Laxflugbindningen är en härlig hobby. Jag tycker det är mest spännande att se utvecklingen från de strikta mönster som fanns förr till idag då det mest verkar vara en tävling i att binda fast en massa rävhår på en plasttub.
En som tyckte det var kul att binda rävhår på tub var en kille som vi ska vara snälla att endast benämna som "flugbindarn".
"Flugbindarn" är en Svensk kille som har rest längs med de norska älvarna i rätt många år nu. Han lever verkligen för detta fisket och går närmast i ide för utom de få veckorna som han fiskar Lax varje år.
"Flugbindarn" har en jäkla koll. Jag tror han memorerar allt som han läser om Laxflugfiske under vinterhalvåret för att sedan briljera med denna kunskap uppe på laxcampen.
Han har för övrigt även en synnerligen exklusiv smak för flugbindningsmaterial. Han köper från både här och där samt sväljer allt som "ikonerna" inbillar folk i fiskepressen.
Ett år så minns jag att han var i riktig högform uppe vid Gaula. Jag kom precis upp från ett morgonpass i älven då han kom rusande över gårdsplanen.
- Ska du med till Orkanger?
Han var helt sitt esse då han berättade att de hade fått in Tempelhund i superkvalitet och att det nu gällde livet att få tag på denna innan den tog slut.
Jag avböjde vänligt. Jag binder sällan flugor då jag är uppe för att fiska. Jag vill i stället få ut så mycket kvalitetstid vid älven och med fisket. Flugorna binder jag hellre hemma.
Strax efter så hörde jag hans bil rivstarta och fara iväg mot det hägrande målet. Jag tänkte inte så mycket mera på detta utan åt en bit mat, duschade och gick och vilade ett par timmar.
Då jag så småningom vaknade och kom ut på trappen så ser jag en folksamling sitta runt "flugbindarn" en bit bort.
Jag lommade bort för att se vad som skedde. Borta vid bordet så var det full show. "Flugbindarn" satt vid sitt bindstäd bland en massa nya påsar med de finaste och dyraste materialen. Han satt där och band på en väldigt fin tub till junilaxen i Gaula. Och runt om honom satt ett par laxfiskare och lyssnade spänt på hans tips och trix.
Det var bara ett problem. Ja, snarare ett återkommande problem. "Flugbindarn" gillar alkohol. Han hade gillat det så länge att han helst ville ha alkohol hela tiden. Även fast han visste att han inte borde eller tålde det. Han brukade lyckas hålla sig nykter vid fisket men ibland så gick detta inte.
Jag såg nu till min fasa att han var påtagligt på snusen. Näsan blev rödare och rödare samtidigt som laxarna blev större och större.
Men han trollband sin publik. Jag minns ett par unga danskar som var "helt i hans våld". De studerade den underbart fina tubflugan som "flugbindarn" trots intaget av alkohol nu snart var helt färdig med.
Det är då som det tragiska sker. Just som allt skall avslutas i perfektion efter alla konstens regler så sker följande.
"Flugbindarn" gör en avslutande knut på bindtråden och droppar en droppe superlim på det hela innan han ska bränna av tuben med sin tändare.
Nu visar sig alkoholens biverkning på reaktionsförmågan. Han tänder tändaren och ska försiktigt bränna av tuben.
Han råkar dock hålla kvar tuben en mikrosekund för länge varpå superlimmet börjar brinna. Ja, inte bara limmet. Plötsligt så brinner allt. Tub, hår och fjäder slukas på några sekunder inför allas förvånade blickar.
"Flugbindarn" stirrar förskräckt på tragedin innan han far upp svärandes och rusar ner på sitt rum som en tjurig fem-åring.
Själv drar jag mej tillbaka in i vår stuga innan jag brister ut i ett gapskratt samtidigt som jag tänker på alla pengarna för bensin och material som bokstavligt talat just "gick upp i rök".
Ps. Flugorna på bilden ovan är mina egna taffliga skapelser och inga av "flugbindarns" exklusiva kreationer.
Tight lines!
