Premiärnatt i Norge.

I natt smäller det uppe i Trönderlagsälvarna vid midnatt. Förr om åren så missade jag inte gärna detta jippo men nu för tiden får min premiär vänta tills v 25.

Minns resorna som jag och kompisarna gjorde förr. Vi var taggade som tusan och stod där vid älven och stampade otåligt väntande på tolvslaget.

Minns ett år då vi kom upp och körde till bron över bridgepool. Vi hann inte komma ut på bron förrän en stor Lax gjorde ett högt hopp strax ovanför nacken.

Fiskepulsen steg med typ 500 % och vi tittade på varandra med stora ögon.

På den tiden så fiskade man gratis första veckan på Störens jäger&fiskeförenings sträckor. Detta innebar att så fort man hade fått sitt frikort utskrivet och desinfekterat prylarna så var det bara att börja fiska.

Klockan närmade sig alltså tolvslaget och jag, JB och Gusten hade placerat ut oss strategiskt på varsin fin plats.

Jag hade laddat 15 fotarn med en 15 centimeters Sunray Shadow. Då klockan slog 12 så vadade jag försiktigt ut i den kalla älven. Repade ut lina och svepte ut flugan över vattnet.

Flugan landade perfekt i strömkanten på motsatta sidan.

Flugan hinner inte fiska mer än några meter då det drar till och slingan åker ut mellan fingrarna.

Vilket antiklimax!

Första kastet och fisk på direkt.

Jag reste spöt och krokade fisken. Ja, jag mer än krokade den. Den kom flygande förbi mej och landade uppe bland stenarna bakom mej.

Jag la ifrån mej spöt och sprang upp för att se vad som hänt. Uppe bland stenarna låg en vilt sprattlande så kallad Paddörrett. Nu senare har jag fått en del av dessa glupska lokala stationära Öringar. Bruna och med fin teckning. Sylvassa tänder och stora ögon. Och glupska nattjägare som jag tror mumsar i sig främst smolt.

Denna premiärfisk var inte större än 6-7 hekto men jag har vid flera tillfällen fått betydligt större fiskar uppåt 1,2-1,5 kg. Ofta nappar de välvilligt på rifflade flugor nattetid.

Jag fick aldrig någon premiärnattsfisk under de åren vi var uppe. Och idag så väntar jag som sagt hellre någon vecka in i Juni.

För den som inte har upplevt ett junifiske i Norge med tung ström, kallt vatten och STOR Lax. Ja, han har sannerligen något att längta efter.

Det är mitt absoluta favoritfiske framför allt!

Jo förresten, min majlax kom på land i år också. I helgen, på lågt varmt vatten så satt den där.

Jag blir farlig i Norge i år hehe.

TL Mats

"Flugbindarn"

Laxflugbindningen är en härlig hobby. Jag tycker det är mest spännande att se utvecklingen från de strikta mönster som fanns förr till idag då det mest verkar vara en tävling i att binda fast en massa rävhår på en plasttub.

En som tyckte det var kul att binda rävhår på tub var en kille som vi ska vara snälla att endast benämna som "flugbindarn".

"Flugbindarn" är en Svensk kille som har rest längs med de norska älvarna i rätt många år nu. Han lever verkligen för detta fisket och går närmast i ide för utom de få veckorna som han fiskar Lax varje år.

"Flugbindarn" har en jäkla koll. Jag tror han memorerar allt som han läser om Laxflugfiske under vinterhalvåret för att sedan briljera med denna kunskap uppe på laxcampen.

Han har för övrigt även en synnerligen exklusiv smak för flugbindningsmaterial. Han köper från både här och där samt sväljer allt som "ikonerna" inbillar folk i fiskepressen.

Ett år så minns jag att han var i riktig högform uppe vid Gaula. Jag kom precis upp från ett morgonpass i älven då han kom rusande över gårdsplanen.

- Ska du med till Orkanger?

Han var helt sitt esse då han berättade att de hade fått in Tempelhund i superkvalitet och att det nu gällde livet att få tag på denna innan den tog slut.

Jag avböjde vänligt. Jag binder sällan flugor då jag är uppe för att fiska. Jag vill i stället få ut så mycket kvalitetstid vid älven och med fisket. Flugorna binder jag hellre hemma.

