Vittjade av Laxplatserna idag. Då jag kom till favoritplatsen så upptäckte jag till min glädje att jag var ensam.
Ganska lågt vatten rådde så det fick bli 11 fotarn, Flytlina och Judastub.
Vadade ut på översta platsen och började med ett par korta kast för att fiska av stenen.
Vadade ner ett par meter och började fiska av kanten utanför stenen. I andra kastet drar det till rejält. Rusning snett uppströms för att sedan vika ner och fortsätta ca 30 meter innan fisken först plogar i ytan och sedan hoppar.
Ingen som helst tvekan. BLANKLAX!
Rusar uppströms och ställer sig ute på djupet. Känner hur den kränger lite fram och tillbaka.
Här ute håller den på och går tungt fram och tillbaka ett par minuter.
Sedan kommer den sakta in mot mej. Simmar förbi och går ut i strömmen igen.
Så viker den in och kommer så att jag kan se fisken.
KNALLBLANK och på ca 7-8 kilo.
LAXFROSSA!
Fisken går ner mot stenen igen och vänder. Kommer ännu en gång in mot mej. Flaggar lite med stjärten i ytan.
Härligt, den börjar tröttna!
Så vänder den igen och går ner snett utanför stenen. Här vänder den igen,
OCH SLÄPPER.
Tiden står stilla för en sekund. Är det sant? Är den verkligen borta?
Jodå, vevar upp flugan och allt är som det ska. Det var helt enkelt inte min fisk.
Det var dax att tappa en nu. Jag har haft osannolik tur med "de tidiga" genom åren.
Men, vad hjälper det mej nu?
Äh, det får bli ett morgonpass imorgon.
De är ju här nu!
TL
