Gamla minnen.

Ibland då man tittar igenom sina gamla fiskealbum så hittar man riktiga godbitar.

Denna historia utspelade sig för ganska många år sedan uppe i Norge under en av våra laxresor.

Ja utspelar sig förresten. Det höll inte ens på att bli någon resa. En av deltagarna skulle tillhandahålla en bra resebil, hade han lovat.

Visst, en volvo är en volvo. De brukar ju vara pålitliga och så, men denna gången skulle den vara "nyservad" av en av deltagarnas far. Då detta kom på tal så tittade jag och Peter på varandra med skräck i ögonen. Vi visste allt för väl att den tredje deltagarens far besatt egenskaper som motsvarade 80 procents vilja och 20 procents kunnande då det gällde tekniska manövrar med bilar.

Men iväg kom vi till sist ändå. Vi skall vara snälla och sammanfatta det hela med att vi knappast gjorde en omkörning på hela resan och att vi fick köra upp för serpentinvägarna på ettans växel då bilen hellre gick på tre av sina fyra cylindrar. Men upp kom vi till sist.

Detta skulle dock inte gå "ohämnat förbi". Våra resor var alltid fulla av skämt och bus så planer smiddes hela tiden inför nya djävulskap.

Peter visade sig dock redan ha kläckt en riktigt bra ide. Och då vi åkte längs med vägen så såg vi plötsligt en parkeringsplats invid en vacker fjällsjö. Vi parkerade bland ett par turistbussar och strosade ner emot sjön. Vattnet var klart och fint och ytan sprack hela tiden upp i vak från mindre rödingar som glatt visade sig.

- Jag tror fan inte att du vågar bada här, Jonny!

Tärningen var kastad.

- Jo, det kan du ge dej fan på att jag vågar, svarade JB karskt!

-Men jag gör det inte nu när det finns fullt med bussar och turister på plats!

Både jag och Peter visste att JB var utom räddning nu. Och vi föreslog genast att vi skulle vila ut en stund i gräset invid sjön.

Naturligtvis så dröjde det inte länge innan parkeringen var fri från bussar och turister. Vi manade självklar på JB omgående om att det nu var dags för hans bad.

- Men jag har ju inga badbyxor, försökte han!

- Då får du bada naken, kom svaret rappt från oss!

Sagt och gjort. JB slängde alla kläderna och sprang raskt ut i den YTTERST kalla sjön. En sjö uppe på fjället vid denna tiden är ju full av kallt smältvatten och håller inte många grader.

JB började dock simma ut en bit. Då händer det. Jag och Peter ser 2 turistbussar komma ner från berget och båda blinkar in mot parkeringsplatsen.

Peter reagerar snabbt som ögat och rusar fram och tar JBs kläder. Han packar raskt ner dem i sin väska samtidigt som folk börjar välla ut från bussarna.

JB kastar ur sig den ena svavelosande ramsan efter den andra till oss medan vi lugnt påpekar att detta är ytterst olämpligt då det ju faktiskt kan vara både kvinnor och barn bland de resande.

Nu följer en god stund av fotograferande med JB i centrum. Han kan ju inte gå upp ur vattnet och blotta sin kraftigt krympande lekamen. Han försöker hålla skenet uppe emot turisterna. Men då han ser på oss så ser vi en mordisk blick som utstrålas från hans nu blålila ansikte.

Karln fryser! Ja, han fryser som fan!

Turisterna packar in sig i bussarna och vi blir ensamma kvar. Vi slänger väskan till JB och han lyckas ta sig upp ur vattnet fortare än kvickt.

Smällen hänger i luften, men JB ursäktar sig med att han inte har någon känsel i vare sig fötter eller händer.

Peter och jag skrattar så att JB till sist inte kan hålla sig utan också han börjar skratta. Vi hoppar in i bilen och fortsätter vår resa mot nästa utmaning.

Då vi kommer fram till älven så är vi rejält trötta och slitna. Så vi väljer att ta ett kort pass i havet för att fixa kvällsmat. Detta löste sig snabbt och vi fick genast ett par fina matfiskar.

Kvällsvarden intogs med stor aptit. Ja, kanske lite väl stor. Kokt Sej och bröd som sköljs ner med rikliga mängder Smirnoff visar sig bli rena dödsstöten för JB som somnar som ett barn tämligen omgående.