Strax efter så hörde jag hans bil rivstarta och fara iväg mot det hägrande målet. Jag tänkte inte så mycket mera på detta utan åt en bit mat, duschade och gick och vilade ett par timmar.

Då jag så småningom vaknade och kom ut på trappen så ser jag en folksamling sitta runt "flugbindarn" en bit bort.

Jag lommade bort för att se vad som skedde. Borta vid bordet så var det full show. "Flugbindarn" satt vid sitt bindstäd bland en massa nya påsar med de finaste och dyraste materialen. Han satt där och band på en väldigt fin tub till junilaxen i Gaula. Och runt om honom satt ett par laxfiskare och lyssnade spänt på hans tips och trix.

Det var bara ett problem. Ja, snarare ett återkommande problem. "Flugbindarn" gillar alkohol. Han hade gillat det så länge att han helst ville ha alkohol hela tiden. Även fast han visste att han inte borde eller tålde det. Han brukade lyckas hålla sig nykter vid fisket men ibland så gick detta inte.

Jag såg nu till min fasa att han var påtagligt på snusen. Näsan blev rödare och rödare samtidigt som laxarna blev större och större.

Men han trollband sin publik. Jag minns ett par unga danskar som var "helt i hans våld". De studerade den underbart fina tubflugan som "flugbindarn" trots intaget av alkohol nu snart var helt färdig med.

Det är då som det tragiska sker. Just som allt skall avslutas i perfektion efter alla konstens regler så sker följande.

"Flugbindarn" gör en avslutande knut på bindtråden och droppar en droppe superlim på det hela innan han ska bränna av tuben med sin tändare.

Nu visar sig alkoholens biverkning på reaktionsförmågan. Han tänder tändaren och ska försiktigt bränna av tuben.

Han råkar dock hålla kvar tuben en mikrosekund för länge varpå superlimmet börjar brinna. Ja, inte bara limmet. Plötsligt så brinner allt. Tub, hår och fjäder slukas på några sekunder inför allas förvånade blickar.

"Flugbindarn" stirrar förskräckt på tragedin innan han far upp svärandes och rusar ner på sitt rum som en tjurig fem-åring.

Själv drar jag mej tillbaka in i vår stuga innan jag brister ut i ett gapskratt samtidigt som jag tänker på alla pengarna för bensin och material som bokstavligt talat just "gick upp i rök".

Ps. Flugorna på bilden ovan är mina egna taffliga skapelser och inga av "flugbindarns" exklusiva kreationer.

Tight lines!

DYK!

Tro nu inte att jag fick inspiration till detta när jag stod på näsan i Mörrumsån. Nej, dykt har jag ju gjort sedan barnsben.

Nej detta började nere i Wramsån i slutet av 1980-talet en varm augustidag. Jag hade sett stor fin Havsöring som ibland visade ryggarna under sena kvällar och jag visste ju redan om de stora Gäddorna som fanns i den väldigt klara och fina lilla ån.

Sagt och gjort. Jag plockade med mej cyklop, snorkel och simfenor och for ner till ån.

Väl nere under ytan så uppenbarade sig en helt ny värld. Visst hade jag dykt i många år ute vid havet och hemma i sjön, men det här var någonting annat.

Wramsån är en klar och fin liten å med en mycket rik och varierande fauna. Och fisk fanns det gott om.

Jag minns att jag såg ett par Öringar, några stora Gäddor och en hel del annat. Men framför allt så såg jag var och hur fisken ställde sig i ån.

Detta var det största genombrottet i mitt fiskeliv!

Detta fortgick i bland annat Lagan och Stensån. Bland annat plumsade jag i en av djuphålorna i Stensån en mycket varm sommardag. Väl nere så upptäckte jag 4 st mellanlaxar som helt lugnt stod och "surfade" i den lilla strömmen som fanns. Nästan i ett dvalaliknande tillstånd faktiskt.

Ytterligare ett par år senare så kom jag tillbaka till Gaula efter ett par års svamlande i andra älvar. I en till synes nästan fisktom och varm, 19 gradig älv så kom tanken på att dyka igen.Detta skedde i strömmarna nedanför Bridgepool på Aune vald.

Och jäklar vad fisk det stod över allt!

