Missar inte ofta en premiär nere på Österlen den 1 januari om det är fiskbara förhållanden. Detta trots att de sista åren har varit mycket dåligt fiske där nere.
Istället har det blivit flera turer till vår kust nere vid sundet samt uppe i mina hemmatrakter på Hallandskusten.
Detta året går väl inte till historien som något av de bättre men det var i alla fall bra förhållanden under nästan hela våren.
Ett par fina fiskar blev det dock. Även någon havsvandrande rymling dvs Regnbåge blev det.
Piratenflugan regerade som vanligt ibland tångruskorna och Öringarna slukade den som vanligt med stor aptit.
Mitt egenbyggda TFO bvk 9 fot klass 6 funkade finfint och kastade föredömligt bra. Underbart att man kan bygga ett så bra och välkastande spö för under 2000 kr idag.
Härligt!
Har dock sökt efter ett komplement till mitt Loomis Max GLX 9 fot klass 6. Ville ha ett styvt spö runt 10 fot där det räcker med att lyfta linan och bara skjuta ut långt igen.
Fick tips om att det skulle finnas ett Loomis competition Max GLX 10 fot i klass 6 och efter lite sökande så fann jag det till sist.
Detta är inget spö som kan kallas finlirarspö utan kan mer jämföras med ett kvastskaft. Har väl inte hittat den optimala linan än men kan redan säga att detta "kvastskaft" gillar jag som tusan.
Lite som de gamla vinröda Loomis GLX tvåhandsspöna designade av br Syrstad.
BRUTALA, men oerhört långkastande.
Mera omdömen kommer när vi har fiskat lite ihop.
En av årets finaste Havsöringar fick jag kontakt med en ljummen vårkväll med precis rätt sydvästvind.
Frallan och jag var ute för att han skulle få fånga lite Horngädda.
Då vi hade fiskat ett tag så såg jag ett par fina ryggar på Öring som kom glidande in över revet söderifrån.
Det fanns gott om mat i vattnet så jag bytte omgående fluga till en Pirat i st 6 med extra glitter i baken.
Första kastet innebar två små stötar i fluglinan så jag förstod redan från början att jag var "rätt på det".
I nästa kast går fisken på tungt och bestämt. Drar sakta men bestämt ut över sandbottnen.
Blankraga, tänker jag då jag känner tyngden utan att få några hopp. Sedan ökar dock farten ordentligt och fisken vill INTE komma in på närdistans.
Efter en stunds bra fajt så kommr den till sist in på kort lina. Då ser jag i en snabb vändning hur det glittrar av små silverfjäll när linan glider över kroppen.
HÄRLIGT, det gör det inte på besor eller blankragor.
Väl i håven så visar det sig vara en underbart vacker Västkustöring i perfekt kondition. Kroken sitter djupt begravd i tungroten så detta kan säkert ha spelat roll till att fisken ej hoppade mera och till att fajten blev ganska lugn.
Tyvärr så gjorde fajten med fisken att stimmet då jag fortsatte fiska visade sig ha försvunnit för denna gången.
Men vad gjorde detta. Jag fick en härlig upplevelse och min fiskekamrat fick se vad som kan dölja sig ibland tången ute på kusten.
TL Mats