Om vi fick någon fisk? Jodå vi fick faktiskt Lax på land alla tre och vi hade en fin tur som vanligt. JB insjuknade mystiskt i en ordentlig förkylning efter någon dag. Men lyckades ändå med en massa "tokigheter" precis som vanligt. Nya historier om just JB myntades som vanligt. Så skrönor som "vada i din kompis 3 storlekar mindre vadare", "lägg din dyra kamera på biltaket" och "bygg en självutlösande laxhåv som aldrig löser ut sig" är historier som kan dyka upp fram över.

Tight Lines!

Norgetrippen 2016.

Så var vi hemma igen efter årets första norgetripp. Man är sliten nu. Många timmar i bil blev det igår. Satt bak i bilen och njöt av årets fina fiske samtidigt som "magnaten" och "novisen" satt där fram och lyssnade på "hissmusik".

V 25 började oerhört bra på vårt vald i Gaula. Redan första kvällen kom det mycket fisk förbi och mera "straffspark" än så kan man inte få vid laxflugfiske.

En tysk kollega på grannvaldet lyckades ta sina två första Gaulalaxar och via sms fick jag meddelande om att "magnaten" hade fått sin första på fluga.

Själv njöt jag i fulla drag. Snabb inström i poolen och sjunklina med en Blue Evening skulle få göra jobbet. Och visst funkade det fint.

En tappad fisk på 7-8 kilo och en på dryga 9 kilo som återutsattes varligt. Bra fajter i det då 11-12 gradiga vattnet.

Och så skulle det fortsätta för mej med flera höjdpunkter under veckan. Bra storlek på fisken utan den där riktiga höjdaren på 15 + som jag hoppades på men med väldigt bra fajter på fisken.

Till sist hade jag fått 6 fiskar på land. 5 laxar och 1 havsöring. En fisk på 9,7 kilo fick följa med hem då den satt mycket illa på kroken och blödde rejält.

Framåt slutet så fick jag och "magnaten" en fin kväll med bra med fisk som steg förbi oss. Vattnet var nu uppe i nästan 15 grader så vi lyckades inte att få någon av dessa på land.

Vi hade dock oerhört roligt som vanligt och pågarna hade en överraskning åt mej och Jani som fyllde jämna år.

"Kocken" och "novisen" hade lagat en oerhört god middag till oss med bla hjortsadel och oxfile med tillbehör av yppersta klass. Jag minns med snålvattnet rinnande i munnen "kockens" bearnaisesås med tryffel som något av det absolut godaste som jag någonsin smakat.

En annan höjdare var när gammelbröderna Ole och Hans kom ner och fiskade med mej. Ett par rejäla supar av norsk häxblandning blandades med gamla goda minne av svunna tider och stora laxfajter. Och kanske var det häxblandningens fel att jag strax efter miste en fin fisk just vid landningen?

Men det var det värt efter ett par timmar i deras sällskap.

För att sammanfatta en vecka som bjöd på det mesta så fick vi 9 fiskar på land till slut. "Magnaten" fick sin första på tvåhands. Jani fick en och Steffe likaså.

"Björnen" och "kocken" förlorade varsin fisk och "novisen" blev utan.

Nästa år så ses vi förhoppningsvis igen och då tror jag nog att de sistnämnda får sina fiskar på land.

På lördagen så åkte de andra hem medans jag, "magnaten" och "novisen" åkte vidare till min lilla "pärla".

Här var det dock ett oerhört svagt år med lite fisk som snurrade i mynningen men som inte verkade vilja gå upp för den glasklara och ganska låga älven.

En rejäl fajt fick jag dock en av kvällarna då älven steg efter ett ymnigt regn. När jag som minst anade det så brakade en fisk runt 7-8 kilo på mitt på en nacke.

Strax efter gick den så ut över forsen med mej springandes efter. Backingen skar in i vänster pekfinger och efter ca 5 minuter så var fisken borta. Uppgiven och trött vankade jag hemåt i regnet och efter detta så hände det inte mycket.

Till sist vill jag bjuda på en av mina fajter från årets resa. Bara njut!

Tight Lines.

https://www.youtube.com/watch?v=VKwHl0_hXdo

Svåra val?