Det var bara att lägga platserna på minnet. Var den nystigna blanka fisken stod och var Havsöringen höll till.

Detta forsatte sedan under många år på Rogstad då vi alltid fiskade v 32. Det var underbart och intressant att glida med strömmen och studera älven. Ståndplatser och bottenstruktur gav mej massor av information och fördelar till kommande fiskestunder.

Min mäktigaste upplevelse här ifrån var en gigantiskt Laxhane som stod djupt nere och tryckte vid en sten. Den stod så djupt nere i en håla att om jag inte sett den orange rapalawobblern som satt krokad i ryggfenan så hade jag missat att dyka ner. Fisken var stor, MYCKET stor.

Nu mera fiskar vi inte längre v 32 utan har endast v 25 kvar. Och med tanke på vattentemperaturen och det oftast höga vattenflödet så är dykning inte att tänka på.

Men platserna och var fisken ställer sig i älven finns kvar i minnet. Visst ändrar sig älven från år till år efter flommarna men några platser finns fortfarande kvar i minnet och levererar ibland.

Tight Lines!

Konsten att vada med stil och förnuft.

Att vada hör ju som bekant till Laxflugfisket. Vågar eller kan man inte detta så blir det liksom svårt att pyssla med denna hobby.

Vadar man så badar man. Så är det bara. Förr eller senare så händer det. Själv har jag badat många gånger. Både på kusten och i älvarna. Har annars en bra balans och älskar ju vatten så det stör mej inte.

Mitt djupaste "dyk" skedde på just den plats som visas på bilden. Strax nedanför Markus som fiskar pool 17 vid ett annat tillfälle.

Jag var som tur ensam. Annars hade det gett upphov till allt för många historier och garv.

Allt tilldrog sig en sen majkväll för rätt många år sedan. Jag hade fiskat denna pool så många gånger att jag tyckte mej känna till den tämligen väl.

Visst var det mörkt, men inga problem, jag kunde ju poolen. Jag fiskade mej så sakta ner och just då jag var i höjd med där trappan kommer ner uppifrån så ser jag ryggen av en stor Lax då den kommer upp över nacken och ställer sig.

Jag känner att jag inte riktigt kan fiska på den optimalt utan vill flytta mej lite. Just utanför mej ligger ju en bra sten tänker jag och tar ett kliv ut i det mörka vattnet.

Jag hinner tänka att, fotfästet inte finns där innan jag slår en framåtvolt ut i det kalla vattnet.

Vad är det för fel i huvudet på en del?

Min första tanke är, "släpp för fan inte spöt". De flesta skulle tänka, "rädda sig den som kan".

Här tumlar jag runt i strömmen med en 15 fotare. Jag vet att Kungsforsen brusar strax nedanför under den gamla bron.

Jag bottnar inte och jag känner att jag blir tyngre av de blöta kläderna samtidigt som vadarna fylls av vatten.

Då räddar instinkten mej. Jag är ju van fridykare sedan barnsben.

Jag dyker!

Sagt och gjort. Jag tar ett djupt andetag och försvinner under ytan. Det går hur bra som helst. Tar några snabba simtag och efter en liten bit så känner jag en stor sten mot min ena hand.

Detta är storstenen nedanför vattenmätaren på pool sjuttons rättsläng.

Här känner jag även bottnen igen och kan kravla mej upp på stranden.

Jag är genomvåt, lite tagen men allt är helt ok. Jag ser mej omkring och ser som tidigare sagt inga medfiskare.

All utrustning utom fiskekepan är med och helt intakt.

Då kommer reaktionen.

Jag brister ut i gapskratt!

Jag sitter där en god stund och skrattar för mej själv. Poolen är helt stilla nu. Ja, alla laxar simmade väl upp till pool 18.

Inser senare nerkrupen i den varma sängen hur mycket glädje och nytta jag hade av just vattenvanan och att just denna är viktig i en sådan situation.

Nu idag många år senare så är jag ännu mera "vattenvan". Har badat flera gånger sedan dess och lär göra det igen.

Så mitt råd är. Ha respekt för vattnet men skaffa dej vattenvana INNAN du behöver den som bäst.

Då är du nära att kunna "vada med stil och förnuft".

Tight Lines!