Vår Norgetripp fortsatte och vi lämnade Orkla bakom oss.
Orkla i all ära, men för mej är det Gaula som är Laxälvarnas drottning.
Regnar det stiger hon supersnabbt. Sedan sjunker hon lika fort. Precis som det skall vara. Utan inverkan av kraftverk och annat skit som minimitappningar och sånt.
Väl framme på "vårt vald" så fick vi återse de goda vännerna från Tjörn och trakterna där omkring.
Kul och trevliga killar, alla på sitt eget sätt.
Älven mötte oss med fin vattenföring, 10-11 grader i vattnet och precis som i Orkla, dåligt fiske.
Sunken hade fiskat sedan premiären och hade "nollan" fortfarande, förargligt hängande över sig enligt rapporterna.
Det tog även ett par dagar innan älven hade varit uppe och vänt på 600 kubik innan det började kännas hett.
Just denna eftermiddagen vaknade jag med den rätta känslan.
Nu, var det dax!
På med grejorna och på väg ner till ån så mötte jag Danne som hade varit nere på rek.
Även hans blick sade, LAX!
Sagt och gjort. Först ut på hög ofiskad älv = KANONLÄGE.
Fiskade hela rakan ner. Kom ner vid bänken och tänkte att nu, smäller det snart på vanliga stället.
NADA!!!!!
Kortade kasten något och fortsatte ner för "rännan" närmast land.
Fiskade flugan fort över det grunda partiet i mitten innan jag bromsade upp flugan något över djuprännan.
Ett par försiktiga dragningar fortplantade sig via fluglinan. Bara att nita direkt!
PANG!
Där satt årets första Gaulalax. På min lilla röda flommflua.
Fisken bökade runt och gjorde ett par rusningar. Den kändes inte speciellt stor.
Men så gjorde den ett par hopp där den slog över i luften.
En kul fajt avslutades med att JB med van hand kunde håva en fin Laxhane på styva 6,5 kg.
En bit efter mej kom Danne som sedan lyckades kroka och tappa två fiskar vid håvkanten.
Trist för honom, men sådant är Laxfiske ibland.
Väl uppe i stugan och med Laxasupen varmt å väg ner i magen så kom även Patrik med en fisk i samma viktklass som min.
Lyckan var total!
Men, mera skulle komma......
TL Mats