I morgon bär det så äntligen iväg på 2 veckors laxflugfiske i Norge. Jag brukar ju åka till vårt västra grannland ett par gånger om året men det är just v 25-26 som är årets fiskehöjdpunkt för min del.
Jag har ju triggat pågarna i gänget i flera månader nu på sedvanligt vis.
Fått dem att grubbla som fan och fått dem att köpa klumpar och binda ett gäng mycket märkliga flugor.
Jo, jag erkänner det själv. Jag är en lurig fan, då det gäller laxflugfiske. De nya ska inte ha det för lätt.
De ska ta ett par goa skämt och gliringar. De ska binda upp ett gäng av mina transportflugor som faktiskt är totalt värdelösa till laxflugfiske.
 Precis som man själv fick göra under de första hårda åren hehe.

MEN, jag bjussar alltid på vad som funkar och var man ska fiska när det väl gäller. Det vill jag bjuda mina vänner på. Jag tycker faktiskt nu mera att det är roligare att se en kamrat som får en av sina första laxar , ja kanske den första på land. Minns ända in i märgen hur jävla skönt det var när laxfrossan sköljde över en.

Det ska bli så oerhört gött att få återse pågarna uppe på valdet. Ja, nu mera är vi ett helt underbart gäng på 8 totalt galna laxflugfiskare. Vi äter oerhört gott. Dricker likaså och framför allt blandar låååång erfarenhet med några som längtar dit men samtidigt kommer med nya fräscha influenser.

Packade ner mina favoritspön idag. Högpresterande och oerhört lätta skapelser allihop utom mitt senaste inköp. Ja, inköp förresten. Min gode vän sålde mej ett Daiwa 15 fot Jim Lowe Speycasting special. Han visste liksom hur mycket jag skulle gilla spöt och sålde det superbilligt.
Jag inte bara gillar spöt. Jag ÄLSKAR det!
Kastar det mesta med en smekning och det så långt som man önskar. Så som ett riktigt flugspö ska göra.
Stort tack till Joakim "Trollet" Karlsson som av olika anledningar måste ta en paus från v 25 i år.

Gaula är full av Lax i år tydligen. Positiva rapporter har regnat in hela veckan och det verkar hålla i sig. Kan det bli en upprepning av 2008 då fisket var helt galet för vår del med både stora och många fiskar. Vi får se vad som händer när flugorna landar på lördag eftermiddag?

Kvällens svåraste val är dock vilken jäkla mössa som jag ska ta med i år? Simms-kepan är nästan utsliten. Men det var ju med 08 och på en del kanonfisken.
Sameo-smäcken är inte dum den heller. Har ju deltagit vid magiska rifflefisken och under mörka havsöringnätter.
Sedan har vi ju den nya. Röd och fin samt pryds av en av planetens vackraste flaggor dvs den Makedonska. Då syns man ju dessutom på långt håll.

Men vilken ska få hänga med? Vilken ska jag välja? Jag är fullständigt villrådig nu.
A vad fan! ALLA får hänga med.

Tight Lines!

Premiärnatt i Norge.

I natt smäller det uppe i Trönderlagsälvarna vid midnatt. Förr om åren så missade jag inte gärna detta jippo men nu för tiden får min premiär vänta tills v 25.

Minns resorna som jag och kompisarna gjorde förr. Vi var taggade som tusan och stod där vid älven och stampade otåligt väntande på tolvslaget.

Minns ett år då vi kom upp och körde till bron över bridgepool. Vi hann inte komma ut på bron förrän en stor Lax gjorde ett högt hopp strax ovanför nacken.

Fiskepulsen steg med typ 500 % och vi tittade på varandra med stora ögon.

På den tiden så fiskade man gratis första veckan på Störens jäger&fiskeförenings sträckor. Detta innebar att så fort man hade fått sitt frikort utskrivet och desinfekterat prylarna så var det bara att börja fiska.

Klockan närmade sig alltså tolvslaget och jag, JB och Gusten hade placerat ut oss strategiskt på varsin fin plats.

Jag hade laddat 15 fotarn med en 15 centimeters Sunray Shadow. Då klockan slog 12 så vadade jag försiktigt ut i den kalla älven. Repade ut lina och svepte ut flugan över vattnet.

Flugan landade perfekt i strömkanten på motsatta sidan.

