulle starta och jag uteslöt direkt på 4 beroende på att jag helt enkelt inte gillar denna.
Pool 1 är superfin men där lär det vara trångt!
Så sa jag men då vi kom ner och skulle hämta våra kort så låg den fina poolen där helt tom i morgondiset.
Straffspark, tänkte jag för mej själv.
Väl påklädda och upptacklade så erbjöd jag Svenne att få ta första vändan. Detta gjorde han glatt och började fiska. Då han hade kommit ner till mitten av poolen så vadar jag ut och börjar med ett par korta kast längst upp. Min lilla olivfärgade fluga med hotbutt ser fin ut i vattnet och allt känns rätt.
Efter 5-6 kast så ser jag en fisk som visar sig nere på lilla nacken. Stanna nu utanför busken tänker jag för mej själv. Lägger ett kast där och känner stöten i flugan.
Nytt kast fast med lite mera fart och då sitter den där i ett hårt tag där slingan snärtar till så där skönt över fingrarna.
Eftersom jag har planerat att återsätta fisken så tar jag den stenhårt. Jag vill inte släppa ner den förbi kröken utan försöker få den att gå runt längst uppe i poolen. Den känns inte alltför stor utan låter sig snällt jobbas in på kort lina där den fort börjar bli trött.
Väl landad så ser jag att fisken blöder och då jag öppnar munnen så ser jag att kroken har slitit av en gälbåge. Fiskens liv avslutas snarast och jag tar ett par bilder innan jag sätter mej ner för att njuta och titta på Svenne då han fiskar vidare. Strax ser jag en ny fisk gå över nacken och direkt går den på hos ännu en lycklig fiskare.
Efter att jag har hjälpt fiskebrodern att landa hans fisk så tar vi båda den härliga promenaden över bron till invägningen där min fisk visar sig väga strax under de magiska tio och fiskebroderns till ca tolv.
Resten av dagen njuter jag i solen medans Svenne fiskar.
Två fina majlaxar på två dagar. En Västkust och en Ostkust.
Det är inte dumt det!
TL Mats.