Ibland får man riktiga "tokryck" som Laxflugfiskare. Visst har jag och kompisarna gjort en hel del sådana eftersom jag omger mej med vänner "av samma skrot och korn".
Förra hösten så skulle jag och JB åka upp till mitt rekreationsparadis på lite havsfiske.
Dryga 100 mil är ju inga problem om man är två och kan alternera med körningen.
Problemet var bara att då resan närmade sig i början av september så gjorde "Laxfebern" sig kraftfullt påmind.
Visst, vi har Lax och Havsöring hemma runt knuten också.
Men, Norge är ju alltid Norge.
Sagt och gjort. Jag lade ut en trevare bland lite kontakter som jag har och snart ringde "Laxpastorn" alias "Don Corleone" och ville ha oss som gästfiskare för en rimlig peng.
Det står en 17-18 kilos under brua, sa han med övertygande röst!
Då slog det fullständigt slint i skallen.
Vi kommer i övermorgon, slängde jag ur mej utan vidare eftertanke.
Snabbt telefonsamtal till JB och svaret kom blixtsnabbt.
Ja, för f-n!
Sagt och gjort. laxflugfiskeprylarna packades och trygden letades fram ånyo.
Dagen efter infann jag mej med fullpackad bil på jobbet för att arbeta mellan klockan 7-16.00. JB gjorde det samma på sitt håll.
Till sist blev klockan 4 och jag kastade mej in i bilen för att hämta JB.
17.00 lämnade vi Veinge bakom oss och styrde kosan mot storlaxen och Möre & Romsdal.
Ett gäng timmar senare via ca 2 timmars väntan i bilkö i Kungsbacka, mat och dryck, kisse pauser och tankstopp så åkte vi in i Hamar.
Här konstaterade vi att vi båda var rejält trötta var på vi insåg att det var "red bull läge".
Vars 2 burkar senare så öppnade himmelen sig och det började tokregna.
Iväg igen. Det regnade mera och mera samtidigt som en oerhört tät dimma började omsluta oss.
Vägen över berget gick i mellan 30-50 km i timman och klockan visade på 04.00.
Det gick helt enkelt inte att köra mera. Vi var helt slut, vägen syntes inte och med stup på 50-100 meter på sina ställen så beslutade vi oss för en kort paus.
Vi fann en rastplats. Kall norsk septembernatt. Allt är regnblött och dimman är helt oigenomtränglig.
Men, vi lyckades sova ca 1 timma. En verklig "powernap" som vissa skulle kalla det.
I gryningen kl 06.30 så var vi framme vid den "lilla älven" som nu var en STOR kall flod.
Två Laxflugfiskare vinglar ut. Byter om till vadare, tacklar spön och väljer flugor innan vi ger oss av ut efter ån.
Vi fiskar sedan till kl 11.00 utan att känna någon fisk.
Då kommer "Laxprosten" med sin stora van.
Hälsar glatt på oss och frågar hur det har gått.
Inte ett liv, svarar vi med en av trötthet uppgiven röst.
Pengar växlar ägare och vi kör igenom artighetsfraserna innan jag frågar om storlaxen under bron.
Jodå, säger "prosten". Den högg på ett masktackel igår och var på i över en timma innan den slet sig och gick av.
Detta var INTE vad vi ville höra i detta läget.
Inte efter 12 timmar och mera än 100 mil i bil. Inte utan riktig sömn på mera än ett dygn.
"Laxfebern" var med ens borta.
- Vi är fan inte kloka, sa JB då vi rullade vidare!
Han fick inget svar. Jag var redan i "lalla-land" och snarkade ljudligt.
TL.