Flugan hinner inte fiska mer än några meter då det drar till och slingan åker ut mellan fingrarna.

Vilket antiklimax!

Första kastet och fisk på direkt.

Jag reste spöt och krokade fisken. Ja, jag mer än krokade den. Den kom flygande förbi mej och landade uppe bland stenarna bakom mej.

Jag la ifrån mej spöt och sprang upp för att se vad som hänt. Uppe bland stenarna låg en vilt sprattlande så kallad Paddörrett. Nu senare har jag fått en del av dessa glupska lokala stationära Öringar. Bruna och med fin teckning. Sylvassa tänder och stora ögon. Och glupska nattjägare som jag tror mumsar i sig främst smolt.

Denna premiärfisk var inte större än 6-7 hekto men jag har vid flera tillfällen fått betydligt större fiskar uppåt 1,2-1,5 kg. Ofta nappar de välvilligt på rifflade flugor nattetid.

Jag fick aldrig någon premiärnattsfisk under de åren vi var uppe. Och idag så väntar jag som sagt hellre någon vecka in i Juni.

För den som inte har upplevt ett junifiske i Norge med tung ström, kallt vatten och STOR Lax. Ja, han har sannerligen något att längta efter.

Det är mitt absoluta favoritfiske framför allt!

Jo förresten, min majlax kom på land i år också. I helgen, på lågt varmt vatten så satt den där.

Jag blir farlig i Norge i år hehe.

TL Mats

"Flugbindarn"

Laxflugbindningen är en härlig hobby. Jag tycker det är mest spännande att se utvecklingen från de strikta mönster som fanns förr till idag då det mest verkar vara en tävling i att binda fast en massa rävhår på en plasttub.

En som tyckte det var kul att binda rävhår på tub var en kille som vi ska vara snälla att endast benämna som "flugbindarn".

"Flugbindarn" är en Svensk kille som har rest längs med de norska älvarna i rätt många år nu. Han lever verkligen för detta fisket och går närmast i ide för utom de få veckorna som han fiskar Lax varje år.

"Flugbindarn" har en jäkla koll. Jag tror han memorerar allt som han läser om Laxflugfiske under vinterhalvåret för att sedan briljera med denna kunskap uppe på laxcampen.

Han har för övrigt även en synnerligen exklusiv smak för flugbindningsmaterial. Han köper från både här och där samt sväljer allt som "ikonerna" inbillar folk i fiskepressen.

Ett år så minns jag att han var i riktig högform uppe vid Gaula. Jag kom precis upp från ett morgonpass i älven då han kom rusande över gårdsplanen.

- Ska du med till Orkanger?

Han var helt sitt esse då han berättade att de hade fått in Tempelhund i superkvalitet och att det nu gällde livet att få tag på denna innan den tog slut.

Jag avböjde vänligt. Jag binder sällan flugor då jag är uppe för att fiska. Jag vill i stället få ut så mycket kvalitetstid vid älven och med fisket. Flugorna binder jag hellre hemma.

Strax efter så hörde jag hans bil rivstarta och fara iväg mot det hägrande målet. Jag tänkte inte så mycket mera på detta utan åt en bit mat, duschade och gick och vilade ett par timmar.

Då jag så småningom vaknade och kom ut på trappen så ser jag en folksamling sitta runt "flugbindarn" en bit bort.

Jag lommade bort för att se vad som skedde. Borta vid bordet så var det full show. "Flugbindarn" satt vid sitt bindstäd bland en massa nya påsar med de finaste och dyraste materialen. Han satt där och band på en väldigt fin tub till junilaxen i Gaula. Och runt om honom satt ett par laxfiskare och lyssnade spänt på hans tips och trix.

Det var bara ett problem. Ja, snarare ett återkommande problem. "Flugbindarn" gillar alkohol. Han hade gillat det så länge att han helst ville ha alkohol hela tiden. Även fast han visste att han inte borde eller tålde det. Han brukade lyckas hålla sig nykter vid fisket men ibland så gick detta inte.

Jag såg nu till min fasa att han var påtagligt på snusen. Näsan blev rödare och rödare samtidigt som laxarna blev större och större.

Men han trollband sin publik. Jag minns ett par unga danskar som var "helt i hans våld". De studerade den underbart fina tubflugan som "flugbindarn" trots intaget av alkohol nu snart var helt färdig med.

