By Water

By Water

torsdag 5 maj 2016

DYK!

Tro nu inte att jag fick inspiration till detta när jag stod på näsan i Mörrumsån. Nej, dykt har jag ju gjort sedan barnsben.
Nej detta började nere i Wramsån i slutet av 1980-talet en varm augustidag. Jag hade sett stor fin Havsöring som ibland visade ryggarna under sena kvällar och jag visste ju redan om de stora Gäddorna som fanns i den väldigt klara och fina lilla ån.
Sagt och gjort. Jag plockade med mej cyklop, snorkel och simfenor och for ner till ån.
Väl nere under ytan så uppenbarade sig en helt ny värld. Visst hade jag dykt i många år ute vid havet och hemma i sjön, men det här var någonting annat.
Wramsån är en klar och fin liten å med en mycket rik och varierande fauna. Och fisk fanns det gott om.
Jag minns att jag såg ett par Öringar, några stora Gäddor och en hel del annat. Men framför allt så såg jag var och hur fisken ställde sig i ån.
Detta var det största genombrottet i mitt fiskeliv!
Detta fortgick i bland annat Lagan och Stensån. Bland annat plumsade jag i en av djuphålorna i Stensån en mycket varm sommardag. Väl nere så upptäckte jag 4 st mellanlaxar som helt lugnt stod och "surfade" i den lilla strömmen som fanns. Nästan i ett dvalaliknande tillstånd faktiskt.

Ytterligare ett par år senare så kom jag tillbaka till Gaula efter ett par års svamlande i andra älvar. I en till synes nästan fisktom och varm, 19 gradig älv så kom tanken på att dyka igen.Detta skedde i strömmarna nedanför Bridgepool på Aune vald.
Och jäklar vad fisk det stod över allt!
Det var bara att lägga platserna på minnet. Var den nystigna blanka fisken stod och var Havsöringen höll till.

Detta forsatte sedan under många år på Rogstad då vi alltid fiskade v 32. Det var underbart och intressant att glida med strömmen och studera älven. Ståndplatser och bottenstruktur gav mej massor av information och fördelar till kommande fiskestunder.
Min mäktigaste upplevelse här ifrån var en gigantiskt Laxhane som stod djupt nere och tryckte vid en sten. Den stod så djupt nere i en håla att om jag inte sett den orange rapalawobblern som satt krokad i ryggfenan så hade jag missat att dyka ner. Fisken var stor, MYCKET stor.

Nu mera fiskar vi inte längre v 32 utan har endast v 25 kvar. Och med tanke på vattentemperaturen och det oftast höga vattenflödet så är dykning inte att tänka på.
Men platserna och var fisken ställer sig i älven finns kvar i minnet. Visst ändrar sig älven från år till år efter flommarna men några platser finns fortfarande kvar i minnet och levererar ibland.

Tight Lines!