Det är då som det tragiska sker. Just som allt skall avslutas i perfektion efter alla konstens regler så sker följande.

"Flugbindarn" gör en avslutande knut på bindtråden och droppar en droppe superlim på det hela innan han ska bränna av tuben med sin tändare.

Nu visar sig alkoholens biverkning på reaktionsförmågan. Han tänder tändaren och ska försiktigt bränna av tuben.

Han råkar dock hålla kvar tuben en mikrosekund för länge varpå superlimmet börjar brinna. Ja, inte bara limmet. Plötsligt så brinner allt. Tub, hår och fjäder slukas på några sekunder inför allas förvånade blickar.

"Flugbindarn" stirrar förskräckt på tragedin innan han far upp svärandes och rusar ner på sitt rum som en tjurig fem-åring.

Själv drar jag mej tillbaka in i vår stuga innan jag brister ut i ett gapskratt samtidigt som jag tänker på alla pengarna för bensin och material som bokstavligt talat just "gick upp i rök".

Ps. Flugorna på bilden ovan är mina egna taffliga skapelser och inga av "flugbindarns" exklusiva kreationer.

Tight lines!

DYK!

Tro nu inte att jag fick inspiration till detta när jag stod på näsan i Mörrumsån. Nej, dykt har jag ju gjort sedan barnsben.

Nej detta började nere i Wramsån i slutet av 1980-talet en varm augustidag. Jag hade sett stor fin Havsöring som ibland visade ryggarna under sena kvällar och jag visste ju redan om de stora Gäddorna som fanns i den väldigt klara och fina lilla ån.

Sagt och gjort. Jag plockade med mej cyklop, snorkel och simfenor och for ner till ån.

Väl nere under ytan så uppenbarade sig en helt ny värld. Visst hade jag dykt i många år ute vid havet och hemma i sjön, men det här var någonting annat.

Wramsån är en klar och fin liten å med en mycket rik och varierande fauna. Och fisk fanns det gott om.

Jag minns att jag såg ett par Öringar, några stora Gäddor och en hel del annat. Men framför allt så såg jag var och hur fisken ställde sig i ån.

Detta var det största genombrottet i mitt fiskeliv!

Detta fortgick i bland annat Lagan och Stensån. Bland annat plumsade jag i en av djuphålorna i Stensån en mycket varm sommardag. Väl nere så upptäckte jag 4 st mellanlaxar som helt lugnt stod och "surfade" i den lilla strömmen som fanns. Nästan i ett dvalaliknande tillstånd faktiskt.

Ytterligare ett par år senare så kom jag tillbaka till Gaula efter ett par års svamlande i andra älvar. I en till synes nästan fisktom och varm, 19 gradig älv så kom tanken på att dyka igen.Detta skedde i strömmarna nedanför Bridgepool på Aune vald.

Och jäklar vad fisk det stod över allt!

Det var bara att lägga platserna på minnet. Var den nystigna blanka fisken stod och var Havsöringen höll till.

Detta forsatte sedan under många år på Rogstad då vi alltid fiskade v 32. Det var underbart och intressant att glida med strömmen och studera älven. Ståndplatser och bottenstruktur gav mej massor av information och fördelar till kommande fiskestunder.

Min mäktigaste upplevelse här ifrån var en gigantiskt Laxhane som stod djupt nere och tryckte vid en sten. Den stod så djupt nere i en håla att om jag inte sett den orange rapalawobblern som satt krokad i ryggfenan så hade jag missat att dyka ner. Fisken var stor, MYCKET stor.

Nu mera fiskar vi inte längre v 32 utan har endast v 25 kvar. Och med tanke på vattentemperaturen och det oftast höga vattenflödet så är dykning inte att tänka på.

Men platserna och var fisken ställer sig i älven finns kvar i minnet. Visst ändrar sig älven från år till år efter flommarna men några platser finns fortfarande kvar i minnet och levererar ibland.

Tight Lines!

Konsten att vada med stil och förnuft.

Att vada hör ju som bekant till Laxflugfisket. Vågar eller kan man inte detta så blir det liksom svårt att pyssla med denna hobby.

Vadar man så badar man. Så är det bara. Förr eller senare så händer det. Själv har jag badat många gånger. Både på kusten och i älvarna. Har annars en bra balans och älskar ju vatten så det stör mej inte.

Mitt djupaste "dyk" skedde på just den plats som visas på bilden. Strax nedanför Markus som fiskar pool 17 vid ett annat tillfälle.

Jag var som tur ensam. Annars hade det gett upphov till allt för många historier och garv.

Allt tilldrog sig en sen majkväll för rätt många år sedan. Jag hade fiskat denna pool så många gånger att jag tyckte mej känna till den tämligen väl.

Visst var det mörkt, men inga problem, jag kunde ju poolen. Jag fiskade mej så sakta ner och just då jag var i höjd med där trappan kommer ner uppifrån så ser jag ryggen av en stor Lax då den kommer upp över nacken och ställer sig.

Jag känner att jag inte riktigt kan fiska på den optimalt utan vill flytta mej lite. Just utanför mej ligger ju en bra sten tänker jag och tar ett kliv ut i det mörka vattnet.

Jag hinner tänka att, fotfästet inte finns där innan jag slår en framåtvolt ut i det kalla vattnet.

Vad är det för fel i huvudet på en del?

Min första tanke är, "släpp för fan inte spöt". De flesta skulle tänka, "rädda sig den som kan".

Här tumlar jag runt i strömmen med en 15 fotare. Jag vet att Kungsforsen brusar strax nedanför under den gamla bron.

Jag bottnar inte och jag känner att jag blir tyngre av de blöta kläderna samtidigt som vadarna fylls av vatten.

Då räddar instinkten mej. Jag är ju van fridykare sedan barnsben.

Jag dyker!

Sagt och gjort. Jag tar ett djupt andetag och försvinner under ytan. Det går hur bra som helst. Tar några snabba simtag och efter en liten bit så känner jag en stor sten mot min ena hand.

Detta är storstenen nedanför vattenmätaren på pool sjuttons rättsläng.

Här känner jag även bottnen igen och kan kravla mej upp på stranden.

Jag är genomvåt, lite tagen men allt är helt ok. Jag ser mej omkring och ser som tidigare sagt inga medfiskare.

All utrustning utom fiskekepan är med och helt intakt.

Då kommer reaktionen.

Jag brister ut i gapskratt!

Jag sitter där en god stund och skrattar för mej själv. Poolen är helt stilla nu. Ja, alla laxar simmade väl upp till pool 18.

Inser senare nerkrupen i den varma sängen hur mycket glädje och nytta jag hade av just vattenvanan och att just denna är viktig i en sådan situation.

Nu idag många år senare så är jag ännu mera "vattenvan". Har badat flera gånger sedan dess och lär göra det igen.

Så mitt råd är. Ha respekt för vattnet men skaffa dej vattenvana INNAN du behöver den som bäst.

Då är du nära att kunna "vada med stil och förnuft".

Tight Lines!

Jag blir Laxflugfiskare, eller hur allt började.

                                                (En nyare bild från den så kallade PK-Hall)

Allt har en början. Så även min karriär som Laxflugfiskare. Min flugfiskekarriär började egentligen långt tidigare. Redan i 11-årsåldern så började jag och min barndomskamrat Bertil att flugfiska efter

främst Bäcköringarna som fanns i riklig mängd i bäckarna i våra hemtrakter.

Många tips och genvägar fick vi ifrån Berne på Brings´ens flugfiske i Markaryd.

I slutet av 1980-talet så var dock tiden mogen för att ge sig på Laxarna i Lagan. Min goda vän Kjell-Arne och jag hade efter några år med hyfsade Laxfångster på spinn blivit mer och mer sugna på att ge flugfisket en allvarlig chans.

Den enda erfarenhet var en augustilax som under Havsöringfiske ute i Lagans mynning hade slitit bort en svart fluga från min tafs.

Jag ägde ett skapligt 10 fots flugspö i klass 7-8 från Daiwa och med detta så begav jag mej ner till Lagan och den sk Per-Kals hall för att testa detta.

Hallen var på den tiden en plats som spinnfiskarna helst cyklade förbi. Här var så mycket sten att draglådan oftast tömdes allt för fort då man försökte fiska på laxarna som ofta visade sig här.

Denna dag så stod en herre från Halmstad strax ovanför och spinnfiskade.

Då han såg flugspöt så lät inte kommentarerna vänta på sig.

- Sånt jävla mög fungerar ente i Lagan! Laxarna står för fan på botten.

Jag minns att flugan var en enkel kopia av de fina GP som Kjelle själv gjorde och fiskade med.

Linan var en vanlig intermediate och efter den satt en nylontafs.

Jag vandrade helt sonika ut på stora stenen och började luftkasta. Underhandskast visste jag knappt vad det var med enhandsspö.

En bit nerströms ligger en stor sten, som egentligen är rena berget som ligger strax under ytan här.

Så mycket hade jag sett och lärt mej att detta borde vara en kanonplats för Laxen att stanna vid.

Efter en stund så händer då det magiska. Det drar till rejält i fluglinan som raskt åker ut mellan mina fingrar. Rätt som det är så hoppar en fisk rakt upp i luften där ute i strömmen.

En LAX! JA, det är MIN LAX!

Och så kom stora "darren". Jag minns att jag blev helt knäsvag.

Det här går aldrig. Så jäkla stark den är.

Har du håv, skrek jag till gubben ovanför mej?

Inget svar.

Efter ett tag så märkte jag hur Laxen började lugna sig. Jag såg även att den inte var så stor. Detta lugnade mej.

Efter ännu en stund så kom den snällt in till mej strax bakom stenen. Jag minns att den ganska lätt kanade upp ibland gräset och att jag lyckades föra upp den på trygg mark.

Jag avlivade fisken innan den stora skälvan kom över mej.

Det var UNDERBART!

Jag satt där en god stund och tittade och njöt av en lättfärgad augustilax i 2 kilosklassen.

Mannen uppströms mej packade ihop sina saker och vandrade hemåt utan att ens säga grattis till mej.

Detta var väldigt signifikativt för Lagan vid denna tiden. Flugfiske var bara för snobbar, helt enkelt.

På kvällen ringde jag Kjelle. Han blev nästan lika glad som mej. Vi bestämde genast att vi skulle åka dit nästa dag efter han slutade jobbet.

Senare den kvällen så åt jag och flickvännen Laxen, och jag minns hur gott den smakade och hur stolt jag var.

Jag minns också att jag drömde om Laxen mest hela natten. Om och om igen.

Det roliga är att nästa kväll så hade jag med mitt första tvåhands-kitt. Ett Daiwa 13 fot med en Medalist laddad med en halv DT sjunklina. Jag fick en GP av Kjelle som jag egentligen skulle ha som förebild för den egna flugbindningen.

Nu satt den dock på tafsen.

Jag kunde INTE kasta tvåhands. Jag stod mest och rollade ut klumpen utan att få till det alls.

Då händer det igen!

På samma ställe. Strax innanför stenen i strömkanten. Laxen var lite större. Men oj, vad det gick mycket lättare att fajta fisken på det långa spöt. Laxen tröttnade rätt fort och Kjelle kunde håva den efter ett par minuter.

Men då kom laxfrossan igen  med full kraft. Jag blev så skakis att jag måste sätta mej ner i gräset.

Kjelle tittade roat på mej under tiden som jag satt där helt tagen.

Nu var vi igång!

En reflektion; Jag har sedan dess landat en och annan Lax och Havsöring. Men trots stora och fina Havsöringar så känner jag aldrig som vid en fångst av en större Lax. Spänning och glädje kan jag känna över den där stora Havsöringen, men aldrig någon Laxfrossa.

Tight Lines!

Roliga minnen

I väntan på årets första Lax för min del så tänkte jag bjuda på lite roliga minnen från alla år och händelser vid laxälvarna.

Första minnet utspelar sig vid en av mina favoritälvar i Norge. Det är en sen kväll i slutet av juli och jag har nyss satt mej nere vid älven i sällskap med en trevlig norrman.

Vi samtalar om läget inför kvällen och tar ett par öl och grillar lite korv. Då kommer en annan norsk kille med raska steg ner till oss.

Han bär på 3 upptacklade spön och en gigantisk fiskebag. Då han har hälsat och satt sig ner så börjar han plocka fram pryl efter pryl.

Vi tittar intresserat på tills han tar fram en väska som visar sig innehålla klumpar. Inte ett par klumpar utan MASSOR av klumpar. Detta tilldrog sig något år efter att Guidelines powertaperklumpar hade gjort entré tillsammans med några andra märken som försökte upprepa deras succé.

Jag tror fan att han har 50 st olika klumpar där i väskan, viskade den andra norrmannen till mej.

Så var det nog. Det fanns klumpar i alla färger och densiteter. I alla längder och vikter.

Jag och Stian, som norrmannen hette tittade på våra rullar och sedan ner på älven.

Vi hade båda flytlina, lång tafs och fluga. Älven gick ganska låg och platsen var en långsväng med inte alltför djupt vatten.

Nu satte killen med alla klumpar igång ett föredrag som vi sent skulle glömma. Jag är sponsrad av bla bla bla. Har ni testat bla bla bla. Har ni sett dessa nya klumparna bla bla bla.

Efter dessa utläggningarna så följde han upp med fiskestrategi för platsen. Här är långa kast i den och den vinkeln viktiga bla bla bla. Dessa klumparna passar här bla bla bla.

Sagt och gjort, nu var det dags för fiske.

Stian som var först på plats fick gå första vändan. Vi hade sett lite fisk och allt kändes bra. Stian fiskade sig lugnt och fint ner över poolen. Ett mellanlägg och så fina kast med sträckt tafs. Då han har fiskat ca 20 meter av poolen så drar han på en fin mellanlax. En blank och nystigen fisk på ca 5 kilo som ger en fin fajt. Jag tailar fisken åt honom och säger grattis. Ett halvkvävt grattis hörs uppe från "klumpmannen".

Stian vill nu bjuda på en dramm så jag erbjuder min plats till "klumpmannen" som nu närmast rusar ner och ut i älven. Ut i älven förresten. Nja, snarare närmast över den samma. Han vadar ut nästan till bröstet.

Stian ser roat på och sedan säger han till mej.

-Nå, blir det action!

Nu sätter "klumpmannen" igång. Han lägger mellanlägg på mellanlägg som den värsta Mörrumsfiskare. Ja, hade vattnet varit vispgrädde så hade det blivit smör.

Och så här håller han på. En fisk visar sig på nere på nacken och då blir han helt galen. Han kastar helt vilt. Kasten blir sämre och sämre och jag tror inte att något resulterar i att flugan landar med sträckt tafs.

Inget händer för honom och fisken simmade väl antagligen skrämt förbi rakt mellan benen på honom.

Då han kommer linkande upp till oss så skyller han naturligtvis på, klumpen.

Den var alltför kort och om han bara hade haft en annan så hade han tagit fisken.

Nå väl, nu har det blivit dags för mej att fiska av poolen. Jag vadar ut lite längre upp och endast knädjupt. Minns att jag hade en Rusty Rat på tafsen.

ca 15 meter ut ligger en platt större sten och där ser det fint ut. Jag hinner inte mer än lägga ut flugan förrän det drar till. Fisken släpper nästan direkt men allt känns bra.

Uppe på land ser jag hur "klumpmannen" desperat dyker i sin väska.

Fiskar mej ner över poolen en bit innan det drar till igen på en kraftigt nerströmsmendad fluga. Denna fisken sitter på hela vägen. Ännu en nystigen fisk kommer på land. Denna något kilo mindre än Stians.

Vi språkar glatt vidare uppe vid grillen medan "klumpmannen" byter klumpar och tafsar. Ja, så fortgår kvällen. Stian drar tre fina fiskar och jag får två st samt tappar någon. Vi fiskar inte så mycket utan låter "klumpmannen" få fiska på för att få sin fisk.

Han får motvilligt flugor av oss att testa, men ingenting händer för honom. Han blir tystare och sitter till sist mest och mumlar för sig själv.

När så jag och Stian till sist börjar samla ihop våra saker för att ge oss av hemåt så kommer kvällens höjdpunkt från "klumpmannen".

- Om jag bara hade haft den nya bla bla bla klumpen så hade jag fått fisk jag också!

Jag och Stian ser på varandra med ett stort smile innan vi vandrar iväg uppåt vägen. Väl uppe vid bilarna så kan vi inte hålla oss längre utan brister ut i ett unisont ASGARV.

- Proffesional drittsäck, blir Stians sista ord!